al-Muhkam och al-Mutashabih i den ädla Koranen

Fråga: Vilka verser i den Ädla Koranen är muhkam och mutashabih? Varför är inte hela Koranen muhkam, så att man inte förstår något annat än sanningen från den?

Svar: Du bör känna till att Allāh har beskrivit Koranen på tre olika sätt. Han har beskrivit hela som muhkam då Han säger: ”Detta är budskap ur den uppenbarade Skriften.” [Koranen 31:2] och i Hans ord: ”[Detta är] en Skrift, vars budskap har avfattats på ett fast och klart språk och förtydligas på punkt efter punkt.” [Koranen 11:1]

Han beskriver den som mutashabih när Han säger: ”Gud har [steg för steg] uppenbarat det skönaste budskap.” [Koranen 39:23]

Detta är ett generellt utlåtande om hela Koranen. Det generella utlåtande om hela Koranen är att dess uttalanden är muhkam i regler, ordalydelser och på andra sätt. Betydelsen i att den är mutashabih är att dess delar liknar varandra i perfektion, kvalitet samt sanning och att alla delar bekräftar varandra. Därför finner vi inte några motsägelsefulla domar i den och inte heller några felaktiga uttalanden. Tvärtom är det så att varje del bekräftar och styrker de andra. Verserna som kan verka motsägelsefulla behöver djupare studier och eftertanke. Därför säger Allāh:

”Ägnar de ingen eftertanke åt det som Koranen [innehåller]? De skulle säkert ha funnit många motsägelser i den, om den inte varit från Gud.” [Koranen 4:82]

Den tredje beskrivningen av Koranen är att några delar är tydliga medan andra inte är lika tydliga, som när Han [Allāh] den Upphöjde säger:

”Det är Han som har uppenbarat för dig denna Skrift, där det finns fast och klart formulerade budskap – de utgör dess kärna – och andra som är framställda i bilder. Men de vilkas hjärtan har farit vilse går efter sådant i Skrifter som har framställts i bild, när de försöker så split och förvirring genom [godtycklig] tolkning av dess innersta mening – dess innersta mening känner ingen utom Gud. - De vilkas kunskap är fast och djupt rotad säger: 'Vi tror på denna [Skrift]; allt är från vår Herre.' Men ingen ägnar eftertanke åt [och tar varning av] detta utom de som har förstånd.” [Koranen 3:7]

Det som här avses med al-Muhkam är de verser vars betydelser är klara, Allāh nämner ju deras motsats: ”... och andra är inte fullt klara.” Och ett ords betydelse förstås genom dess motsats, vilket är en av reglerna för tafsīir som varje lärd inom tafsīr måste lyda [att innebörden av ett ord kan bli uppenbart genom att dess motsats nämns]. Allāh säger:

”Troende! Var på er vakt när ni går ut till strid; gå därför i små förband eller i samlad trupp.” [Koranen 4:71]

”Små förband” kan innebära problem men när det kombineras med ”samlad trupp”, blir dess betydelse klar. Innebörden av ”gå därför i små förband” är ”gå ensamma” och ”samlad trupp” betyder ”gå tillsammans”. Vi kan säga att muhkam i denna vers är att dess mening är tydlig – utan att på något sätt vara otydlig – både för folk över lag och de lärde som när Han säger: ”Förrätta bönen och ge åt de behövande.” [Koranen 2:43] eller liknande vars betydelse är fullständigt klar.

