Skyldigheten i och betydelsen av allmosan

All lovprisan tillhör Allāh allena och må välsignelser och frid vara över honom som det inte kommer någon profet efter [profeten Muhammad] och över hans familj och hans följeslagare. Vidare:

Det som har lett till nedtecknandet av detta uttalande är för att kunna ge råd och för att kunna påminna om skyldigheten i allmosan, något om många muslimer har tagit lättvindigt. Därför ger de inte på så vis som är föreskrivet att ge, trots dess höga status och att den är en av islams fem pelare som islams grund inte kan uppresas korrekt utan. Detta beror på att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Islam är byggt på fem [pelare]. Vittnesmålet om att ingen har rätten att dyrkas utom Allāh och att Muhammad är Allāhs sändebud, förrättandet av bönen, att betala den obligatoriska allmosan, fastan under ramadan och pilgrimsfärden till Huset [Ka'bah].” [al-Bukhārī 8 och Muslim 16]

Denna hadiths äkthet råder det enighet om.

Skyldigheten att betala allmosa är en av islams mest uppenbara förtjänster och en omtanke om förehavanden för de som antar religionen. Detta beror på dess stora nyttor och fattiga muslimers angelägna behov av den.

En av nyttorna är att kärleksbanden mellan de välbärgade och de fattiga stärks. Detta beror på att det inre av naturliga skäl drar sig till att älska den som gör en något gott.

Ännu en nytta är att det inre renas och att det håller sig borta från ett snålaktigt karaktärsdrag. Detta är samma innebörd som Allāh pekar på i den ädla Koranen:

”Tag då emot något av dem som offergåva [Muhammad]; så renar du dem [från synd].” [Koranen 9:103]

Ännu en nytta är att det vänjer muslimen vid karaktärsdrag som välvilja, generositet och sympati med de behövande.

Och ytterligare en nytta är att man får välsignelser av välsignelser, ett ökande och en ersättning av vad som spenderas. Detta är som Allāh har sagt:

”Säg: ’Min Herre ger den Han vill av Sina tjänare riklig och den [Han vill] knappare utkomst, och Han belönar er för vad det än är som ni ger åt andra.” [Koranen 34:39]

Likaså har profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – i en autentisk hadīth sagt:

”Allāh den Allsmäktige säger: 'Adams söner! Spendera och Allāh kommer att spendera på dig.'” [al-Bukhārī 4684. Muslim 993 och Ahmad 2:242]

Ett allvarligt hot har kommit till den som snålar med allmosan eller som misslyckas med att betala den. Allāh den Upphöjde säger:

”Troende! Många rabbiner och kyrkans lärda män lägger med orätt beslag på [andras] egendom och spärrar Guds väg [för andra]. De som samlar skatter av guld och silver och inte ger av detta för Guds sak, låt dem veta att ett plågsamt straff [väntar dem] den dag då dessa [skatter] skall glödgas i helvetets eld och deras pannor, sidor och ryggar brännmärkas med detta [och en röst säger:] ’Detta är de skatter ni samlade för att ni i ensamhet [ruva över dem]; smaka nu det som ni lade på hög!” [Koranen 9:34-35]

Alla former av tillgångar som fordrar allmosa som inte har betalats är den giriges skatt [kanz]. Dess ägare kommer att plågas med den på Återuppståndelsens dag på det sätt som det har berättats om i en autentisk hadīth i vilken profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – säger:

”Det finns ingen som äger guld eller silver och som inte betalar för dessa utan att eldplattor kommer att tillverkas för denne på Återuppståndelsens dag. De kommer att värmas med Helvetets eld. Sedan kommer dennes sidor, panna och rygg att brännas med dem. Varje gång de svalnar återupprepas processen för denne under en dag som kommer att vara femtiotusen år. Detta kommer att fortsätta tills domen har förkunnats bland tjänarna. Då kommer denne att se om dennes väg leder till Paradiset eller Elden.” [Muslim 987]

Sedan nämnde profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – de som äger kameler, kor och får och som inte har betalat allmosa. Han informerade om att de kommer att plågas av dem på Återuppståndelsens dag.

Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Den som Allāh ger tillgångar och som inte betalar dess allmosa, på Återuppståndelsens dag kommer dennes tillgångar att göras till en skallig [och] giftig ormhane med två svarta fläckar över dess ögon som kommer att ringla sig runt dennes hals. Sedan kommer den [ormen] att ta tag om dennes käke och säga: 'Jag är dina tillgångar, jag är din giriga skatt.'” [al-Bukhārī 1403]

Sedan reciterade profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – denna vers:

”De som girigt behåller för sig själva det som Gud i sin nåd har skänkt dem skall inte tro att det blir till deras bästa. Nej, det kommer att vara ett ont för dem. På Uppståndelsens dag skall de bära det som de så girigt höll fast vid hängande om halsen.” [Koranen 3:180]

Allmosa är obligatoriskt för fyra kategorier av föremål:

Det som kommer ur marken i form av korn och frukt, betesboskap, guld och silver och produkter som säljs som handelsvaror.

Var och en av dessa fyra kategorier har en angiven lägsta gräns och allmosa är inte obligatorisk för det som understiger denna gräns.

Den lägsta gränsen för korn och frukt är fem awsuq. En wasq är detsamma som 60 sa' enligt det måttsystem som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – använde. Därmed är den lägsta gränsen för torkade dadlar, russin, vete, ris, korn och liknande varor 300 sa' enligt hur profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – vägde. En sa' är det mått som fyller en normalbyggd mans båda händer när denne kupar dem tillsammans.

När det gäller den lägsta gränsen för betesboskap som kameler, kor och får så förklaras detta i detalj i en autentiska ahādīth från Allāhs sändebud. Den som vill veta kan fråga de lärde om detta. Hade det inte varit för att avsikten med denna text hade varit att den skall vara kort, då hade vi lagt fram det här.

Den lägsta gränsen för silver är 140 mithqal och dess värde i saudisk valuta är 56 riyal. Den lägsta gränsen för guld är tjugo mithqal och dess värde i saudiska valuta är 11 3/7 junayh.

Det som man måste betala för dem [guld och silver] är en fyrtiondel, det vill säga 2.5 procent när man äger den minst mängden av något av dessa föremål. De måste också ha varit i ens ägo under ett år [innan allmosan skall betalas]. Får man någon vinst från dem räknas den ihop med ursprungsmängden och det behöver inte gå ett år [innan allmosa krävs på vinsten]. På samma sätt räknas ungdjur i kreatursbesättningen in i ursprungsantalet [när allmosan räknas ut] och det behöver inte gå ett år [innan man måste betala allmosa]. Detta så länge det ursprungliga antalet nådde upp till den lägsta nivån.

De papperspengar som man handlar med i dag har samma utlåtande som guld och silver. Det spelar ingen roll om de kallas för dirhma, dinar, dollar eller någonting annat. Om pengarnas värde når det lägsta värdet för guld eller silver och man har ägt dem under ett år, då krävs det allmosa för dem.

Sådana smycken som kvinnor bär och som har gjorts speciellt av guld och silver inkluderas bland pengarna. Om de uppnår den lägsta nivån och de har varit i en någons ägo under ett år, då måste man betala allmosa för dem. Enligt den korrekta åsikten av de två åsikter som de lärde har spelar det ingen roll om de används för personligt bruk eller om de har lånats. Anledningen återfinner vi i den generella innebörden av profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – uttalande:

”Det finns ingen som äger guld eller silver och som inte betalar för dessa utan att eldplattor kommer att tillverkas för denne på Återuppståndelsens dag...” [Muslim 987]

Till slutet av denna hadīth som vi redan har visat. Detta beror också på vad man har bekräftat från profeten, att han såg två guldarmband på en kvinnas hand och sade: ”Betalar du allmosa för dessa?” Kvinnan svarade: ”Nej.” Så han sade: ”Nöjer det dig att Allāh kommer att göra dem till två armband av eld till dig på Återuppståndelsens dag?” Så hon slet av dem och sade: ”De är för Allāh och Hans sändebud.” [Abū Dawūd 1563] Abū Dawūd och an-Nasā’i har återgivit denna hadīth med en god berättarkedja. Man har bekräftat att Umm Salamah bar armringar gjorda av guld så hon sade: ”Allāhs sändebud! Är detta den giriges skatt [kanz]?” Han svarade då: ”Den mängd som når nivån för allmosa betalas allmosa för, då är det inte den giriges skatt [kanz].” [Abū Dawūd 1564]

När det gäller handelsvaror är det föremål som anses vara till försäljning. Värdet på dem räknar man ut under årets slut och 2.5 procent av värdet ger man i allmosa. Det spelar ingen roll om deras värde är samma som deras pris, eller mer eller mindre. Detta beror på vad Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – säger i en hadīth från Samurah i vilken det berättas att han brukade beordra att välgörenhet ges för allt som anses vara till försäljning. Denna hadīth har Abū Dawūd återgivit. Här inkluderas även landstycken, byggnader, bilar, maskiner som hämtar upp vatten och andra föremål som kan tänkas vara till försäljning.

