بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Islams position mot kristendomen

Fråga: Allāh den Upphöjde har sagt:

”Om någon vill anta en religion som inte innebär underkastelse under Guds vilja kommer detta att vägras honom, och i nästa liv skall han stå bland förlorarna.” [Koranen 3:85]

Och Han den Upphöjde har sagt:

”För Gud är [den sanna] religionen underkastelse under Hans vilja.” [Koranen 3:19]

Och Han den Upphöjde har även sagt:

”Alla är inte av samma sort. Bland efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser finns [även] redbara människor, som under nattens timmar läser högt ur Guds budskap och faller ned på sina ansikten [i tillbedjan]. De tror på Gud och på den Yttersta dagen och de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt och de tävlar om att göra gott. De hör till de rättfärdiga och vad de gör skall inte frånkännas dem; Gud vet vilka det är som fruktar Honom.” [Koranen 3:113-115]

Och Han den Majestätiske, den Högste säger:

”Helt visst skall du finna att bland alla människor är judarna och avgudadyrkarna de hätskaste fienderna till dem som tror [på denna skrift]. Och du skall helt säkert finna att de som kommer dem närmast i vänskap av alla människor är de som säger: 'Vi är kristna'; det finns nämligen bland dem präster och ordensfolk, som sällan visat högmod. Och när de får höra det som har uppenbarats för Sändebudet, får du se hur deras ögon tåras [av rörelse], därför att de i detta känner igen en del av sanningen [och] de säger: 'Herre, vi tror!' Räkna oss bland vittnena. Skulle vi inte tro på Gud och på [all] sanning som vi har fått ta emot, när vår djupaste önskan är att vår Herre skall låta oss stiga in [i paradiset] med de rättfärdiga?' Och för vad de har sagt skall Gud belöna dem med lustgårdar vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid; detta är lönen till dem som gör det goda och det rätta.” [Koranen 5:82-85]

I mitt arbete kommer jag i nära kontakt med kristna kollegor och ibland diskuterar vi om islam accepterar kristendomen. Vi diskuterar även vad islam anser om kristna. De hämtar bevis från de Koran-verser som jag har nämnt ovan, som exempel men inte som uttömde referenser. Härmed, ber jag er – eminenta lärde – att ge mig ett tillfredställande svar och jag hoppas att svaret kommer att vara enkelt och övertygande, baserat på bevis i ett nyttigt och instruerande syfte. Många verser i Koranen är även upphävda och vissa kristna hävdar att Koranens verser motsäger sig själva. Det som övertygade mig att skriva detta brev var min starka övertygelse om islam och muslimer.

Svar: Grunderna för de lagar som profeterna och sändebuden har fört med sig är de samma. Allāh uppenbarade dem och sände ned Sina skrifter till profeterna och sändebuden. […] Allt som de förde med sig från Allāh kallas för islam. Allāh den Upphöjde säger:

”[Efterföljare av de äldre tiders uppenbarelser! Minns att] Gud erbjöd er Sitt förbund genom profeterna. [Han sade]: 'Jag har låtit er få del av uppenbarelsens visdom. [En gång] skall ett sändebud komma till er med bekräftelse av den sanning som [redan] är i er hand; då skall ni tro på honom och stödja honom.' [Och Han] sade: 'Är det ert beslut att ingå förbund med Mig på denna grund?' De svarade: 'Ja, det är vårt beslut.' [Och Gud] sade: 'Vittna då om detta; Jag skall vittna med er. De som efter detta drar sig ifrån [sin plikt] är de som har förhärdat sig i trots och olydnad.' Önskar de en annan [religion] än den som Gud har gett dem? [Gud] som alla i himlarna och på jorden underkastar sig av fri vilja eller nödda och tvungna, och till vilken de skall återbördas. Säg: 'Vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss och det som uppenbarades för Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades för Moses och Jesus och för [alla de övriga] profeterna av deras Herre; vi gör ingen åtskillnad mellan dem. Och vi har underkastat oss Hans vilja.' Om någon vill anta en religion som inte innebär underkastelse under Guds vilja kommer detta att vägras honom, och i nästa liv skall han stå bland förlorarna.” [Koranen 3:81-85]

Och Han den Upphöjde säger:

