Status för vallfärden inom islam och villkor för att det skall vara obligatoriskt

Fråga: Vilken är pilgrimsfärdens status inom islam och för vilka är den obligatorisk?

Svar: Pilgrimsfärden till Allāhs heliga hus är en av islams pelare och viktigaste fundament. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Islam är byggt på fem pelare: vittnesmålet om att det inte finns någon gud utom Allāh och att Muhammad är Allāhs sändebud, förrättandet av den obligatoriska bönen, betalning av allmosa, fastan under ramadan och vallfärden till Allāhs Heliga Hus.”

Vallfärden är obligatorisk enligt Allāhs skrift, Hans sändebuds sunnah och konsensus bland muslimer. Allāh säger:

”Den förmedlar klara budskap [och där finns] den plats där Abraham en gång stod; den som stiger in där är i trygghet. Vallfärden till denna Helgedom är en plikt mot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behöver [någon eller något i] Sin skapelse.” [Koranen 3:97]

Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Allāh har påbjudet er vallfärden, så vallfärda.” Muslimer är eniga om detta och det är något som en muslim inte har någon ursäkt för att inte känna till. Den som förnekar att den är en skyldighet och som lever tillsammans med muslimer – är en icke-troende. Den som på grund av försummelse inte lyckas med att utföra den är i stor fara. Några av dem lärde har sagt att denne är en icke-troende. Denna åsikt har berättats i en rapport från Ahmad, men den korrekta ståndpunkten är att utelämnandet av en handling inte gör någon till en icke-troende, utom när det gäller bönen. 'Abd-Allāh ibn Shaqīq – som var en av tābi'īn – har sagt: ”Allāhs sändebuds följeslagare ansåg inte att utelämnandet av någon handling utgör otro utom bönen.” Den som har struntat i att vallfärda innan denne dör är inte en icke-troende enligt den korrekta åsikten, men denne är i stor fara.

En muslim måste frukta Allāh och skynda sig att vallfärda så fort denne uppfyller villkoren för att den skall vara obligatoriskt. Vi måste skynda oss att utföra alla obligatoriska plikter utom när det finns bevis för motsatsen. Hur kan en muslim acceptera att avstå från att bege sig till Allāhs heliga hus när denne har möjlighet och det är lätt för denne att ta sig dit? Hur kan denne skjuta upp detta då denne inte vet om denne kommer att ha möjlighet att bege sig dit nästa år? Det kan bli omöjligt för denne att bege sig dit efter att ha haft möjligheten, eller kan denne bli fattig efter att ha varit rik, eller kan denne dö när pilgrimsfärden var obligatoriskt och arvtagarna kanske då inte vallfärdar för denne.

Villkoren för att vallfärden skall vara obligatoriskt är fem:

1. Att man är muslim, vilket är motsatsen till att vara icke-troende. En icke-troende är inte skyldig att vallfärda. Skulle denne person vallfärda så skulle den inte accepteras.
   
2. Att man är vuxen. Har någon ännu inte kommit in i puberteten är vallfärden inte obligatoriskt för denne. Vallfärdar denne så räknas den som en frivillig sådan. När denne blir vuxen måste denne utföra den obligatoriska vallfärden. En vallfärd före puberteten uppfyller inte denna skyldighet.
   
3. Att vara vid sunda sinnen, vilket är motsatsen till att vara galen. Den som är galen är inte skyldig att vallfärda. Pilgrimsfärden kan heller inte utföras för dennes räkning.
   
4. Att vara fri. En slav är inte skyldig att vallfärda men om denne gör det räknas det som en frivillig vallfärd. Släpps slaven fri måste denne utföra den obligatoriska vallfärden. En vallfärd utförd när denne inte var fri uppfyller inte skyldigheten. Vissa lärde har sagt att om en slav vallfärdar med ägarens tillåtelse, då är detta giltigt och den behöver inte upprepas. Denna åsikt är mer korrekt.
   
5. Att ha både finansiell och fysisk möjlighet. I en kvinnas fall inkluderar detta att ha en mahram. Om hon inte har en mahram är hon inte skyldig att vallfärda.

Läs mer:

• Villkoren för vallfärden
• Skuldsatt person som vill vallfärda
• Vallfärden för den som avlidit utförs med hans tillgångar