Åkallan efter de obligatoriska bönerna i församlingen

Fråga: Får imamen och de andra åkalla gemensamt efter den obligatoriska bönen?

Svar: Dyrkan är till sin natur bestämd och det är inte tillåtet att säga att dyrkan är tillåten i fråga om dess ursprung, antal, form eller plats utom om det finns bevis.

Vi känner inte till någon sunnah från profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – varken genom ord, handling eller godkännande. All godhet kommer från att följa hans vägledning.

[…] Den som för in något som motsäger sig Sändebudets vägledning får det avvisat. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har ju sagt: ”Den som påbörjar något i denna vår fråga [religionen] som inte kommer från den, kommer att få det avvisat.” [Muslim 1718]

Imamen som åkallar efter taslīm, och de runt om honom som säger āmīn och höjer händerna, de måste lägga fram bevis för detta. Kan de inte det så är handlingen avvisad.

I ljuset av detta kan vi lära oss något om hans vägledning: ”När han gjorde taslīm, då brukade han be om Allāhs förlåtelse tre gånger och sedan säga: ”'Allāhumma, Antas-Salamu wa minkas-salamu, tabarakta ya Thal-Jalali wal-Ikram.” [Muslim 591]

Det sades till al-Awza'i: ”Hur ber man om förlåtelse?” Han svarade: 'Astagfirullāh, Astagfirullāh.”

Detta är hadithen från Muslim, at-Tirmithi och an-Nasā’i utom att an-Nasā’i sade: ”Efter att ha avslutat bönen brukade Allāhs sändebud...” [an-Nasā’i 1338] Sedan berättade han denna hadīth. I hadithen från Abū Dawūd sägs det att när Allāhs sändebud hade avslutat bönen brukade han säga ”astagfirullāh” tre gånger och sedan säga: ”Allāhumma, Antas-Salam.” [Abū Dawūd 1513]

I hadithen från Abū Dawūd och an-Nasā’i berättar ‘A’ishah att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – när han hade gjort taslīm brukade säga: ”Allāhumma, Antas-Salamu wa minkas-salamu, tabarakta ya Thal-Jalali wal-Ikram.” [Abū Dawūd 1512 och an-Nasā’i 1339]

I en återberättelse från Muslim berättar Warrad [al-Mughirah bin Shu'bahs frigivna slav]: al-Mughirah bin Shu'bah läste ett brev från Mu'awiyah för mig: "I slutet av varje obligatorisk bön brukade profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – säga: ’Lā ilāha illAllāhu wahdahu la sharīka lahu, lahul-mulku wa lahul-hamdu wa Huwa 'ala kulli shay'in Qadir. Allāhumma, la māni'a lima a'ataita, wa la mu'tiya lima mana'ta, wa la yanfa'u thal-jaddi minkal-jadd.’” [al-Bukhārī 844 och Muslim 593]

Muslim återberättar också från 'Abdullāh bin az-Zubair att han i slutet av varje bön efter taslīm brukade säga: ”Lā ilāha illAllāhu wahdahu la sharīka lahu, lahul-mulku wa lahul-hamdu, wa Huwa 'ala kulli shay'in Qadir. La hawla wa la quwatta illa billah. Lā ilāha illAllāhu. Wa la na'budu illa iyyahu. Lahun-ni'matu wa lahul-fadhlu wa wa lahuth-thana'ul-hasan. La illaha illallāhu mukhlisīn lahud-dīnu, wa law karihal-Kafirūn.” [Muslim 594] Och han sade: ”Allāhs sändebud brukade göra tahlil  tillsammans med det vid slutet av varje bön.”

I en hadīth från Abū Hurairah i Sahīh Muslim återges att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Den som säger: ’Subhan Allāh’ vid slutet av varje bön 33 gånger och ’al-Hamdu Lillāh’ 33 gånger och ’Allāhu akbar’ 33 gånger – vilket blir 99 gånger – och sedan till sist säger: ’Lā ilāha illAllāhu wahhdahu la sharīka lahu, Lahul-mulku wa lahul-hamdu wa Huwa 'ala kulli shay'in Qadīr’ – kommer att få sina synder förlåtna, även om de är som [våg]skummet på havet.” [Muslim 597]

Den som vill ha mer information om åkallan bör läsa böcker som Jami'ul-Usul, Majma'uz-Zawa'id, al-Matālib al-'Aliyah bi Zawai'd al-Masanid Ath-Thamaniyah, med flera.

Må frid och välsignelser vara över vår profet Muhammad, hans familj och följeslagare.

Läs mer:

• Åminnelse av Allāh som är föreskriven efter att ha sagt taslīm i bönen
• Tiden för att komma till och resa från Arafat
• Om imamen bör lämna böneplatsen direkt när han är färdig