”Sändebudet tror på vad hans Herre har uppenbarat för honom och de troende med honom. De tror alla på Gud och Hans änglar och Hans uppenbarelser och Hans sändebud – utan att göra åtskillnad mellan Hans sändebud – och de säger: 'Vi hör och vi lyder. Herre, [ge oss] Din förlåtelse; Du är målet för vår färd!'” [Koranen 2:285]

Och Han säger:

”Efter [dessa profeter] sände Vi Jesus, Marias son, med bekräftelse av allt det som ännu bestod av Tora och Vi skänkte honom evangeliet, som gav vägledning och ljus och bekräftade det som ännu bestod av Tora – där fanns vägledning och förmaningar till de Gud-fruktiga. Låt därför dem som följer Evangeliet döma enligt vad Gud där har uppenbarat; de som inte dömer enligt vad Gud har uppenbarat är syndare som trotsar Gud. [Muhammad!] Vi har uppenbarat Koranen för dig med sanningen som bekräftar det som består av [äldre tiders] uppenbarade Skrifter och var uppgift det är att vaka över det. Döm mellan dem [som följer dessa Skrifter] på grundval av det som Gud har uppenbarat [för dig] och ge inte efter för deras önskningar [som står i strid] med sanningen som du har fått ta emot. För var och en av er har Vi fastställt en lag och en levnadsregel. Om Gud hade velat hade Han helt visst gjort er till ett enda samfund, men det var Hans vilja att sätta er på prov genom det som Han har skänkt er. Tävla därför med varandra om att göra gott! Till Gud skall ni alla vända åter och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om.” [Koranen 5:46-48]

Och Han säger:

”Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Ett Sändebud från Oss har kommit till er [med budskap] som klargör för er mycket av det som ni har dolt [för er själva] i Skrifter; mycket [ªnnat] har förbigåtts. Gud har skänkt er ett [nytt] ljus och en klar Skrift; med den visar Han dem som säker Hans välbehag till räddningen vägar och leder dem enligt Sin vilja ut ur mörkret till ljuset och till en rak väg.” [Koranen 5:15-16]

Och Han säger:

”Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Efter ett avbrott i sändebudens rad har Vårt Sändebud kommit till er för att klargöra [sanningen] för er, så att ni inte skall kunna säga: 'Till oss har ingett sändebud kommit med ett hoppets budskap och ingen varnare.' Nu har en förkunnare av ett glatt budskap om hopp och en varnare kommit till er; Gud har allt i Sin makt.” [Koranen 5:19]

Och Han den Upphöjde säger:

”Och [minns] Jesus, Marias son, som sade: 'Israeliter! Jag är sänd till er av Gud för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förkunna för er det glada budskapet att ett sändebud skall komma efter mig vars namn skall vara Ahmad.' Men när han kom till dem med klara tecken och vittnesbörd, sade de: 'Detta är uppenbart vältalighet som bländar och förhäxar!'” [Koranen 61:6]

Och Han den Upphöjde säger:

”Vi har aldrig sänt en profet före dig utan att uppenbara för honom: 'Det finns ingen annan gud än Jag – tillbe Mig!'” [Koranen 21:25]

Det finns även andra verser - både generella och specifika – som bevisar att lagarna som profeterna förde med sig hade samma grund. De innefattar att endast dyrka Allāh, tron på Honom, Hans skrifter, Hans sändebud, den Yttersta Dagen, Hans förordnande och Hans vilja, den grundläggande bönen, allmosan och fastan. Allāh säger om Sin profet Abraham:

”Herre! Jag har låtit några av de mina bosätta sig i en dal, som inte är lämpad för jordbruk, nära Ditt heliga hus, Herre, och där skall de förrätta regelbunden bön. Låt människornas hjärtan fyllas av tillgivenhet för dem [och av längtan att besöka dem] så att det kan få [hjälp av dem till] sin försörjning och därför känna tacksamhet [mot Dig]. Herre! Du vet vad vi håller hemligt och vad vi öppet tillkännager – ingenting kan förbli dolt för Gud, som på min ålders höst har gett mig Ismael och Isak! Min Herre här sannerligen [människornas] bön. Herre! Gör mig [stark] så att jag förrättar bönen utan att förtröttas och gör att några bland mina efterkommande [likaså är uthålliga i bönen]! Herre, hör min bön.” [Koranen 14:37-40]

