Vägledning i världsliga och religiösa frågor

Fråga: Kan du ge några råd som kan vägleda oss i religiösa och världsliga frågor?

Shaykh ul-islām Ibn Taymiyyah ställdes följande fråga:

Jag bad shayken, imamen, åtföljaren av salaf och ledarna i generationerna som följde, den berömdaste man som jag någonsin har träffat i från öst och väst, Taqiy al-Dīn Abu'l-Abbās Ahmad Ibn Taymiyyah att ge mig råd om något som kan vägleda mig i både religiösa och världsliga frågor.

Svar: När det kommer till råd känner jag – för dem som förstår och följer dem – inte till något nyttigare än Allāhs och Hans sändebuds:

”Vi uppmanade dem som fick ta emot Skrifter före er, liksom [Vi uppmanar] er, att frukta Gud.” [Koranen 4:131]

Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – gav följande råd till Mu'ādh när han åkte till Jemen:

”Mu'ādh, frukta Allāh var du än befinner dig, låt en dålig handling följas av en god för att gottgöra den och behandla folket på ett vänligt sätt.”

Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – satte stort värde i Mu'ādh och han sade till honom: ”Mu'ādh, vid Allāh – jag älskar dig.” Han brukade även låta Mu'ādh rida bakom honom. Det har berättats att han [Mu'ādh] var kunnigast i detta samfund om vad som är tillåtet och förbjudet samt att han på Domedagen kommer att hamna ett steg före dem lärde. Vad som är en av hans dygder är att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sände honom till Jemen för att förmedla hans [profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser –] budskap samt för att axla rollen som kallare till islam, mufti och domare för jemeniterna. Han brukade även likna honom vid Abraham som var hela mänsklighetens ledare.

Ibn Mas'ūd brukade säga att Mu'ādh var en ledare med rättfärdiga och goda kvaliteter, lydig mot Allāh och att han inte var en av månggudadyrkarna.

Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – gav honom detta råd så vi bör notera att det är [både] kortfattat och omfattande. Det är så för den som förstår det, även om det är en uttolkning av råd som ges i Koranen.

Gällande dess korthet är det för att man har två plikter: plikten mot Allāh och plikten mot andra. Det är oundvikligt att inte misslyckas ibland; antingen genom att inte utföra en kommendering eller genom att göra något som är förbjudet. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Frukta Allāh var ni än befinner er.” Detta är ett omfattande uttryck. Orden ”var ni än befinner er” hänvisar till behovet av taqwa, både i det dolda och öppna. Efter detta sade han: ”Och låt en dålig handling följas med en god handling. Den kommer att gottgöra för den dåliga.” När doktorn träffar en patient och inser att denne har fått något skadligt i sig, då kommer han att säga åt denne att ta något som gör denne bra. Att människan syndar är något oundvikligt. Därför är den kloke den som gör mycket goda handlingar, som gottgör för de dåliga.

I denna hadīth nämns ordet sayi'ah [dålig handling] först trots att det är objektet. Detta beror på att målet här är att stryka ut de dåliga handlingarna, inte att påbjuda de goda.

De goda handlingarna bör vara av samma beskaffenhet som de dåliga, för det kommer på ett effektivare sätt att gottgöra för dem. De konsekvenser som uppstår av synder kan strykas ut på flera sätt. Det första är ånger och det andra är att söka förlåtelse [istighfār] utan att ångra sig, för Allāh kan förlåta denne som svar på dennes åkallan även om denne inte har ångrat sig. Det bästa är dock om ånger och sökande efter förlåtelse kombineras. Det tredje sättet är genom att handla rättfärdigt för att gottgöra för synden.

När det gäller specifika gottgörelser – likt de som finns föreskriva för dem som har intim samvaro under ramadan, skiljer sig från deras fruar genom zihār, gör något förbjudet under pilgrimsfärden [eller missar någon obligatorisk] eller jagar under pilgrimsfärden – finns det fyra olika metoder för gottgörelse:

• offra något,
• frigöra en slav,
• ge allmosor eller
• fasta.

Om gottgörelser som inte finns definierade sade Hudhayfah till 'Umar:

”Den fitnah [då denne kommer till korta i religiösa frågor] som en man utsätts för genom sin familj, egendom och barn kan gottgöras för genom bön, fasta, välgörenhet samt att påbjuda det goda och förbjuda det onda.”

Detta antyds i Koranen och de sahīh ahādīth som talar om gottgörelse genom de fem dagliga bönerna, fredagsbönen, fastan, pilgrimsfärden samt alla handlingar som har sagts sona för synder. Det finns många sådana rapporter i böcker om ahādīth, speciellt de böcker som handlar om ädla handlingar.

Det bör anmärkas att lägga vikt vid sådana frågor är något som vi är i största behov av. När någon kommer in i puberteten, speciellt nu för tiden och under tider som påminner om den före islam på så många sätt, kan den som växer upp bland de som är kunniga och religiösa påverkas av hednisk okunnighet – så hur är det då inte med andra?

