بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Fastande som är lat med att utföra bönen

Fråga: En del unga män – må Allāh vägleda dem – latar sig med bönen, både under ramadan och under andra tillfällen. Däremot är de mycket noga med fastan. Tålmodigt bär de törsten och hungern. Vad råder du dem till och vilket är utlåtandet om deras fasta?

Svar: Mitt råd till dessa bröder är att de sätter sig ned och begrundar deras situation och att de bör känna till att bönen är den viktigaste pelaren efter de båda trosbekännelserna. De bör veta att den som överger bönen på grund av lathet, enligt min åsikt och genom bevisen från Skriften och profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah, är en icke-troende. Dennes otro innebär ett utträde ur islam och denne är då en avfälling. Därför är detta inte en fråga att ta lättvindigt på, därför att den som inte är en troende, som har lämnat islam, från denne accepteras ingen fasta eller välgörenhet. Över huvud taget accepteras ingen handling från denne. Detta beror på att Allāh den Upphöjde säger: ”Skälen till att deras gåvor och bidrag inte tas emot är dessa och inga andra: de tror inte på Gud och Hans Sändebud, de går inte till bön annat än i sakta mak och när de ger [till goda ändamål] ger de högst motvilligt.” [Koranen 9:54] Därmed har Allāh förklarat att deras bidrag, även om de har hjälpt andra mycket, inte accepteras från dem på grund av deras otro. Han den Upphöjde säger: ”Och Vi skall se på det som de [tror] sig ha åstadkommit och Vi skall förvandla det till stoft som skingras för all vindar.” [Koranen 25:23] De som fastar utan att be, deras fasta accepteras inte. I stället avvisas den så länge vi säger att de inte är troende, på det vis som Allāhs skrift och Hans sändebuds sunnah bevisar. Därmed är mitt råd till dem att de fruktar Allāh den Allsmäktige och att de är noga med att be. De bör be dem i tid och med församlingen. Om de gör så garanterar jag dem, genom Allāhs makt, att de i deras hjärtan under ramadan och andra månader kommer att känna ett begär till att be i tid och med församlingen. Detta beror på att om en någon vänder sig till Herren genom att komma till Honom och uppriktigt ångra sig inför Honom, då kommer denne att vara bättre efter ångern än före. På detta sätt har Allāh talat om Adam när Han talar om vad som hände när han hade ätit av trädet: ”[Efter en tid] utsåg hans Herre honom att [åter] få erfara Hans nåd och tog emot hans ånger och gav honom vägledning.” [Koranen 20:122]


Läs mer:

  • Författare:

    Muhammad bin Salih al-'Uthaymin
  • Källa:

    Muhammad bin 'Abdul-'Aziz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 3. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 245 s. ISBN saknas

    Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8