I Koranen finns även verser som är mutashabihah vars betydelser många inte känner till. Det är enbart Allāh och de som är stadigt förankrade i kunskap som vet, som Allāh säger:

”Det är Han som har uppenbarat för dig denna Skrift, där det finns fast och klart formulerade budskap – de utgör dess kärna – och andra som är framställda i bilder. Men de vilkas hjärtan har farit vilse går efter sådant i Skrifter som har framställts i bild, när de försöker så split och förvirring genom [godtycklig] tolkning av dess innersta mening – dess innersta mening känner ingen utom Gud. – De vilkas kunskap är fast och djupt rotad säger: 'Vi tror på denna [Skrift]; allt är från vår Herre.' Men ingen ägnar eftertanke åt [och tar varning av] detta utom de som har förstånd.” [Koranen 3:7]

Detta är enligt hur de som reciterar i en enda mening gör. Bland salāf - må Allāh vara nöjda med dem - finns det två välkända åsikter. Den första är att man skall pausa efter: ”...utom Gud.” Den andra är att versen reciteras utan paus [”...utom Gud. – De vilkas kunskap är fast och djupt rotad.”] Varje recitation innehåller en möjlig mening.

När det gäller frågeställarens fråga: ”Vilken är visdomen i att Allāh inte säger att hela Koranen är muhkam”, då har svaret två vinklingar.

Som vi har nämnt i början av svaret är den första att hela Koranen är muhkam enligt ordets generella betydelse. Och även i fråga om dessa ädla verser, om vi hänvisar det som är mutashabih till det som är muhkam, då blir innebörden i det tydligt och de blir helt och hållet muhkam.

När det gäller den andra vinklingen, kan vi säg att Allāh – den Härlige har skapat mutashabih som kräver reflektion, åtanke och förklaring genom muhkam. Han har gjort detta som en prövning då vissa använder de verser som är mutashabihah på ett sätt som leder dem till fitnah och får dem att vanära Koranen och tveka över den. På detta sätt blir det en prövning för dem från Allāh. Precis som Allāhs rättsliga domar eller de verser som handlar om föreskrifter i Koranen blir en prövning, blir även Hans allmängiltiga tecken över Hans kraft det. Allāh kan förordna vissa ting för att pröva hur människan utövar Hans Lag. Lägg märke till hur Allāh prövade judarna när Han förbjöd dem att äta fisk på lördagar. Han prövade dem genom att låta fisken visa sig på ytan under lördagar och under andra dagar visade den sig inte. De klarade dock inte testet, utan de använda sig av ett välkänt trick – de lade ut deras nät under fredagen för att fisken skulle fångas i dem och de samlade in dem på söndagar. Allāh den Allsmäktige straffade dem för detta trick. Lägg märke till hur Allāh prövade följeslagarna genom att säga:

”Troende! Gud skall sätta er på prov genom det vilt som ni under jakt kan fånga med era händer och fälla med era spjut, så att [ni får visa] Gud vem som fruktar Honom, trots att Han inte kan ses eller förnimmas.” [Koranen 5:94]

Allāh prövade dem genom att göra jakt enkelt för dem medan de befann sig i ihrām. Men de var tålmodiga och de gjorde inget som Allāh hade förbjudet för dem. På samma sätt verkar saker vara oklara eller motsägelsefulla och gå emot varandra i de rättsliga verserna, men de med välgrundad kunskap vet hur man förenar och harmoniserar dem. Ont folk använder de dessa för att ”avslöja” Koranen. Den skulle då vara självmotsägande och i konflikt med sig själv:

”Det är Han som har uppenbarat för dig denna Skrift, där det finns fast och klart formulerade budskap – de utgör dess kärna – och andra som är framställda i bilder. Men de vilkas hjärtan har farit vilse går efter sådant i Skrifter som har framställts i bild, när de försöker så split och förvirring genom [godtycklig] tolkning av dess innersta mening – dess innersta mening känner ingen utom Gud. - De vilkas kunskap är fast och djupt rotad säger: 'Vi tror på denna [Skrift]; allt är från vår Herre.' Men ingen ägnar eftertanke åt [och tar varning av] detta utom de som har förstånd.” [Koranen 3:7]

Läs mer:

• Belöningen för den som reciterar Koranen men utan att förstå den
• Är Jesus vid liv och var befinner han sig nu?
• Längden på Räkenskapens Dag