بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Kvinna som vill utse en pålitlig man till att vallfärda åt henne

Fråga: En kvinna vill utse en man som vallfärda åt henne. Detta med anledning av hans kunskap och att hon litar på att han kommer att utföra vallfärdsriterna på ett korrekt sätt. Hon har själv mycket lite kunskap om vallfärden och hon fruktar att hennes månadsblödning kommer att ställa till problem. Tillåter islam detta?

Svar: Om man utser någon som vallfärdar för ens räkning, då finns det två olika möjligheter. Den första är för en obligatorisk vallfärd och den andra för en frivillig.

Om det gäller en obligatorisk vallfärd, då är det inte tillåtet att utse någon annan som utföra vallfärden och ‘umrah, utom om denne själv inte kan ta sig till Ka’bah med anledning av en ihållande sjukdom [som denne inte återhämtar sig från], hög ålder eller något liknande. Finns det hopp om att denne kan återhämta sig från sjukdomen, då bör denne vänta tills Allāh botar och då vallfärda själv. Finns det inget som hindrar denne från att vallfärda själv, då är det inte tillåtet att utse någon annan som utför den. Anledningen är att denne personligen har ombetts att vallfärda. Allāh den Upphöjde har sagt:

”Vallfärden till denna Helgedom är en plikt mot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den.” [Koranen 3:97]

Avsikten med dyrkan är att man skall utföra den […] Det är ju så att den som utser någon annan inte uppnår den stora innebörden som dyrkan har föreskrivits för.

Den andra situationen gäller om det är en frivillig vallfärd, vilket innebär att denne redan har utfört den obligatoriska vallfärden och denne vill utse någon annan som utför vallfärden och ‘umrah. I detta fall är de lärde oeniga. Vissa tillåter och vissa förbjuder. Det som jag anser vara mest korrekt är att det är förbjudet att utse någon till att utföra vallfärden och ‘umrah, även om de är frivilliga. Anledningen är att den grundläggande principen om dyrkan är att den skall utföras av personen i fråga.

På samma sätt utser man inte någon annan som fastar åt en. Men om någon som avlider då han eller hon är skyldig obligatorisk fasta, då fastar hans förmyndare eller efterträdare fastar åt honom. Det är på samma sätt när det gäller vallfärden, det är en dyrkan som man utför med sin kropp. Pengar som getts till någon annan är inte dess avsikt. Då det är en kroppslig dyrkan som man utför med sin kropp är det inte rätt att någon annan utför den åt en, utom i de fall som finns rapporterade i profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah. Det finns inget återberättat från profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah om någon som utför en frivillig vallfärd för någon annans räkning. Detta är ett av de båda uttalandena som har rapporterats från Ahmad. Det jag menar är att det inte är rätt att utse någon till att utföra en frivillig vallfärd eller ‘umrah åt en, oberoende av om man har förmåga att utföra det själv eller inte.

Utgår vi från detta uttalande blir det en uppmaning till rikt folk som kan vallfärda själva. Det finns många som låter flera år passera innan de beger sig till Mecka. De gör detta och litar till att de kan utse någon annan som vallfärdar åt dem varje år. Därmed missar de vallfärden då de utser någon annan som vallfärdar för deras räkning.


Läs mer:

  • Källa:

    Muhammad bin Sālih al-'Uthaymīn
  • Författare:

    Muhammad bin 'Abdul-'Aziz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 4. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 66 s. ISBN saknas

    Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8