بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Koppning

Fråga: Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Den som koppar och den som blir koppad bryter båda fastan.” [Abū Dawūd 2367] Är detta en autentisk hadīth? Om den är autentisk, hur förklaras den då?

Svar: Denna hadīth är autentisk. Den har graderats som autentisk av bland andra imam Ahmad. Det betyder att om den fastande koppar någon annan så bryter denne fastan och om någon annan koppar den fastande så bryter han fastan. Detta beror på att koppning omfattar både den som koppar och den som koppas.

Den som koppas är den som blodet dras från och den som koppar är den som drar ut blodet. Om fastan därmed är en obligatorisk fasta får den som fastar inte låta sig koppas då den medför att denns obligatoriska fasta bryts. Det enda undantaget är om det finns en nödvändighet som kräver koppning, som om blodet agiterar och det ger denne besvärligheter. I detta fall är det ingen fara om denne koppas och anser sig ha brutit fastan. Denne tar igen denna dag och kan äta och dricka under det som återstår av den, därför den som bryter fastan med en islamiskt föreskriven anledning som tillåter att den bryts är det tillåtet för att äta under resten av dagen. Detta beror på att den dag som Allāh tillåter denne att bryta fastan inte är en dag som denne är skyldig att avstå [mat och dryck] på det sätt som bevisen i den islamiska lagen fordrar.

Vid detta passande tillfälle skulle jag vilja nämna att somliga går för långt . Det går till på så vis att om någon av dem enbart ådrar sig en liten skråma från vilken lite enbart lite blod rinner, då tror de att detta ogiltiggör fastan. Detta stämmer dock inte. I stället säger vi att blodet som rinner, när det rinner utan att man själva har valt det, inte har någon inverkan på en oberoende av om det är mycket eller lite. Så om en person har näsblod och det rinner mycket, sannerligen så skadar det då inte. Även om någon har en skada som det rinner mycket blod från så varken skadar eller bryter det fastan. Detta beror på att blodet har runnit utan att det skedde med vilje. Om denne själv har orsakat blodspillan genom ett eget val, och om blodet medför vad koppning medför genom att kroppen blir svag och att styrkan mattas, då bryter det fastan. Detta beror på att det då inte är någon egentligen skillnad mot koppning. Om det enbart är lite blod och det inte har någon inverkan på kroppen, då skadar det inte och det bryter heller inte fastan, som om blod rinner från någon genom dennes egen vilja eller liknande. Sannerligen, detta varken skadar eller bryter fastan. Alla måste känna till de gränser som Allāh har uppenbarat för profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – så att alla dyrkar Allāh genom en tydlig vägledning.

Och Allāh är Givaren av framgång.


Läs mer:

  • Författare:

    Muhammad bin Salih al-'Uthaymin
  • Källa:

    Muhammad bin 'Abdul-'Aziz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 3. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 273 s. ISBN saknas