بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Offerdjur från en person som bär en amulett

Fråga: Vilket är utlåtandet om ett offerdjur som någon som bär amuletter, knyter knutar och liknande har avlivat?

Svar: En tamimah görs av kulor, skal eller medaljonger och bärs runt nacken av barn, djur och kvinnor. De kan även bäras i bälten eller i håret för att skydda mot ont eller för att undvika något skadligt. Detta är förbjudet och en sorts shirk. Med- och motgång ligger enbart i Allāhs händer.

Ibn Mas'ūd hörde profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – säga: ”Sannerligen är besvärjelser, amuletter och tiwalah shirk.” [Abū Dawūd 3883, Ahmad 1:381 och al-Hakim 4:418]

'Abdullāh bin 'Ukaym har berättat att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Den som bär [tamimah] kommer att lämnas med den.” [at-Tirmithi 2072 och Ahmad 4:310, 311] Detta betyder att Allāh inte kommer att skydda denne. Denne kommer då att lämnas med det som denne bär för att skydda eller läka, vilket det aldrig kommer ha förmågan att göra.

I Sahīh al-Bukhārī och Sahīh Muslim återges att Abū Bashir al-Ansari var med profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – när han sände någon för att beordra folket att plocka av alla halsband av snöre ifrån deras djur. [al-Bukhārī 3005] Oberoende av om de hänför de till besvärjelser eller inte förbjöd profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – i absoluta termer att snörband hängs runt kamelhalsar. Han beordrade även att de skulle klippas av. Före islam brukade man knyta snören runt kamelhalsar och på dem knyta amuletter för att skydda dem emot ”det onda ögat” samt sjukdomar. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – förbjöd detta och han beordrade att de skulle klippas av.

Den som tror att tamimah eller något annat har kraft att ge medgång eller skydda mot något skadligt är en månggudadyrkare som har begått större shirk. Detta tar denne ur islam. Vi söker Allāhs skydd ifrån avfällelse.

Offrar denne ett djur är det inte tillåtet att äta. Men den som tror att de [amuletterna] endast är medel för läkning och att Allāh är den som ger medgång, skyddar mot det skadliga och att Han gör en sådan sak nyttig – då är denne en månggudadyrkare som begår mindre shirk [sic!]. I verkligheten är dessa amuletter varken tillåtna eller något som normalt sett leder till läkning, de föreställs endast göra så.

Några lärde har exkluderat, och tillåtet, Koran-amuletter. De begränsade ahādīth i vilka profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – förbjöd användandet av amuletter till de som innehåller annat än Koranen. Men det rätta utlåtandet är det som inte motsägs av någon hadīth och som inte tillåter amuletter. Tillåts amuletter leder det även till att Koranen inte respekteras.

Ett djur som offras av den som bär en Koran-amulett är tillåtet. Det beror på att denne endast tror att det är Koranen som är verkningsfull. Detta tar inte denne ur islam. Koranen är även Allāhs den Upphöjdes tal, och Hans tal är en av Hans egenskaper.


Läs mer:

  • Författare:

    al-Ladjnah ad-Dā’imah (Den Permanenta Fatwa-kommittén)
  • Källa:

    Muhammad bin 'Abdul-'Aziz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 1. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 41 s. ISBN saknas