I al-Sahīhayn återfinns en hadīth återberättad av Abū Sa’īd i vilken profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – säger:

”Ni kommer att följa samma väg som dem som levde före er, steg för steg, även om de gick in i ett hål med ödlor skulle ni också gå in.” De sade: ”Allāhs sändebud, menar du de kristna och judarna?” Han svarade: ”Vilka annars?”

Denna rapport bekräftas av följande vers:

”Och ni har fått njuta er del [av denna världs goda], liksom de fick som levde före er. Liksom de ägnar ni er åt tomt och meningslöst prat.” [Koranen 9:69]

Det finns ytterligare rapporter som bekräftar i form av ahādīth som är hasan och sahīh. Detta är något som berör de i samhällets toppskikt som påstår sig vara religiöst medvetna, vilket mer än en av salaf – må Allāh vara nöjda med dem – sagt, inklusive Ibn ’Uyayanah. Flera av de karaktärsdrag som judarna besitter har även de som påstår sig vara kunniga och flera av de karaktärsdrag som de kristna besitter har även de som påstår sig vara religiöst medvetna. Detta är något som är klart för dem som förstår islam som Allāh har sänt Muhammad med och som sedan försöker förstå människor från islams ljus.

Det nyttigast som både ledarna och vanligt folk bör känna till är det som renar själarna i från dåliga handlingars inverkan – och det är att låta en dålig handling följas av en god. Det goda är det som Allāh har påbjudet oss genom den siste profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – läppar i form av: handling, attityd och karaktär. Bland det som undröjer följderna av synder är de motgångar och olyckor som stryker ut synder; detta gäller alla former av oro, smärta och bekymmer som har att göra med ens heder, kropp och välstånd. Detta skall vara sådant som man inte har ådragit sig genom sina egna handlingar.

När profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – hade fastställt Allāhs rättigheter om att utföra rättfärdiga handlingar och att ställa dåliga till rätta sade han: ”och behandla folk på ett vänligt sätt”. Detta avser ens plikter mot andra människor. En bra attityd mot andra människor baseras på att upprätthålla kontakt med den som bryter den; genom att hälsa på denne med salām, hedra denne, göra du'ā för denne, be för dennes förlåtelse, prisa denne och besöka denne. Vissa av dessa frågor är obligatoriska och andra är uppmuntrade.

Det ”lysande exempel” [Koranen 68:4] som Allāh har beskrivit Muhammad med är den religion som består av allt som Allāh har påbjudit. Följaktligen har Mujāhid sagt att han var en uttolkare av Koranen, för ‘A’ishah – må Allāh vara nöjd med henne – har sagt: ”Hans karraktär var Koranen.” Grunden för denna karaktär var att han med skyndsamhet, vilja och ett öppet hjärta gjorde vad Allāh älskar. Detta kan summeras i ordet taqwa som innefattar att man gör allt som Allāh har påbjudit oberoende av om det är obligatoriskt eller rekommenderat och att man undviker allt som han har förbjudit oberoende av om det är förbjudet eller ogillat. Detta för samma både plikter mot Allāh och plikter mot andra människor. Men taqwa kan ibland också avse fruktan för det straff som gör att man avstår det som är förbjudet. Detta har förklarats i en hadīth om Mu’ādh. På samma sätt i en hadīth från Abū Hurairah som har återberättats och klassats som sahīh av at-Tirmithi:

”Det sades: ’Allāhs sändebud! Vad är det som oftast tar människor till Paradiset?’ Han svarade: ’Fruktan av Allāh och ett bra sätt.” Det sades: ’Och vad är det som vanligtvis tar människor till Helvetet?’ Han svarade: ’De två håliga sakerna: munnen och könsdelarna.’”

I al-Sahīh berättar 'Abd-Allāh ibn 'Umar att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade: ”Den bäste i tro bland muslimer är den som har bäst attityd.” Han kopplade därmed ihop perfektion i tron med en god attityd. Det är välkänt att tro är fruktan av Allāh. Detta är dock inte rätt plats för att diskutera de grundläggande principerna och finare detaljerna i det. Detta är religionen i sin helhet men godhetens källor är ett uppriktigt engagemang från tjänaren mot dennes Herre; dyrkandes endast Honom och sökandes endast Hans hjälp, som versen i Koranen säger: ”Dig tillber vi; Dig anropar vi om hjälp.” [Koranen 1:5] ”Dyrka Honom därför och förlita dig på Honom.” [Koranen 11:123] ”Till Honom litar jag och till Honom vänder jag alltid i ånger [över mina synder].”[Koranen 11:88] ”Be därför Gud om er försörjning, dyrka Honom och tacka Honom; det är till Honom ni skall föras åter.” [Koranen 29:17]

Läs mer:

• Råd som kan vägleda i religiösa och världsliga frågor
• Hur man gottgör för synder
• Vägen till ånger