När det gäller byggnader som hyrs ut men som inte är till försäljning, då räknas allmosan på hyran, om byggnaden har varit i ens ägo under ett år. För byggnaderna i sig krävs det ingen allmosa då de inte har varit till försäljning.

Man behöver heller inte betala allmosa för privatägda eller hyrda bilar då de inte är till försäljning. Ägaren har enbart köpt dem för att använda dem. Om den som äger hyrbilen, eller någon i en liknande situation, får ihop tillräckligt med pengar för att de skall uppnå den längst nivån, då måste denne betala allmosa för dessa pengar om ett år har gått medan de har varit i dennes ägo. Det spelar ingen roll om ägaren behåller pengarna för att spendera dem, att gifta sig, köpa egendom, betala av en skuld eller i något annat syfte. Detta beror på den generella innebörden av de bevisen som bevisar skyldigheten i allmosa för föremål som dessa.

Den korrekta åsikten bland de lärde är att skuld inte hindrar skyldigheten att betala allmosa, på grund av vad som precis har nämnts.

Enligt en majoritet av dem lärde krävs allmosa även för den föräldralöses och den förståndshandikappades tillgångar om mängden tillgångar når den lägsta nivån och de har varit i någons ägo under ett år. Skyldigheten att betala allmosan är en plikt för dessas förmyndare och de betalar en gång om året för deras räkning. Anledningen återfinns i de generella innebörderna i bevisen. I en hadīth från Mu'ath finns det exempelvis ett uttalande från profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – när han sände honom till jemeniterna:

”Sannerligen, Allāh har gjort det till en skyldighet för dem att betala allmosa för deras tillgångar. Den tas från deras förmögna och ges till deras fattiga.” [al-Bukhārī 1395 och Muslim 19]

Allmosan är Allāhs rätt. Därför är det inte tillåtet att ge företräde till någon som inte förtjänar den. Allmosan bör inte användas för att uppnå personliga vinster eller för att undsätta sig någon fara. Den bör heller inte användas för att skydda de egna tillgångarna eller för att försvara sig mot kritik. I stället måste en muslim dela ut sin allmosa till dem som har rätt till den. De förtjänar ju den mest. Den bör inte ges i något annat syfte. Den bör ges i vänlig anda och med avsikten att den enbart är för Allāhs skull. Den som ger allmosa kommer då att vara fri från detta ansvar [om att betala den] och förtjäna fantastiska belöningar som en ersättning för vad denne gav.

Utan tvekan har Allāh i Sin ädla skrift klargjort de kategorier av människor som är berättigade till att ta emot allmosa. Allāh säger:

”Offergåvorna är avsedda enbart för de fattiga och de nödställda och för dem som har hand om insamlandet av dem och för att vinna hjärtan [för tron] och för att friköpa människor ur fångenskap och slaveri och [för att lätta] de skuldtyngdas [bördor] och för [kampen för] Guds sak och för vandringsmannen. Detta har Gud föreskrivit; Gud är allvetande, vis.” [Koranen 9:60]

Denna vers avslutas med dessa båda mäktiga namn ['Alīm och Hakīm] och här finns en förmaning från Allāh till Hans tjänare om att Han vet allt om tjänarnas tillstånd. Han vet allt om dem som förtjänar allmosa och om dem som inte förtjänar den. Han är den Allvise om Sin lag och Sitt påbud. Han sätter enbart saker och ting på deras rätta plats på så vis som passar dem. Även om vissa inte känner till några av hemligheterna i Hans visdom måste tjänaren acceptera Hans lag och underkasta sig Hans dom. […]

Må Allāh sända välsignelser och frid över Hans tjänare och sändebud Muhammad och över hans familj och följeslagare.

Läs mer:

• Silversmycken
• Ett barns och en vuxens tillgångar
• Allmosa krävs från ägaren av smycken och om det är mannen eller kvinnan som skall betala