Giftermål med en person som inte ber

Fråga: En man friade till en annan mans dotter men när de förhörde sig om honom blev det uppenbart att han inte bad. Får dottern gifta sig med denne man?

Svar: Om den som friade inte ber med församlingen i moskén är denne en syndare som inte lyder Allāh och Hans sändebud. Denne motsäger sig vad alla muslimer är eniga om då bönen i församlingen är en av de bästa formerna av dyrkan. Shaykh ul-Islām ibn Taymiyyah [Majmu' al-Fatāwa 23:223] har sagt:

”De lärde är eniga om att bönen är en av de mest rekommenderade formerna av dyrkan och den mest enastående formen av lydnad och den största av de islamiska riterna.”

Detta tar dock inte denne ur islam. Därmed är det tillåtet att gifta den muslimska kvinnan med honom. Någon annan som verkligen praktiserar skulle dock vara mer värdig än honom, även om denne inte är lika rik eller tillhör en mindre ädel familj. Detta enligt vad som återberättats i en hadīth: ”Om någon vars religion och karaktär gör dig nöjd kommer till dig, gift dig då med denne.” De sade: ”Allāhs sändebud! Även om det finns någon brist i denne?” Han svarade tre gånger: ”Om någon vars religion och karaktär gör dig nöjd kommer till dig, gift dig då med denne.” [at-Tirmithi 1085 och Ibn Mājah 1967] Ibland annat Sahīh al-Bukhārī och Sahīh Muslim återges i en hadīth från Abū Hurairah att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”En kvinna gifts av fyra anledningar: För hennes tillgångar, för hennes ädla börd, för hennes skönhet och för hennes religion. Välj den som är religiös, må era händer gnidas i jord [må ni få framgång]!” I dessa båda ahādīth finns bevis för att det som förtjänar mest uppmärksamhet är en mans eller kvinnas religion och karaktär.

Det är mest passande för en målsman som fruktar Allāh den Upphöjde och som tänker på sitt ansvar att bry sig om vad profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt då han kommer att tillfrågas om det på Återuppståndelsens dag. Allāh den Upphöjde säger: ”Och den Dag då han kallar fram dem och frågar: ’Vilket svar gav ni sändebuden?’” [Koranen 28:65] ”Vi skall förvisso förhöra mottagarna av Vårt budskap, och Vi skall förhöra sändebuden och Vi skall med [fullständig] kunskap underrätta dem och [allt]; ingenting har gått Oss förbi.” [Koranen 7:6-7]

Om friaren inte ber alls, varken med församlingen eller ensam, anses denne vara icke-troende som står utanför islam. Denne måste uppmanas till att ångra sig. Vänder denne sig då till Allāh i ånger och ber, då kommer Allāh att vända sig till honom med förlåtelse – om dennes ånger är ren och uppriktig för Allāh. Men om denne inte ångrar sig måste denne avrättas som en avfälling och begravas utanför muslimernas gravplats. Denne skall då inte tvättas, svepas eller få någon begravningsbön förrättad för sig. Bevisen för dennes otro finns i Allāhs den Upphöjdes Skrift och i profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah. Bevisen från Skriften finns i Allāhs den Upphöjdes ord:

”Men efter dem kom människor av sämre halt. De lät bönen falla i glömska och gick dit deras passioner drev dem; de skall drabbas av bitter besvikelse. Det gäller inte dem som visar ånger och blir troende och lever ett rättskaffens liv.” [Koranen 19:59-60]

Hans ord: ”Det gäller inte dem…” bevisar att när denne överger bönen och följer sina tomma begär är denne inte troende. Allāh den Upphöjde säger:

”Men om de visar ånger och [vilja att] förrätta bönen och betala allmoseskatten, då är de era bröder i tron.” [Koranen 9:11]

Detta bevisar att religionens broderskap inte kan grundas utan att man ber och betalar allmosa. profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah visar dock att om man överger allmosan så är det inte otro så länge man bekräftar att den är en skyldighet men man är för snål för att betala. Att man ber är då det enda villkoret för att bekräfta trons broderskap. Detta fordrar att om man överger den så är det en handling som innebär otro och som förnekar trons broderskap. Det är inte enbart en synd eller otro mindre än otro [Otro i handling vilket står i motsats till otro i hjärtat]. Detta beror på att synd eller otro mindre än otro inte tar den som gör det utanför trons broderskap. Allāh den Upphöjde säger om försoning mellan två troende grupper som strider:

”De troende är bröder. Försona därför två bröder [som är oense] och frukta Gud – kanske skall ni erfara barmhärtighet.” [Koranen 49:10]

Dessa båda grupper av troende som stred stod inte utanför trons broderskap även om ett dråp av en troende är en handling som innebär otro. al-Bukhārī har återgivit från Ibn Mas’ud som har berättat att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Att med ord antasta en muslim är olydnad och att strida mot denne är otro.” [al-Bukhārī]

Bevisen från profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah för att den som överger bönen är en icke-troende finns i profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – ord: ”Mellan en man och shirk och kufr är sannerligen övergivandet av bönen.” [Muslim] Detta har Muslim återgivit när Jabir bin 'Abdullāh rapporterar från profeten.

Från Buraidah bin al-Husaib rapporteras det: ”Jag hörde profeten säga: ’Avtalet som skiljer oss från dem är bönen och den som lämnar den har inte trott.’” [Imam Ahmad 5:346, at-Tirmithi 2621 och an-Nasā’i] Detta har rapporterats av dem fem; Imam Ahmad och de som sammanställt sunan.

'Ubadah bin as-Samit har rapporterat att de svor en trohetsed till profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – om att de aldrig skulle tvista med deras ledare om de inte såg tydlig otro i dem, som det finns bevis från Allāh för. [al-Bukhārī] Detta betyder att de inte skulle tvista med dem som Allāh gjorde till ansvariga över dem om de inte såg i dem vad de ansåg vara öppen otro som det finns bevis för från Allāh den Upphöjde. Förstår du detta, notera då även vad som Muslim återger i en hadīth från Umm Salamah i vilken profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – säger:

”Det kommer att finnas ledare vars goda handlingar kommer att göra er nöjda och vars dåliga handlingar ni kommer att ogilla. Den som genomskådar deras dåliga handlingar är fri från kritik [i en annan återberättelse: den som hatade deras dåliga handlingar är fri från kritik]. Den som ogillade dem kommer att vara säkra [från Allāhs straff], men den som godkänner dem och efterliknar dem [kommer att straffas].”

De sade: ”Skall vi inte strida mot dem?” Han svarade: ”Nej, så länge de ber.” [Muslim] Med utgångspunkt i denna hadīth förstår vi att om de inte ber skall de stridas mot och hadithen från 'Ubadah bevisar att man inte bör tvista med dem. Därför är det en större anledning till att de inte skall stridas mot, om det inte sker på grund av tydlig otro som det finns bevis från Allāh för. Från dessa båda ahādīth kan det bevisas att övergivandet av bönen är tydlig otro som det finns bevis från Allāh för.

Detta är bevis från Allāhs den Upphöjdes Skrift och från Hans sändebuds sunnah för att den som överger bönen är en icke-troende vars otro tar denne ur islam. Detta blir klart och tydligt i en återberättelse från Ibn Abi Hatim i hans Sunan i vilken det återges från 'Ubadah bin as-Samit att han sagt:

”Allāhs sändebud gav oss råd: 'Sätt inte medhjälpare vid Allāhs sida och överge inte avsiktligen bönen. Den som avsiktligen och medvetet överger den är en icke-troende, och denne är utanför religionen [islam].” [al-Majma' 4:216 och al-Mustadrak 4:44]

Beträffande ahādīth från följeslagarna har 'Umar bin al-Khattab sagt: ”Det finns ingen islam, för den som överger bönen.” [Abi Shaibah i al-iman 34] 'Abdullāh bin Sahqiq har sagt: ”profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – följeslagare brukade inte anse övergivandet av någon handling som otro utom bönen.” [at-Tirmithi] Beläggen från profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – följeslagare - må Allāh vara nöjd med dem -bevisar otron för den som överger bönen. Så gör även bevisen från dem lärde. Imam Ahmad har sagt:

”De som ser ned på den och förringar dess värde föraktar islam och förringar den. Deras del av islam står i proportion till deras del av bönen och deras kärlek till islam står i proportion till deras kärlek till bönen.”

