Åkallan efter begravningsbönen

Fråga: Vilket är utlåtandet om åkallan efter begravningsbönen?

Svar: Åkallan är dyrkans kärna. När tjänaren ber sin Herre om något, för sig själv eller för andra, och denne visar sin ödmjukhet och hängivenhet inför Herren, när denne ber Honom om något, då är det vad Allāh uppmuntrar till i Hans ädla skrift. Han säger: ”Be till Mig, så skall Jag besvara er [bön]” [Koranen 40:60] och: ”Åkalla er Herre i det tysta med ödmjukt sinne” [Koranen 7:55]. Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har gjort detta till en sunnah genom ord och handling. Grunden för åkallan är att den är obegränsad så länge det inte finns något bekräftat som begränsar den till en viss tid eller något som uppmuntrar till att göra mer i en viss situation eller en viss tid. Exempel på detta skulle kunna vara under nedfallandet i bönen eller vid nattens slut. Därmed strävar en muslim efter att göra det på samma vis som det har förklarats i texterna, oberoende av om det är obegränsat eller begränsat.

Åkallan för den avlidne har bekräftats i ahādīth som rör begravningsbönen. Åkallan för att den avlidne skall förlåtas när denne har begravts har också det bekräftats. När Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – hade begravt en man stod han över denne, det vill säga graven, och sade: ”Sök förlåtelse för er bror och be om att han skall få stadga för sannerligen blir han utfrågad nu.” [Abū Dawūd 3221] Denna hadīth har Abū Dawūd återgivit från 'Uthaman bin 'Affan i sin Sunan.

Att åkalla när man besöker den avlidnes grav har också bekräftats. Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – brukade besöka gravar och åkalla för dem som låg begravda i dem. Han brukade lära följeslagarna åkallan för att besöka gravarna precis som han lärde dem suror från Koranen.

Åkallan efter begravningsbönen har dock inte bekräftats från profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser. Det kommer varken från hans eller hans följeslagares sunnah. Hade han eller följeslagarna gjort det när den avlidnes grav besöks och när denne har begravts, då hade det rapporterats på samma sätt som åkallan i bönen har rapporterats,. Därför är det en innovation att tillåta åkallan för den avlidne, eller någon annan, när begravningsbönen är över. Med anledning av följande hadīth är det inte passande för en muslim att göra det: ”Ni måste hålla er till min sunnah och de rätt vägledda kalifernas sunnah efter mig. Och undvika det som är nypåfunnet...” [Abū Dawūd 4607] De som har sammanställt Sunan har återgivit denna hadīth från al-'Irbadh bin Sariyah.

Må Allāh sända frid och välsignelser över profeten Muhammad, hans familj och hans följeslagare.

Läs mer:

• Åkallan för den avlidne när denna har blivit begravd
• Stå vid gravplatser för att söka förlåtelse och be för den avlidne när denne har blivit begravd
• Gemensam åkallan vid Arafat och under andra tillfällen