Gemensam åkallan vid Arafat och under andra tillfällen

Fråga: Vilket är utlåtandet om att samlas för åkallan under Arafat-dagen, oberoende av om det är just där eller vid någon annan plats?

Svar: Under denna stora dag är det bästa för pilgrimen att anstränga sig med åkallan och att vara ödmjuk inför Allāh. Denne bör även höja sina händer. Anledningen är att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – under denna dag fram till solnedgången ansträngde sig med åkallan och åminnelse av Allāh. Detta skedde när han hade bett middagsbönen och eftermiddagsbönen tillsammans och förkortade i 'Uranah-dalen. Sedan gick han till platsen där man står och han stod där bland klipporna för åkallan [platsen kallas Jabalul-Āl]. Han ansträngde sig i åkallan och åminnelse av Allāh. Han gjorde detta med händerna höjda och i riktning mot qiblah samtidigt som han satt på en honkamel. Allāh har föreskrivet att tjänarna skall åkalla med ödmjukhet, i hemlighet och visandes ödmjukhet inför Honom. Detta med hopp och fruktan. Denna plats är en av de bästa platser för åkallan. Allāh den Upphöjde har sagt: ”Åkalla er Herre i det tysta med ödmjukt sinne; Han älskar inte dem som går till överdrift.” [Koranen 7:55]

Och Han den Upphöjde har sagt: ”Och – [du som är troende] – åkalla i tysthet din Herre morgon och afton, ödmjukt och med fruktan.” [Koranen 7:205]

I Sahīh al-Bukhārī och Sahīh Muslim återges att Abū Mūsa al-Ash'ari har sagt att folket höjde deras röster i åkallan, så Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade: ”Troende! Ta det lugnt, för sannerligen kallar ni inte på någon som är död eller frånvarande. Den som ni åkallar är sannerligen Allhörande, Närmst. Han är er närmre än ert riddjurs nacke.” [al-Bukhārī 2992 och Muslim 2704]

Allāh prisade Zakariya för detta. Han den Upphöjde sade: ”[Detta är] en berättelse om hur din Herre bevisade Sin tjänare Sakarias Sin nåd. När han i en tyst [innerlig] bön bad till sin Herre.” [Koranen 19:2-3]

Allāh har även sagt: ”Er Herre säger: 'Be till Mig, så skall Jag besvara er [bön].” [Koranen 40:60]

Verserna och ahādīth som uppmuntrar till åminnelse av Allāh och åkallan är många. Det är speciellt förskrivet att göra mycket åkallan och åminnelse av Allāh på denna plats [Arafat]. Detta med rena intentioner, ett närvarande hjärta samt med hopp och fruktan. Det är också föreskrivet att höja röster när man gör det eller att man säger talbiyyah som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och hans följeslagare gjorde, enligt vad vi känner till.

Om några åkallar i en grupp och de säger ”āmīn” för dennes åkallan, då finns det inget skadligt i det. Detta är precis vad som görs i qunūt, efter att ha läst ut Koranen, i åkallan för regn och vid liknande åkallan.

Att samlas vid en annan plats än Arafat under Arafat-dagen saknar grund och det är inget som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har gjort. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Den som gör något som inte är i enlighet med vår fråga [islam] kommer att få det avvisat.” [Muslim 1718] Detta har Muslim återgivit i sin Sahīh.

Och Allāh är den som ger framgång.

Läs mer:

• Tiden för att komma till och resa från Arafat
• Gruppåkallan efter varje religiös samling
• Villkor för att Allāh skall besvara och acceptera en åkallan