Och Han säger:

”Och minns [vad] denna Skrift [har att säga om] Ismael. Han stod alltid vid sitt ord och han var [Guds] sändebud [och] profet. Han förmanade sitt folk att förrätta bönen och ta sig an de fattiga. Och Gud var nöjd med honom.” [Koranen 19:54-55]

Och Han säger:

”Och vi ingav Moses och hans bror att låta sitt folk i Egypten inrätta bostäderna [så att bönen kunde förrättas där och orientera dem] i böneriktningen och uppmana dem att förrätta bönen [i hemmen] och [befallde Moses] att förkunna för de troende det glada budskapet ['Guds hjälp är nära'].” [Koranen 10:87]

Och om Jesus säger Han:

”[Då talade] han [till dem]: 'Jag är Guds tjänare. Han har gett mig uppenbarelsen och kallat mig till profet; Han har välsignat mig, var jag än befinner mig, och befallt mig att så länge jag lever förrätta bönen och ta mig an de fattiga.” [Koranen 19:30-31]

Och Han säger:

”Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er – kanske skall ni frukta Gud.” [Koranen 2:183]

Men de skiljs åt i utförande, detaljer och regler. Allāh säger:

”För var och en av er har Vi fastställt en lag och en levnadsregel.” [Koranen 5:48]

Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Profeterna är bröder, deras religion är en och deras mödrar är olika.” [al-Bukhārī 3433 och Muslim 2365]

Därmed kan vi säg att dem som trodde på grunderna i lagarna som gavs till profeterna och sändebuden kommer Allāh att vara nöjd med Han kommer att ge dem lycka och framgång. Det är dem som Allāh prisar i Sin skrift och som vår profet Muhammad - över honom vare Allāhs frid och välsginelser - lovordar i sin sunnah. Den som trodde på några av grunderna som de förde med sig från Allāh, men som inte trodde på andra, de tror sannerligen inte på någon av dem. Det är nödvändigt att acceptera grundernas enhet och tro på dem alla. Allāh har förberett en hemvist i Helvetesleden för dem [...] Det är dem som Allāh tillrättavisar i Sin skrift och Hans sändebud tillrättavisar dem i sin sunnah.

Allāh den Upphöjde säger:

”De som förnekar Gud och Hans sändebud och vill skilja mellan [tron på] Gud och [tron på] Hans sändebud säger: 'Vi tror på några men vi avvisar andra och försöker gå en medelväg [mellan tro och otro] – dessa [människor] har förnekat sanningen och för förnekarna har Gud i beredskap ett förnedrande straff. Men de som tror på Gud och på Hans sändebud och inte gör åtskillnad mellan dem skall få sin [fulla] lön. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.” [Koranen 4:150-152]

Därför informerar Allāh den Upphöjde oss om att alla tillhörande ”bokens folk” [judarna och de kristna] inte bedöms på samma sätt i Hans dom. Sannerligen prisar Han några av judarna och de kristna men Han kritiserar också några av dem. Han prisar dem som tillämpade Hans kommenderingar då Han säger:

”Säg: 'Vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss och det som uppenbarades för Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades för Moses och Jesus och för [de andra] profeterna av deras Herre; vi gör ingen åtskillnad mellan dem. Och vi har underkastat oss Hans vilja.'” [Koranen 2:136]

Och Allāh säger om vissa:

”Bland mottagarna av de äldre tiders uppenbarelser finns helt visst de som tror på Gud och på det som har uppenbarats för er och det som uppenbarades för dem; de ödmjukar sig inför Gud och de säljer inte Guds budskap för en ynklig slant. De skall få sin belöning av sin Herre – Gud är snar att kalla till räkenskap.” [Koranen 3:199]

Och Allāh säger om vissa kristna:

