بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Hjärtat är platsen för avsikten och det är rekommenderat att uttala den verbalt under vallfärden

Fråga: Uttalas avsikten för ihrām muntligt med tungan? Hur utförs den om pilgrimen vallfärdar för en annan persons räkning?

Svar: Platsen för avsikten är i hjärtat. Dess beskrivning är att man i sitt hjärta avser att vallfärda för någon annan [exempelvis en bror eller son]. På detta sätt utformas intentionen. Tillsammans med detta är det rekommenderat att uttala den genom att säga: ”Allāh! Jag är här till din tjänst för att vallfärda för den-eller-den” eller ”Jag är till Din tjänst för att utföra ‘umrah för den-eller-den.” Detta kan sägas för en fader, en son eller någon annan. Detta görs för att man skall bekräfta det som finns i hjärtat genom att säga det. Detta beror på att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – muntligen uttalade vallfärden och muntligen uttalade ‘umrah. Detta bevisar föreskriften i att muntligen uttala vad man avser, och på så sätt följa profeten.

På samma sätt uttalade följeslagarna muntligen vad deras profet lärde dem och de brukade höja deras röster [när de gjord det]. Detta är sunnah. Om den inte uttalas utan enbart avses [i hjärtat], då är avsikten tillräcklig. Man utför handlingarna under vallfärden precis som man skulle ha utfört dem själv. Man säger talbiyyah utan några begränsningar och upprepar talbiyyah utan några begränsningar. Man behöver inte nämna någon person. Man gör precis som man skulle ha gjort för sig själv. Allting sker precis som om man vallfärdade själv.

Men om han anger personen när han nämner vilken sorts vallfärd det är, då är det bättre gällande talbiyyah.

Sedan fortsätter han med talbiyyah, precis som andra pilgrimer och de som utför ‘umrah. Man säger:

”Allāh! Jag är här till Din tjänst. Jag är här till Din tjänst. Jag är här till Din tjänst. Du har ingen medhjälpare. Jag är här till Din tjänst. Sannerligen, alla lovprisan och välvilja tillhör Dig, och likaså enväldigheten. Du har ingen medhjälpare. Jag är här till Din tjänst. Allāh! Jag är här till Din tjänst. Jag är här till Din tjänst. Sanningens Gud! Jag är här till Din tjänst.”

Avsikten är här att man säger talbiyyah, precis som man säger talbiyyah för sig själv, utan att nämna någon, utom i början då han nämner vilken sorts vallfärd det är. När man gör det säger man: ”Jag är här till din tjänst för att vallfärda för den-eller-den”, eller säger man: ”‘Umrah för den-eller-den”, eller säger man: ”Jag är här till Din tjänst för att utföra ‘umrah och vallfärden för den-eller-den.” Detta är bättre i början, när han först går in i ihrām med intentionen.


Läs mer:

  • Författare:

    Ibn 'Abdullah Ibn Baz
  • Källa:

    Muhammad bin 'Abdul-'Aziz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 4. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 114 s. ISBN saknas