Åkallan under bönen

Fråga: Får Allāhs tjänare åkalla i den obligatoriska bön? Ett exempel är om han efter att ha sagt ”Subhana Rabii al-A’la” säger ”Allāhummaghfir lī warhamnī” eller något liknande. Jag ber dig att du informerar mig om vad som är bra.

Svar: Tjänaren får åkalla vid platserna för åkallan. Detta gäller oberoende av om bönen är obligatorisk eller icke-obligatorisk. Platserna för åkallan under bönen är i nedfallandet, mellan nedfallandena och innan taslīm. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – brukade åkalla för att söka förlåtelse mellan nedfallandena och det har även rapporterats att han mellan nedfallandena brukade säga: ”Allāhummaghfir lī warhamnī wahdinī wajburnī warzuqnī wa 'āfinī.”

Han har även sagt: ”Beträffande bugningen, lovprisa din Herre i den; och när det gäller nedfallandet, använd din ijtihād i den [åkalla med dina egna ord] och det kan vara värdigt nog att besvaras.” [Muslim 479]

Från Abū Hurairah återges i Muslim att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Tjänaren är närmst sin Herre när han nedfaller, så åkalla mycket.” [Muslim 482]

I Sahīh Muslim och Sahīh al-Bukhārī har det berättats från 'Abdullāh bin Mas'ud att när profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – lärde honom tashahhud så sade han: ”Låt honom sedan välja vilken angelägenhet han vill.” [Muslim 402] Och i en annan version: ”Låt honom sedan välja den åkallan som gör honom nöjd.” [al-Bukhārī 835]

Ahādīth med denna innebörd är många och de bevisar att det är tillåtet att åkalla i dessa moment. De bevisar också att en muslim för använda vilken åkallan han vill. Det kan gälla något i detta livet eller i det Nästa. Villkoren är dock att denna åkallan inte blandar in något syndigt eller att den används för att skära familjeband. Det bästa är att i så stor utsträckning som möjligt använda de åkallanden som har rapporterats från profeten - över honom vare guds frid och välsignelser.

Läs mer:

• Sinnesro är en skyldighet och det måste finnas i bönen
• Gemensam åkallan vid Arafat och under andra tillfällen
• Åkallan utan att vara rituellt ren