”Helt visst skall du finna att bland alla människor är judarna och avgudadyrkarna de hätskaste fienderna till dem som tror [på denna skrift]. Och du skall helt säkert finna att de som kommer dem närmast i vänskap av alla människor är de som säger: 'Vi är kristna'; det finns nämligen bland dem präster och ordensfolk, som sällan visat högmod. Och när de får höra det som har uppenbarats för Sändebudet, får du se hur deras ögon tåras [av rörelse], därför att de i detta känner igen en del av sanningen [och] de säger: 'Herre, vi tror!' Räkna oss bland vittnena. Skulle vi inte tro på Gud och på [all] sanning som vi har fått ta emot, när vår djupaste önskan är att vår Herre skall låta oss stiga in [i paradiset] med de rättfärdiga?' Och för vad de har sagt skall Gud belöna dem med lustgårdar vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid; detta är lönen till dem som gör det goda och det rätta.” [Koranen 5:82-85]

Bland judarna och de kristna finns det en grupp som Allāh prisar i Sina ord:

”Alla är inte av samma sort. Bland efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser finns [även] redbara människor, som under nattens timmar läser högt ur Guds budskap och faller ned på sina ansikten [i tillbedjan]. De tror på Gud och på den Yttersta dagen och de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt och de tävlar om att göra gott. De hör till de rättfärdiga och vad de gör skall inte frånkännas dem; Gud vet vilka det är som fruktar Honom.” [Koranen 3:113-115]

Han kritiserar de i de två grupperna – judarna och de kristna – som var skyldiga till hyckleri, eller som trodde på vissa av sändebuden medan de inte trodde på de andra. De som överhöljde sanningen när den gjorts klar för dem, som ändrade Allāhs ord och tillskrev Honom lögner i den grundläggande lagen eller i rättsvetenskap och överträdde deras förbund med Honom – om dessa säger Allāh:

”Hoppas ni att de skall tro er, fastän [ni vet att] flera av dem, efter att ha lyssnat till Guds ord och förstått det, med vett och vilja förvanskade det? När de möter dem som har antagit tron, säger de: ’Vi är [också] troende.’ Men när de är ensamma säger några [av dem till de andra]: ’Talar ni om för dem vad Gud har uppenbarat för er, så att de kan utnyttja det som argument [mot er], när ni tvistar med dem inför er Herre? Hur använder ni ert förstånd?” [Koranen 2:75-79]

Och Allāh den Upphöjde säger:

”När Gud slöt förbund med dem som fick ta emot uppenbarelsen tog Han löfte av dem [med orden]: 'Dölj inte detta utan kungör det för människorna!' Men de kastade löftet bakom sig och sålde det för en usel slant – ja, ynklig är deras vinst av denna byteshandel!” [Koranen 3:187]

Och Allāh den Upphöjde säger:

”Gud tog [också] löften av Israels barn, då Vi sände ut deras tolv huvudmän och sade: 'Jag skall vara med er; om ni förrättar bönen och hjälper de behövande, tror på Mina sändebud och håller dem i ära och ger Gud ett lån av goda handlingar, skall Jag helt visst förlåta era dåliga handlingar och föra er till lustgårdar, vattnade av bäckar. Men den av er som efter detta förnekar sanningen har helt förlorat den raka vägen ur sikte.' När de sedan svek sina löften, fördömde Vi dem och lät deras hjärtan hårdna. De förvränger [uppenbarelsens] ord och bryter ut dem ur deras sammanhang och de har glömt en del av det som de förmanades att lägga på minnet. Och du kommer om och om igen att möta trolöshet och svek från deras sida, utom hos ett fåtal, men förlåt dem och glöm [vad de gjort]. Gud älskar dem som gör gott [mot andra]. [I Vårt förbund] med den som säger: ' Vi är kristna' tig Vi löften [också] av dem och även de har glömt en del av det som de förmanades att lägga på minnet. Därför har Vi låtit fiendskap och hat uppstå bland dem [och så skall det fortgå] till Uppståndelsens dag. Gud skall [en gång] låta dem veta vad deras handlingar [var värda].” [Koranen 5:12-14]

Allāh fördömer även dem som säger att Han har tagit en son och dem som tog deras rabbiner samt munkar till herrar i stället för Allāh. Han avvisar deras förtal genom att säga:

”De judiska [trosbekännarna] säger: ' Esra, Guds son', medan de kristna säger: 'Kristus, Guds son'. Detta kommer över deras läppar och då säger de efter vad [andra] förnekare av sanningen har sagt före dem. Guds förbannelse över dem! Hur förvirrade är inte deras begrepp! De har tagit sina rabbiner och klosterbröder till herrar och beskyddare i Guds ställe, och [detsamma har de gjort med] Kristus, Marias son, trots att de har förmanats att inte dyrka någon annan än den Ende Guden – det finns ingen gud utom Han; stor är Han i Sin härlighet, fjärran från allt vad de vill sätta vid Hans sida.” [Koranen 9:30-31]

Han fördömer de som – utöver att de inte tror – påstår att Paradiset endast är för dem och att ingen skall träda in där utöver dem. Han avvisar deras påståenden och klargör vilka som verkligen är Paradisets Folk då Han säger:

”Och de säger: 'Ingen skall stiga in i paradiset som inte är jude' – eller 'kristen'. Det är vad de önskar och hoppas. Säg: 'Lägg fram era bevis, om det ni säger är sant.' Nej, så förhåller det sig inte! De som med hela sitt väsen underkastar sig Guds vilja och som gör det goda och det rätta skall få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.” [Koranen 2:111-112]

Han tillrättavisar de som dödade profeterna samt de rättfärdiga utan rätt och sade: ”Våra hjärtan är förslutna [vi hör eller förstår inte Allāhs ord].” De uppdiktade en fruktansvärd lögn om Maria och sade: ”Vi dödade Jesus, Marias son.” De slukade [samlade in pengar från] ocker, ränta och folks egendomar på ett orättvist sätt. Han kritiserade dem som sade att Allāh är en tredjedel i en treenighet. Han kallar dem för icke-troende, avvisar deras falska påståenden och lovar dem ett smärtsamt straff.

Det finns andra verser där Han beskriver en grupp bland judarna och de kristna och säger att de förtjänar beröm, framgång, lycka och evig salighet [i Nästa Liv]. Han kritiserar en annan grupp bland dem och beskriver dem med egenskaper som förtjänar Hans vrede, förbannelse och smärtsamma straff.

Därmed är det tydligt att den islamiska åsikten i fråga om judarna och de kristna är rättvis. Den motsäger sig inte den information som finns i Koranen eller i profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah när det gäller de två grupperna, där de både fördöms och prisas. Sannerligen är dem Han prisar totalt olika dem som Han tillrättavisar. Det är de som följer profeten. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – som varken kan läsa eller skriva och som de finner information om i Toran och Evangeliet. Han kommenderar dem att göra det goda och förbjuder dem att begå det onda. Han tillåter dem goda saker och han förbjuder al-khaba'ith [allt som är otillåtet när det kommer till handlingar, tro, personer, mat, etcetera]. Han löser dem från deras tunga börda och de bojor som tyngde dem. Detta i lydnad till Allāhs den Upphöjdes Ord:

”Troende! Håll [fast vid] er tro på Gud och på Hans Sändebud och på den Skrift som Han har uppenbarat för Sitt Sändebud och på det som uppenbarades i äldre tid.” [Koranen 4:136]

Det är dessa som Allāhs nåd omsluter och som förtjänar Hans prisande – de är de framgångsrika. Dem som inte trodde på någon av profeterna eller som trodde på vissa men avvisade andra, och förfalskade vad som uppenbarats i Toran och Evangeliet, och begick alla synder och allt det som vi tidigare nämnt – det är dessa som Allāh kritiserar och som förtjänar Hans straff. De är Eldens folk som där kommer de att vara för evigt.

/…/

Om någon vill studera denna fråga vidare, då bör denne vända sig till Allāhs skrift och profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah. Den som begrundar Koranens verser och de autentiska ahādīth från profeten, och som studerar det som autentisk har nedtecknats i historien – utan att vara vinklat – och som inte förlitar sig på ytlig spekulation, denne kommer då att tydligt se sanningen och vägledas till den raka vägen.

Må frid och välsignelser vara över Muhammad, hans familj och hans följeslagare.


Läs mer:

  • Författare:

    al-Ladjnah ad-Dā’imah (Den Permanenta Fatwa-kommittén)
  • Källa:

    Muhammad bin 'Abdul-'Aziz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 1. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 131 s. ISBN saknas

    Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8
  • :