Misstags som begås under besöket vid Arafat

Fråga: Vilka misstag brukar pilgrimer begå när de besöker Arafat?

Svar: All lovprisan tillhör Allāh. Shaykh Muhammad ibn 'Uthaymīn har svarat enligt följande.

Det har återberättats att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – under Arafat-dagen uppehöll sig i Namirah [en plats nära Arafat] tills solen passerat himlens mitt [vid början för middagsbönen]. Han red sedan iväg för att stanna vid botten i Wadi 'Arnah [som är en dal mellan Namirah och Arafat]. Där bad han middagsbönen och eftermiddagsbönen sammanslagna och förkortade till två bönecykler vid middagsbönen. Detta gjorde han med ett böneutrop och två iqāmah. Sedan red han till han kom till platsen där man står och där stod han. Han sade: ”Jag står här men hela Arafat är en plats för att stå.” Han fortsatte att stå där i riktning mot qiblah med händerna höjda, åminnandes och åkallandes Allāh. Detta gjorde han tills solen hade gått ned och då begav han sig till Muzdalifah.

Några av de misstag som vissa pilgrimer begår är följande:

1. Vissa pilgrimer passerar förbi men du hör dem inte recitera talbiyyah. De reciterar inte talbiyyah högt på deras väg från Mina till Arafat. Det har bevisats att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – fortsatte att recitera talbiyyah tills han hade kastat sten på Jamarat al-’Aqqbah under ‘eid-dagen.
   
2. Ett av de allvarligaste misstagen som vissa pilgrimer begår är att stanna utanför Arafat. De stannar där till solen har gått ned och då beger de sig till Muzdalifah. De som står på dessa platser har inte utfört pilgrimsfärden. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har ju sagt: ”Pilgrimsfärden är Arafat.” [Återberättad av at-Tirmithi 889 och klassad som Sahīh av al-Albāni i Irwa' al-Ghalīl, 1064] Den som inte står vid Arafat vid en plats som är en del av den under tiden som har angivits för att stå där, dennes pilgrimsfärd är inte giltig med anledning av den hadīth som har nämnts. Detta är något allvarligt. Det finns markörer som tydligt visar Arafats gränser. De döljs inte utom för den som är oaktsam och försumlig. Alla pilgrimer måste titta efter gränserna för att de skall vara säker på att de står i Arafat och inte utanför. Jag önskar att de som organiserar pilgrimsfärden klargör för folket så att det når dem på många språk och att de säger till pilgrimsguiderna att de varnar för detta. På detta sätt är folket medvetna om detta och utför då deras pilgrimsfärd på rätt sätt.
   
3. Somliga sysselsätter sig med åkallan under dagens slut och du ser dem vända i riktning mot berget vid vilket Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – stod, trots att qiblah kan vara bakom dem eller vid deras sida. Också detta är ett misstag på grund av okunnighet. Det som är föreskrivet i form av åkallan under Arafat-dagen är att man skall rikta sig mot qiblah, oberoende av om berget är bakom en eller vid ens sida. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – stod endast vänd i riktning mot detta berg eftersom platsen som han stod vid var bakom berget. Han vände sig mot qiblah och då berget var mellan honom och qiblah hade han inget annat val än att vara vänd även mot det.
   
4. Somliga tror att de måste gå till platsen jämte berget vid vilken Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – stod på. Du ser dem genomgå mycket besvär för att nå den platsen. De kan gå utan att känna till vägen, de blir hungriga samt törstiga, tappar bort sig och lider mycket på grund av detta misstag. Det har bevisats att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Jag stå här men hela Arafat är en plats att stå på.” Det är som att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – påpekade att ingen bör genomgå besväret för att stå på den plats som han stod, utan i stället bör man göra vad man kan göra med lätthet då hela Arafat är en plats för att stå på.
   
5. Somliga tror att träden i Arafat är precis som träden i Mina och Muzdalifah, det vill säga att det inte är tillåtet att plocka deras löv eller bryta deras grenar. De tror att detta har att göra med ihrām. Detta är ett misstag. Trädkvistning har inte att göra med ihrām utan det är platsen som har det. Alla träd som är innanför Helgedomens gränser är heliga och det bör inte brytas några grenar eller plockas några löv från dem. Allt som finns utanför Helgedomens gränser får brytas, även om man befinner sig i ihrām. Därmed är det inte fel att bryta grenar från träden vid Arafat. Planterade träd omfattas inte av förbudet mot att bryta grenar i Helgedomen. Det kan dock vara förbjudet av andra anledningar, som om man tar något från den som har planterat dem eller om man gör det svårt för pilgrimerna, då de kan ha planterats där som ett skydd mot solen. Därmed är det inte tillåtet att ta ned de träd som planterats vid Arafat – inte på grund av Helgedomen, utan eftersom man handlar felaktigt mot muslimer.
   
