Ett råd till dem som vill vallfärda

Fråga: All lovprisan tillhör Allāh ensam och må böner med välsignelser och frid vara över Hans tjänare och Budbärare, vår profet Muhammad, och hans följeslagare och alla de som följer dem i rättfärdighet fram till Domens Dag.

Svar: Ni muslimer som kommit till det heliga Huset för att vallfärda, jag ber Allāh om att vi skall få framgång med att göra det som gör Honom nöjd och jag ber om säkerhet från villfarelsen i onda ingivelser. Likaså ber jag Honom om att ni skall få framgång med era vallfärdsriter på ett sätt som gör Honom nöjd, att Han accepterar det och att hemresan till era länder skall vara framgångsrik. Sannerligen är Han den Bäste att be om hjälp.

Muslimer! Sannerligen är mitt råd till er att ni alltid fruktar Allāh, att ni står stadiga i Hans religion och att ni aktar er för det som orsakar Hans vrede. Sannerligen, den viktigaste av de obligatoriska handlingarna och den största skyldigheten Allāhs enhet och att enbart och uppriktigt inte dyrka någon annan än Honom. Detta går hand i hand med att vara noggrann med att följa Hans sändebud i ord och handling. Sannerligen bör vallfärdsriterna – och alla annan dyrkan – utföras på det sätt som Allāh har föreskrivet för tjänarna genom orden från Hans sändebud, vän och utvalde från Hans skapelse, vår profet, imam och ledare – Muhammad bin 'Abdullāh.

Sannerligen är den ondaste av alla handlingar och det farligaste av alla brott att sätta medhjälpare vid Allāhs sida. Detta sker genom att man helt och hållet eller delvis dyrkar någon annan än Allāh. Anledningen är att Allāh har sagt:

”Gud förlåter inte dem som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder; den som sätter medhjälpare vid Guds sida har sannerligen gjort sig skyldig till en oerhörd synd.” [Koranen 4:48]

Och när Han har tilltalat profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har Han sagt:

”Men det har uppenbarats för dig liksom för dina föregångare att om någon sätter medhjälpare vid Guds sida skall allt vad han har åstadkommit [i denna värld] gå om intet och [i nästa liv] skall han höra till förlorarna.” [Koranen 39:65]

Ni som skall vallfärda till Allāhs heliga hus! Sannerligen, vår profet – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – vallfärdade inte mer än en gång efter hans utvandring till Medina. Det var hans sista vallfärd och den skedde under slutet av hans livstid. Genom ord och handling lärde han här folket vallfärdsriterna. Han sade till dem: ”Ta era vallfärdsriter från mig.” [al-Bayhaqi 5:121]

Därmed måste alla muslimer följa honom i detta och vallfärda på det sätt som har angivits för dem. Detta eftersom han är den vägledande läraren och Allāh har sänt honom som en nåd till alla världar och som en slutgiltighet för Hans tjänare. Därmed har Allāh kommenderat tjänarna att lyda honom [Profeten] och Han har klargjort att det är en anledning för att träda in i Paradiset och räddas från Elden om man följer honom. Han har förklarat att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – är ett bevis för tjänarnas sanna kärlek till Herren och att det är Allāhs kärlek till Hans tjänare. Allāh har sagt:

”Tag alltså emot vad [Hans] Sändebud ger er [av detta] och avstå [villigt] från det som han nekar er.” [Koranen 59:7]

Och Han har sagt:

”Förrätta bönen och ge åt de behövande och lyd Sändebudet – kanske skall [Gud] visa er barmhärtighet.” [Koranen 24:56]

”I Guds sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram emot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen.” [Koranen 33:21]

”Dessa är de gränser som Gud [har fastställt]. Gud skall föra den som lyder Honom och Hans sändebud till lustgårdar, vattnade av bäckar, där han skall förbli till evig tid. Detta är den stora, den lysande segern. Men den som trotsar Gud och Hans Sändebud och överträder de gränser Han [har fastställt] skall föras till Elden och förbli där till evig tid – ett förnedrande straff väntar honom.” [Koranen 4:13-14] Och Han har sagt: ”Säg: ’Människor! Jag är Guds Sändebud, [utsänd] till er alla av Honom som äger herraväldet över himlarna och jorden! Det finns ingen gud utom Han – Han som skänker liv och skänker död. Tro därför på Gud och Hans Sändebud, den olärde Profeten, som tror på Gud och Hans ord, och följ honom så att ni får vägledning.” [Koranen 7:158]

”Säg [Muhammad]: ’Om ni älskar Gud, följ mig och Gud skall älska er och förlåta er era synder. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.’” [Koranen 3:31]

Verserna med denna innebörd är många.

