بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn
- Startsida
- Renhet (Tahārah)
- Stryka över sockar
- Villkor för att stryka över sockar
Villkor för att stryka över sockar
Fråga: Vad finns det för villkor för att stryka över strumporna? Var snäll och ge bevisen för det.
Svar: All lovprisan tillhör Allāh. Fyra villkor gäller när man stryker över strumporna.
- Man skall ha tagit på sig strumporna under rituell renhet [när man har tvagat sig]. Beviset för detta är vad profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade till al-Mughīrah ibn Shu´bah: ”Oroa dig inte, för jag tog på mig dem när jag var ren.”
- Lädersockarna eller strumporna skall vara rena. Om de är orena är det inte tillåtet att stryka över dem. Beviset för detta är att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – en dag ledde följeslagarna i bön. Han hade då skor på sig som han tog av medan han bad. Han sade att [ängeln] Gabriel hade sagt till honom att det fanns smuts på dem. Detta har Ahmad återgivit i sin Musnad i en hadīth från Abū Sa’īd al-Khudri. Detta visar att det inte är tillåtet att be bärandes något som är orent, för om man stryker över det som är orent kommer man att bli smutsig av denna orenhet. Då kan man inte anses vara ren.
- De kan strykas över om man renar sig från mindre orenheter [när man tvagar sig efter gaser, urin eller avföring], inte efter sexuell orenhet eller då ghusl krävs. Beviset finns i en hadīth från Safwān ibn ’Assāl: ”Då vi reste beordrade profeten oss till att inte ta av våra lädersockar under tre dagar och tre nätter, utom under orenhet efter intim samvaro. Men vi behöll dem på och strök över dem efter tarmtömning, urinering eller sömn.” Detta har Ahmad återgivit i sin Musnad i en hadīth från Safwān ibn ’Assāl. Följaktligen är villkoret att man kan stryker över strumporna när man renar sig efter mindre orenheter. Det är inte tillåtet efter stora orenheter, på grund av den hadīth som har nämnts ovan.
- Strykandet ska ske inom den tid som den islamiska lagen har angivet, vilken är en dag och en natt för den som inte reser och tre dagar och tre nätter för den som reser. Beviset för detta finns i en hadīth från ’Ali ibn Abi Tālib i vilken han säger: ”Profeten uppgav en dag och en natt för den som inte reser, och tre dagar och tre nätter för den som reser, det vill säga då man stryker över lädersockarna.” [Muslim] Denna period börjar den första gången som man stryker över strumporna när man gör tvagar sig efter mindre orenheter, och slutar 24 timmar senare för den som inte reser, och 72 timmar senare för den resande. Om vi antar att någon renar sig vid gryningsbönen på tisdagen, är rituellt ren fram till nattbönen på tisdag kväll, går därefter och lägger sig och vaknar för att be gryningsbönen på onsdagen och stryker över strumporna kl. 5.00 zawāli tid, då börjar tiden kl. 5.00 på onsdagen och varar fram till torsdag kl. 5.00.
Om vi antar att han strök sina strumpor innan kl. 5.00, då kan han be gryningsbönen på torsdagen med samma strykning och be så mycket han vill så länge han är rituellt ren. Detta är den riktigaste åsikten från dem lärde, att tvagningen inte bryts då tidsperioden för att stryka över strumporna går ut. Beviset är att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – inte angav en tidsperiod för rituell renhet, utan en tidsperiod för att stryka över strumporna. Då den tiden har gått ut kan man inte stryka över strumporna igen, men om man fortfarande är ren, då är ens renhet giltig. Detta är vad den islamiska lagens bevis pekar på. Och det som den islamiska lagen har bevis för kan inte avslås utan andra bevis från den. Det finns inga bevis som föreslår att tvagningen bryts när tiden för strykandet är över. Grundprincipen är att man är ren så länge det inte finns tydliga bevis för att man inte är det.
Detta är villkoren för att stryka över lädersockar. Det finns andra villkor som vissa lärde har tagit upp, men dessa diskuteras fortfarande.
Läs mer:
Författare:
Muhammad bin Sālih al-'UthaymīnKälla:
I’lām al-Musāfirīn bi Ba’d Ādāb wa Ahkām al-Safar wa mā yakhuss al-Mallāhīn al-Jawwiyyīn, s 44.