بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn
- Startsida
- Troslära (´Aqīdah)
- Amuletter och talismaner
- Besvärjelser och amuletter till sjuka och gamlingar
Besvärjelser och amuletter till sjuka och gamlingar
Fråga: Det finns somliga som gör amuletter till sjuka, galningar och psykiatripatienter och i dem inkluderas delar av Koranen och profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah. Vi går aldrig i godo för att de har sunda trosprinciper. Vi rådde dem att inte göra så men de lyssnade inte utan sade: ”Vi skriver endast vad som finns i Allāhs skrift och i Hans sändebuds sunnah, vilket inte är förbjudet.” Några av dessa amuletter bärs av patienterna själva, en oren kvinna som har månadsblödning, en kvinna i hennes blödningar efter graviditeten, en galning och ett underårigt barn som inte kan rengöra sig. Är detta tillåtet?
Svar: Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – tillät besvärjelser med recitation ifrån Koranen samt åkallan – så länge de inte innehöll shirk eller meningslösa ord. Muslim återger i sin Sahīh att Auf bin Mālik har sagt:
”Vi brukade använda besvärjelser före islam, så vi frågade Allāhs sändebud: 'Vilken formel bör vi recitera i detta syfte?' Han svarade: 'Låt mig få höra vad ni säger. Det är inget farligt med besvärjelser, så länge det inte finns shirk i dem.'” [Muslim 2200]
De lärde är eniga om att besvärjelser är tillåtna under förutsättning att de uppfyller det ovan nämnda villkoret samt att man tror att de inte har någon verkan utom genom Allāhs vilja.
Det är i stället shirk enligt en hadīth som imam Ahmad har återberättat, i vilken ’Imrān bin Husain rapporterar att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – såg en man bära en kopparring på sin arm, och han frågade honom: ”Vad är det?” Han svarade: ”Jag bär den mot svaghet.” Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade: ”Ta bort den! Den kommer enbart att göra dig ännu svagare och om du skulle dö när du bär den, skulle du aldrig bli framgångsrik.” [Ibn Mājah 3351 och Ahmad 4:445]
I en annan version återgiven av Ahmad säger profeten: ”Den som bär en amulett begår shirk.” [Ahmad 4:154, Abū Ya'la 1759 och al-Hakim 4:417]
Bland andra Ahmad har också återgivit att Ibn Mas'ūd har sagt: ”Jag hörde Allāhs sändebud säga: 'Sannerligen är besvärjelser, amuletter och tiwalah [magi som används för att skapa kärlek] shirk.” [Abū Dawūd 3883, Ahmad 1:381 och al-Hakim 4:418]
Om den burna amuletten innehåller ord från Koranen, då är det förbjudet enligt den starkaste åsikten. Anledningarna till detta är tre:
- Det generella och undantagslösa förbudet mor att bära några former av amuletter, enligt profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – traditioner.
- Inga ursäkter lämnas för att bära amuletter som innehåller något annat än Koranen.
- Amuletter som bärs utsätts ofta för dålig behandling när de tas med in i badrum eller då de bärs under intim samvaro eller liknande.
När det gäller att skriva en sura eller en vers på en tavla eller ett blad, tvätta det skrivna med vatten och saffran för att dricka vattnet i hopp om att få välsignelser, kunskap, välstånd, god hälsa, eller något liknande – då har vi aldrig hört att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – gjorde något sådant för sig själv eller för någon annan. Han tillät inte att följeslagarna gjorde så och ej heller tillät han samfundet att göra så, även om det finns behov för detta.
Baserat på det som har nämts ovan är det bättre att undvika att göra detta och att vara nöjd med vad som autentiskt godkänts i form av besvärjelser i Koran-recitation, Allāhs vackra namn, autentisk åkallan eller liknande vars meningar innebörd är klar och fri från shirk.
Allāh bör endast sökas genom sådant som är tillåtet i hopp om att få belöningar, lättnad och nyttig kunskap. Detta bör vara tillräckligt och den som är nöjd med vad Allāh har tillåtet, denne gör Allāh fri från behov av någon annan.
Det är endast Allāh som ger framgång.
Läs mer:
Författare:
al-Ladjnah ad-Dā’imah (Den Permanenta Fatwa-kommittén)Källa:
Muhammad bin 'Abdul-'Aziz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 1. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 36 s. ISBN saknas:
A10