Därför är mitt råd till er och till mig själv att ni alltid fruktar Allāh och att ni uppriktigt följer Hans profet Muhammad i vad han gjorde och i vad han sade. Syftet är att ni skall bli lyckliga och uppnå frälsning i detta livet och det Nästa.

Ni som skall vallfärda till Allāhs heliga hus! Sannerligen, när det var den åttonde dhul-hijjah begav sig vår profet Muhammad av från Mecka till Mina samtidigt som han läste talbiyyah. Han beordrade följeslagarna att träda in i ihrām med avsikt för vallfärden i deras hem [i Mecka] och ge sig av mot Mina. Han kommenderade dem inte att göra tawāf när de lämnade Mecka [tawāful-wadā]. Detta bevisar att det som är sunnah för dem som bor i Mecka och de som har trätt ur ihrām efter ‘umrah och som vill vallfärda att ge sig av mot Mina den åttonde dagen samtidigt som de läser talbiyyah för vallfärden. När de lämnar Mecka behöver de inte bege sig till det heliga Huset för att göra tawāf runt Ka’bah [tawāful-wadā].

När man går in i ihrām för vallfärden är det rekommenderat att göra vad man gör vid mīqāt när man går in i ihrām; som att bada, ta på parfym och rengöra sig. Detta är vad profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – beordrade ‘A’ishah att göra när hon ville träda in i ihrām för vallfärden, och hon tidigare hade trätt in i ihrām för ‘umrah men hennes månadsblödning hade börjat när hon gick in i Mecka. Därmed hade hon inte möjlighet att göra tawāf före hon begav sig till Mina och han beordrade henne att bada och träda in i ihrām för vallfärden [i Mecka]. Hon gjorde då det och kombinerade vallfärden med ‘umrah [qirān].

Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och hans följeslagare bad middagsbönen, eftermiddagsbönen, kvällsbönen, nattbönen och gryningsbönen i Mina. De förkortade bönerna [som var fyra bönecykler] utan att slå ihop dem. Detta är profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah. Det är även sunnah för pilgrimen att sysselsätta sig med att läsa talbiyyah, åminnas Allāh, recitera Koranen och andra goda handlingar. Detta kan vara att bjuda in till islam, kommendera det goda och förbjuda det onda samt att vara vänlig mot de fattiga.

När solen steg under Arafat-dagen begav sig profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och hans följeslagare mot Arafat. några läste talbiyyah och några av dem lovprisade Allāhs storhet. När profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – kom till Arafat slog han sig till ro i ett tält gjort av päls som satts upp för honom. Där tog han de lugnt under dess skugga. Detta bevisar att en pilgrim får söka skugga under tält, träd och liknande saker under vallfärden.

När solen passerade sin högsta punkt under middagstid, då besteg profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sitt riddjur och predikade för folket. Han påminde dem och lärde dem vallfärdsriterna. Han varnade dem för ränta och handlingar tillhörande den hedniska tiden. Han informerade dem om att deras blod, egendom och heder var heliga. Han kommenderade dem att följa Hans skrift och Hans sändebuds sunnah. Han informerade dem om att de aldrig skulle gå vilse så länge de höll sig till Allāhs skrift och Hans sändebuds sunnah.

Därmed måste muslimer – och även alla andra – hålla sig till detta råd och att stå stadigt vid det var de än befinner sig. Muslimernas ledare måste hålla sig till Allāhs skrift samt Hans sändebuds sunnah och de måste döma enligt dem i alla frågor. De måste även få deras nationer till att söka domar från den islamska lagen. Detta är vägen med kraft, heder, lycka och frälsning i detta livet och i det Nästa. Må Allāh hjälpa alla till detta.

Därpå ledde profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – folket i middagsbönen och eftermiddagsbönen. Han förkortade och slog ihop dem vid den första [middagsbönen] med ett böneutrop [före] och två iqāmah [en för var och en av dem]. Sedan gick han till platsen där han stod, vände sig mot qiblah och han blev sittande på sitt riddjur. Han åmindes Allāh, åkallade Honom och höjde sina händer i åkallan fram till solnedgången. Han fastade inte den dagen, så här lär vi oss att det är lagstiftat för en pilgrim att under vallfärden göra som han gjorde vid Arafat. De bör sysselsätta sig med åminnelse av Allāh, åkallan och att läsa talbiyyah fram till solnedgången. De bör höja händerna i åkallan och de bör inte fasta. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Det finns inte en enda dag där fler människor frigörs från Elden än under Arafat-dagen. Sannerligen kommer Han den Härlige nära och Han skryter om dem [tjänarna] inför Hans änglar.” [Muslim 1348]

Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har berättat att Allāh under Arafat-dagen till änglarna säger:

