بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Ta betalt för att recitera Koranen

Fråga: Några som har memorerat Koranen i Marocko livnär sig på att recitera den. Så fort det finns en stor middag så kommer de till den för att läsa Koranen, utan att begrunda dess mening eller att respektera hur den skall reciteras. De närvar vid sådana fester endast för att tjäna pengar och få gåvor från de som söker välsignelser. När de har samlat in dessa gåvor delar de dem mellan sig själva, men fattiga får inget.

Vilket är det islamiska utlåtandet om välgörenheten som de samlar in och delar mellan sig själva samt den recitation de brukar? Jag har läst att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Den som använder Koranen för att tjäna sitt levebröd kommer på Återuppståndelsens Dag att infinna sig med ett benigt ansikte [inget kött i det].”

Är denna hadīth autentisk? Och vilken är innebörden av följande vers:

”Säg [Muhammad:] ¨Jag begär ingen lön av er för detta [budskap] och jag är inte en av dem som ger sig ut för att vara vad de inte är.” [Koranen 38:86]

Svar: Recitation av Koranen är en […] och ett medel för att söka Allāhs närhet. En muslim antas göra detta för Allāhs skull och för Hans belöningar. Man skall inte förvänta sig belöningar eller uppskattning från sina medmänniskor.

Det har aldrig rapporterats att de rättfärdiga föregångarna hyrde någon för att läsa Koranen under deras ”fester”. Det har heller inte rapporterats att de lärde har beordrat eller ens tillåtet detta. Och vidare har det inte rapporterats att någon av dem har tagit betalt för att recitera Koranen under en glädjefull sammankomst eller vid något annat tillfälle. I stället har de läst Allāhs skrift och varit förväntansfulla över vad Han har förberett för dem.

Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har beordrat dem som läser Koranen att be Allāh genom den och varnat dem för att tigga. at-Tirmithi återger i sin Sunan att ’Imrān bin Hussain passerade en predikant som började tigga efter att ha avslutat sin predikan. ’Imrān sade:

”Jag hörde profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – säga: ’Den som reciterar Koranen bör be Allāh genom den, för det kommer att komma ett folk som reciterar Koranen och sedan ber människor om pengar [för det].” [at-Tirmithi 2917 och Ahmad 4:432]

Enligt autentiska hadither är det inte tillåtet att ta betalt för att lära ut eller läsa för sjuka […] En hadīth om detta är den från Abū Sa’id när han tog emot en flock får för att läka någon genom att recitera sura al-Fātihah. En annan hadīth är den från Sahl om när profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – gifte en man med en kvinna och ansåg att hennes brudgåva var att mannen lärde henne de suror i Koranen som han hade memorerat.

Därför motsätter sig den som tar betalt för att läsa Koranen samt den som hyr någon för att göra det konsensus hos de rättfärdiga föregångarna, må Allāh ge dem nåd.

Koranen är Allāhs tal, dess överlägsenhet över det mänskliga talet är som Allāhs överlägsenhet över Hans skapelser. Det är den bästa formen av åminnelse. Den som reciterar den måste göra det på rätt sätt; att läsa tyst, begrunda innebörden och inte störa dem som lyssnar. Allāh den Upphöjde säger:

”Lyssna därför uppmärksamt när högläsning ur Koranen pågår – kanske kommer [Gud] att visa er barmhärtighet. Och – [du som är troende] – åkalla i tysthet din Herre morgon och afton, ödmjukt och med fruktan. Och var inte [som] de tanklösa, de likgiltiga.” [7:204-205]

Människor har olika nivå när det kommer till förståelse och intellekt. Varje mogen muslim måste – enligt sin förmåga – känna till det som är nödvändigt i religionen och av de islamiska reglerna. Det allra först man måste förstå och bry sig om är Allāhs skrift. Det som man inte förstår i den, det bör man söka Allāhs hjälp om och rådfråga de lärde om – för Allāh belastar inte en tjänare med mer än vad denne klarar av.

Har man efter att ha gjort sitt bästa inte förmåga att förstå Koranen, då bör man inte sluta läsa den, för det ligger ingen skuld på en då. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Den som är duktig på att läsa Koranen kommer att vara i följe med hedervärda och lydiga änglar, medan den som läser den med svårighet kommer att få dubbla belöningar.” [Muslim 798, Ibn Mājah 3779 och Ahmad 6:98, 170 och 266]

Den fattige får ta emot välgörenhet för att det skall täcka dennes behov, men om denne tar betalt för att läsa Koranen eller för att predika, då är de inte tillåtet. Det är heller inte tillåtet att ge sådana pengar i hopp om att få välsignelser eller för att någon skall åkalla för en. Muslimerna under det tre första generationerna vars förträfflighet profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har gått i god för gjorde inte så här.

Innebörden av: ”Jag begär ingen lön av er för detta [budskap].” [Koranen 38:86]

Allāh den Upphöjde kommenderar Sitt sändebud Muhammad att berätta för folket att han inte söker belöningar eller pengar för att förmedla till dem det som uppenbarats för honom från Herren. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – kallar dem till att dyrka enbart Allāh och han kallar dem till de islamiska lagarna. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har anförtrotts att leverera och tydliggöra åtlydandet av hans Herre, för att få Hans tillfredsställelse och belöningar enbart från Honom.

Detta sades för att eliminera månggudadyrkarnas misstankar om att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – kallade dem till att följa honom för att få tillgångar och maktposition. Han klargjorde då att han bjöd in dem till sanningen enbart för Allāhs skull.

Sändebuden var på detta vis. De bad aldrig folket om belöningar för att de skulle predika inför dem.

En varning för att tjäna sitt levebröd genom Koranen har redan nämnts i de första paragraferna i detta svar.

Beträffande bestraffningar för att göra detta, då kommer en sådan person på Återuppståndelsen Dag att komma utan kött i ansiktet. Detta är sannerligen ett skarpt hot riktat mot den som tigger utan någon giltig anledning, oberoende av om detta sker genom läsning av Koranen eller på något annat sätt. ’Abdullāh bin ’Umar rapporterar att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”En av er kommer att fortsätta tigga tills denne möter Allāh utan något kött i sitt ansikte.” [Muslim 1040 och Ahmad 2:15, 88]

I en annan version sade han:

”En av er kommer att fortsätta att tigga för att på Återuppståndelsens Dag komma utan något kött i sitt ansikte.” [al-Bukhārī 1474 och Muslim 1040]

Abū Hurairah har berättat att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Den som ber människor om mer tillgångar ber om glödande kol. Så låt denne ta mer eller mindre eld.” [Muslim 1041, Ibn Mājah 1838 och Ahmad 2:231]

Den som tigger med Koranen som hjälp gäller hadithen från ’Imrān bin Husain för, om denne är fattig. Men om denne är rik, då gäller alla hotelser i den ovan nämnda hadithen.

Den hadīth som du citerade i din fråga känner vi inte till äktheten i.

Och Allāh vet bäst.


Läs mer:

  • Författare:

    al-Ladjnah ad-Dā’imah (Den Permanenta Fatwa-kommittén)
  • Källa:

    Muhammad bin 'Abdul-'Aziz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 1. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 73 s. ISBN saknas

    Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8
  • :