6. Somliga pilgrimer tror att berget som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – stod vid är heligt och speciellt. Därför går det till det, klättrar upp på det och söker välsignelser från det. De hänger tygstycken på dess träd och gör andra saker som är välkända. Detta är en innovation. Det är inte föreskrivet att klättra upp på berget, be där eller hänga kläder på dess träd. Inget har återberättats om detta från profeten. Sådant som detta ger antydningar av avgudadyrkan. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – gick förbi ett träd där månggudadyrkarna brukade hänga vapen och de som var tillsammans med honom sade: ”Allāhs sändebud, ge oss en Dhāt Anwāt [namnet på träden] likt deras Dhāt Anwāt”. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade: ”Allāhu akbar! Detta är folksägen och ni följer folksägner från dem som kom för er. Vid Honom i vars hand min själ vilar, ni har talat som israels barn talade till Moses: 'Gör oss en gud som de har gudar.'” [Återberättad av at-Tirmithi 2180 och klassad som Sahīh av al-Albāni i Sahīh al-sunnah li Ibn Abi 'Āsim] Detta berg är inte heligt, utan i stället är det precis som andra berg i Arafat och dess dal. Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – stod dock där. Därför är det föreskrivet att stå där profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – stod – om det är möjligt. Det är inte obligatoriskt och ingen skall göra det svårt för sig själv genom att bege sig dit, av de anledningar som har beskrivits ovan.
   
7. Somliga tror att det är nödvändigt att be middagsbönen och eftermiddagsbönen med imamen i moskén och därför ser du att de går långa sträckor för att de skall kunna be med honom. Detta skapar stora problem för dem och många tappar bort sig. Pilgrimsfärden blir då allt för svår för dem och de får trägas och gör varandra upprörda. Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har om att stå vid Arafat sagt: ”Jag står här men hela Arafat är en plats för att stå på.” Han har även sagt: ”Jorden har gjorts till en moské [en plats att be på] och som en möjlighet till rening för mig.” Om någon ber i sitt tält på ett lugnt och värdigt sätt utan att störas av eller störa andra och utan problem som skulle göra pilgrimsfärden för svår, då är det bättre.
   
8. Somliga ger sig av från Arafat till Muzdalifah innan solen har gått ned. Detta är ett allvarligt misstag för då gör man som månggudadyrkarna gjorde när de lämnade Arafat innan solnedgången. Det går även stick i stäv med profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – handlande. Han lämnade inte Arafat förrän efter solnedgången då det gula glödande hade minskat något. Detta har berättats i en hadīth från Jābir. Därmed måste pilgrimer stanna i Arafat, inom dess gränser, tills solen har gått ned. Detta beror på att man skall stå här till solen har gått ned. Samma regel gäller den fastande som inte får bryta fastan innan solen har gått ned.
   
9. Slösa tid på frågor som inte är till någon nytta. Du ser folk från dagens början till dess slut delaktiga i konversationer som kan vara fria från skvaller eller så är det inte det då de baktalar andra och ”äter deras kött.” På det senare sättet gör de två saker som är förbjudna: a] De ”äter folks kött” och talar illa om dem. Detta är en överträdelse av villkoren för ihrām. Allāh säger: ”Den som då beger sig i väg skall så länge vallfärden varar avhålla sig från intim samvaro med kvinnor, grovt tal samt trätor och tvister. Gud vet det goda ni gör.” [Koranen 2:197] b] De slösar tid. Även om de pratar på ett oskyldigt sätt utan att involvera något som är förbjudet är det fortfarande att slösa bort sin tid. Det är dock inte fel om någon fördriver sin tid genom en oskyldig konversation innan solen har passerat himlens mitt. Men när solen har passerat himlens mitt och folket har bett middagsbönen och eftermiddagsbönen, då är det bättre att sysselsätta sig med åkallan, åminnelse av Allāh, Koran-läsning eller att tala om något givande med sin bror när man tar en paus från åminnelsen. Då kan man diskutera något nyttigt om islamisk kunskap som leder till att man känner lycka och får hopp om Allāhs nåd. Man skall dock utnyttja tillfället maximalt under dagens slut och sysselsätta sig med åkallan, bedjan till Allāh och sökande av Hans välsignelser samt nåd. Man skall fortsätta med att åkalla mycket, baserat på vad Koranen säger och vad som finns återberättat från profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – autentiska sunnah. Dessa åkallanden är bäst och de åkallanden som görs under denna tidpunkt besvaras med högre sannolikhet.

Läs mer:

• Tiden för att komma till och resa från Arafat
• Fel som begås i och på vägen till Muzdalifah
• Fel som begås när man går in i ihrām för pilgrimsfärden under al-tarwiayh-dagen