”Se på Mina tjänare. De har kommit till Mig, ovårdade och dammiga, för att få Min Nåd. Jag ber er att vittna om att jag sannerligen har förlåtit dem.” [Ibn Khuzaymah 2840 och Ibn Hibban 1006]

Han har även sagt: ”Jag har stått här och hela Arafat är en plats att stå vid.” [Muslim 1218]

Efter solnedgången begav sig Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – till Muzdalifah samtidigt som han läste talbiyyah. Han bad kvällsbönen med tre bönecykler och nattbönen med två bönecykler [i Muzdalifah]. Detta gjordes med ett böneutrop och två iqāmah. Sedan spenderade han natten där och han bad gryningsbönen där tillsammans med dess sunnah-bön [före den]. Detta gjorde han med ett böneutrop och en iqāmah. Sedan begav han sig till det Heliga området och åmindes Allāh där, förkunnade Hans Storhet och Hans Enhet och åkallade medan han höjde händerna. Han sade: ”Jag har stått där och hela Jam' [Muzdalifah] är en plats för att stå.” [Muslim 1218]

Detta bevisar att hela Muzdalifah är en plats att stå på för en pilgrim. Varje pilgrim spenderar natten vid sin plats, åminns Allāh och söker hans förlåtelse här. Det finns inget behov av att bege sig till platsen där profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – stod.

Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – tillät de svaga att ge sig av under natten i Muzdalifah tillbaka till Mina. Detta bevisar att det inte finns någon synd för svaga kvinnor, sjuka, äldre och de som behöver slå följe med dem när de lämnar Muzdalifah för att bege sig tillbaka till Mina under den sista delen av natten. Detta är att handla enligt medgivandet och att undvika svårigheter med trängsel. De får även kasta deras småstenar på stenpelaren under natten, vilket har bekräftats från Umm Salamah och Asma' bint Abū Bakr. Asma' bint Abū Bakr berättade att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – tillät detta för kvinnor.

Därefter, när det var tillräckligt ljust, rörde han sig mot Mina och Jamratul-'Aqabah [den största stenpelaren] medan han läste talbiyyah. Han kastade sju stenar på den samtidigt som han förkunnade Allāhs storhet [säga 'Allāhu akbar'] tillsammans med varje sten. Sedan offrade han sitt djur, rakade huvudet och ‘A’ishah – må Allāh vara nöjd med henne – gav honom parfym. Därpå begav han sig mot Huset [Ka’bah] och gjorde tawāf runt det.

Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – tillfrågades under offerdagen [den tionde dhul-hijjah] om den som slaktade före denne hade kastat sten på pelaren, om den som rakar huvudet före slakten och om den som gör tawāf runt Huset innan steningen. Han svarade då [om dem alla]: ”Inga problem.” Återberättaren av denna hadīth har sagt att han inte tillfrågades om att något annat görs denna dag, tidigt eller sent, utan att han sade: ”Gör det och det finns inget skadligt [i det].”

En man frågade honom: ”Allāhs sändebud, jag gjorde sa’ī innan jag gjorde tawāf.” Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade då: ”Inga problem.”

Genom detta lär vi oss att det som är sunnah för en pilgrim under vallfärden är att börja med att kasta stenarna på pelarna under ‘eid-dagen, offra djuret om de är skyldiga till det och sedan raka huvudet eller klippa håret. Det är bättre att raka huvudet än att klippa håret. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har ju bett om förlåtelse och nåd tre gånger för dem som rakar huvudet. Men han bad enbart en gång för de som [enbart] klipper håret. Genom detta har pilgrimen uppnått det första stadiet i att lämna ihrām. Därmed bär denne sydda plagg, tar på parfym och allt som var förbjudet under ihrām är nu tillåtet för honom, utom att ha intim samvaro med kvinnor. Sedan beger denne sig till Huset [Ka’bah] och gör tawāf runt det, antingen under eller efter ‘eid-dagen. Denne gör även sa’ī mellan as-Safa och al-Marwah om denne gör en hajjul-tamattu’. Härmed blir allting som var förbjudet under ihrām tillåtet för denne, även att ha intim samvaro med kvinnor. Men om denne gör en hajjul-ifrad eller hajjul-qirān är dennes första sa’ī, som gjordes tillsammans med tawāf vid ankomsten, tillräcklig. Om denne inte gjorde sa’ī tillsammans med den tawāf som denne gjorde vid ankomsten, då måste denne göra sa’ī tillsammans med tawāful-ifādhah.