Ibn al-Qayyim – må Allāh vara honom nådig – säger i sin bok as-Salah på sidan 400:

”Ingen som tror på att Allāh har kommenderat den bestämmer sig för att med en fast övertygelse överge bönen. Detta beror på att det är omöjligt, enligt vad som uppfattas vara normalt och naturligt, för någon att bestämt tro att Allāh har påbjudit fem böner varje dag och natt och att Han kommer att straffa en om man överger dem med det strängaste straff, samtidigt som man bestämt överger dem. Detta är något som är helt omöjligt. Ingen som tror på skyldigheten i bönen kan fortsätta med att överge den, ens tro kommenderar ju en till att förrätta den. Då finns det ingen tro i ens hjärta. Och lyssna inte till vad de som inte har någon kunskap om hjärtat och dess handlingar säger.”

Här har han sagt sanningen. Det är ju omöjligt att någon överger bönen när det är så enkelt att förrätta den, belöningen för den är så stor och så även straffet för att överge den, samtidigt som det finns en strimma tro i dennes hjärta.

Då det är klart och tydligt, från bevisen i Koranen och profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah, att den som överger bönen är en icke-troende vars otro tar denne ur islam, då är det inte tillåtet för denne att vara gift med en muslimsk kvinna. Detta enligt bevisen i Koranen, profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah och muslimers samstämmighet. Allāh den Upphöjde säger:

”Tag inte till hustrur kvinnor som dyrkar avgudar förrän de blivit troende – en troende [Guds] tjänarinna är helt visst bättre än en som dyrkar avgudar, hur tilldragande ni än finner henne.” [Koranen 2:221]

Och Han den Upphöjde säger om muhajirat [kvinnliga emigranter från Mecka]:

”Men om ni har övertygat er om att de är troende, sänd då inte tillbaka dem till förnekarna av sanningen; deras män har inte [längre] rätt att leva med dem och de har inte rätt att leva med sina män.” [Koranen 60:10]

Muslimer är fullständigt eniga om vad som bevisas genom dessa båda verser om förbudet i att en muslimsk kvinna gifter sig med en icke-troende.

Med detta som grund: Om en man gifter bort en kvinna som är under dennes förmyndarskap, oberoende av om det är dennes dotter eller någon annan, med en man som inte ber, är det inte giltigt att denne ger bort henne i äktenskap och kvinnan skulle inte vara tillåten för honom genom detta kontrakt. Detta beror på att det är ett kontrakt som inte är enligt Allāhs den Upphöjdes eller Hans profets kommendering. I en hadīth från ‘A’ishah – må Allāh vara nöjd med henne – rapporteras det att han sagt: ”Den som utför en handling som inte är enligt denna vår fråga [islam], denne kommer att få den avvisad.” [Muslim] Detta innebär att det inte kommer att accepteras från denne.

Då äktenskapet blir ogiltigt om mannen överger bönen och om han inte ångrar sig samt återvänder till islam genom att förrätta den – vad tror du då om den som vill gifta sig och från allra första början inte ber?

Kortfattat är svaret: Friaren som inte ber i församling är en syndare. Han är inte skyldig till otro på grund av det och det är tillåtet att gifta sig med honom under dessa omständigheter. Men en annan religiös person med god karaktär skulle vara mer förtjänt än honom.

Ber han inte över huvud taget, varken i hemmet eller i församlingen, är han en icke-troende och en avfälling som står utanför islam. Det är inte under några omständigheter tillåtet för honom att gifta sig med en muslimsk kvinna om han inte uppriktigt ångrar sig, ber och håller sig till den islamiska religionen.

Beträffande vad frågeställaren har sagt om att fadern till kvinnan som det har friats till har frågat om honom och den som fadern frågade sade: ”Allāh kommer att vägleda honom.” Här säger vi att enbart Allāh den Upphöjde känner till framtiden och hur det kommer att bli ligger i Hans hand och vi tillfrågas inte om något annat än det vi känner till just nu. Det rådande tillståndet för friaren är otro och han får inte gifta sig med den muslimska kvinnan. Vi ber då Allāh den Upphöjde att Han vägleder honom tillbaka till islam så att han skall kunna gifta sig med denna muslimska kvinna. Detta är inte något som är svårt för Allāh.

Detta svar har givits av en som är i behov av Allāh, Muhammad Sālih al-'Uthaimīn, och det har nedtecknats med hans hand den artonde dhul-hijjah 1400 AH.

Läs mer:

• Kvinna som har barn tillsammans med en man som inte ber – om hon kan fortsätta att leva tillsammans med honom
• Vara i sällskap med dem som inte ber och de som hånar religionen
• Vän som inte ber