Sedan begav han sig tillbaka till Mina och han stannade där under resten av ‘eid-dagen, den tionde, den tolfte och den trettonde i dhul-hijjah. Han kastade stenarna på stenpelarna varje dag under at-ayyām at-tashrīq [den elfte, tolfte och trettonde i dhul-hijjah] när solen vid middagstid hade sjunkit under dess högsta punkt. Han kastade sju småstenar på varje stenpelare samtidigt som han kungjorde Allāhs [Allāhu akbar] storhet varje gång som han kastade en sten. Han åkallade med höjda händer när han hade kastat stenarna på den första och den andra pelaren. Han hade då den första pelaren till vänster och den andra till höger [när han åkallade]. Han åkallade dock inte vid den tredje pelaren. Sedan, under den trettonde dhul-hijjah efter att ha kastat stenar på pelarna begav han sig av [mot Mina] och slog sig ned vid al-Abtah. Där bad han middagsbönen, eftermiddagsbönen, kvällsbönen och nattbönen. Därefter slog han sig ned i Mecka under nattens slut och han ledde folket i gryningsbönen. Han gjorde sedan tawaful-wada och begav sig mot Medina efter att ha bett under morgonen den fjortonde dhul-hijjah. Må de bästa välsignelse- och fridsbönerna från hans Herre vara över honom.

Härifrån vet vi att det som är sunnah för en pilgrim är att göra samma saker som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – gjorde under dagarna i Mina. Därmed bör man kasta stenarna på de tre pelarna varje dag efter att solen har sjunkit från dess högsta punkt under middagen. Man kastar sju stenar på varje pelare och förkunnar Allāhs storhet varje gång för varje sten. Det är föreskrivet att stå och åkalla efter att ha kastat sten på den första pelaren. Man bör vara vänd i riktning mot qiblah samtidigt som man höjer händerna och åkallar. Pelaren bör vara på ens vänstra sida. Efter att ha kastat sten på den andra pelaren bör man stå och åkalla på samma sätt och ha pelaren på sin högra sida. Detta är rekommenderat men inte obligatoriskt. Efter ha kastat sten på den tredje pelaren bör man dock inte stå och åkalla. Är det svårt att kasta sten på pelarna efter middag eller innan solnedgången, då får man kasta den dagens stenar under kvällen fram till slutet på natten. Detta enligt den mest korrekta åsikten av de båda åsikterna som de lärde har. Detta är en nåd från Allāh mot Hans tjänare och en väg som gör det lättare för dem. Den som vill ge sig av under den tolfte dagen efter att ha kastat sten på pelarna kan göra det utan att någon skada är skedd. Den som vill stanna tills stenarna har kastat under den trettonde dagen gör det som är bäst, då det är enligt vad profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – gjorde. För pilgrimen är det sunnah att spendera nätterna den elfte och den tolfte dhul-hijjah i Mina. Enligt många av de lärde är det obligatoriskt att spendera nätterna där. Det är tillräckligt att spendera större delen av natten där [i Mina], om det inte är för svårt. De som har en islamiskt giltig ursäkt – som brevbärare, fåraherdar och liknande – behöver inte spendera natten där. Pilgrimen behöver inte spendera natten den trettonde i Mina om denne har bråttom att ge sig och de ger sig av innan solnedgången. Men om kvällen har hunnit komma till Mina, då måste de spendera den trettonde natten där och kasta stenarna efter middag den trettonde. Därefter kan de ge sig av. Ingen är skyldig att stena pelarna efter den trettonde, även om de är i Mina.

När pilgrimen vill ge sig av till sitt hemland måste denne göra tawāf runt Huset [Ka’bah]. Denne gör sju rundor runt Ka’bah. Anledningen är vad profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Ingen bör ge sig av förrän denne utfört sin sista handling vid Huset [Tawāf vi Ka’bah].” [Muslim 1327]

Men kvinnor med månadsblödning och kvinnor med blödningar efter graviditeten är inte skyldiga att göra tawaful-wada. Anledningen är vad Ibn ‘Abbās har sagt:

”Folket beordrades till att deras sista handling skulle vara vid Huset [tawāf], men frågan lindrades för en kvinna med månadsblödning.”

Skjuter man upp tawāf al-ifādhah och utför den när man är redo för att ge sig av, då är det tillräckligt som al-wadā. Anledningen är den generella innebörden av de två nämnda haditherna.

Jag ber Allāh att Han hjälper alla med att göra vad som gör Honom nöjd och att Han accepterar vår vallfärd. Jag ber Honom att Han gör oss till dem som frias från Elden. Sannerligen, Han bestämmer över det och är kapabel att göra det.

Må Allāh sända välsignelser och frid över vår profet Muhammad, hans familj och följeslagare.

Läs mer:

• Tiden för att börja kasta stenarna och hur många de skall vara till antalet
• Kastar före midnatt stenar på den stora pelaren och utför tawāf utan renhet
• Vad den som inte har möjlighet att göra tawāf då han anländer [tawāful-qudum] måste göra