بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Har vallfärdat och överger sedan bönen efter detta

Fråga: Ädle shaykh! Med anledning av svåra omständigheter och mot min vilja reste jag till ett främmande land under mitten av ramadan och i mitt land fastade jag under den första halvan. När jag sedan reste, slutade jag att fasta och be under femton dagar, vilket var den tid som jag befann mig i landet. Under den tiden sade jag att dessa människor var orena och att det inte var tillåtet att använda deras köksredskap. Jag visste inte heller riktningen mot qiblah och jag åt eller drack inte något av vad de hade. Min fråga är om mitt övergivande av bönen och fastan har någon inverkan på den obligatoriska vallfärd som jag gjort för många år sedan? Finns det något utlåtande eller någon lösen som jag kan ge Allāh för att Han skall förlåta mina synder? Vänligen, ge mig ett svar och må Allāh välsigna er.

Svar: Att du under denna tid övergav bönen och fastan påverkar inte den obligatoriska vallfärd som du utfört tidigare. Detta beror på att det som tillintetgör tidigare rättfärdiga handlingar är ett utträde ur islam som man dör med. Detta beror på att Allāh har sagt:

”Men skulle någon av er avsvära sig sin tro och dö som förnekare, skall hans strävanden gå om intet [och bli utan frukt] i detta liv och i det kommande; dessa människors arvedel är Elden och där skall de förbli till evig tid.” [Koranen 2:217]

När det gäller olydnadshandlingar [synder], då tillintetgör de inte tidigare rättfärdiga handlingar. Men, ur en annan synvinkel har de dock en inverkan på dessa handlingar. Är de så många att de väger över de goda, då kommer denne att straffas för dem. Därmed måste du nu ångrar dig inför Allāh för att du har övergivit bönen. Du bör även göra mer rättfärdiga handlingar.

Enligt den korrekta åsikten behöver du inte ta igen de förlorade bönerna. När det gäller fastan så fick du lämna den då du reste. En resenär är ju inte skyldig att fasta. Anledningen är att Allāh i Koranen säger:

”Men den som är sjuk eller [stadd] på resa [skall fasta därefter] under motsvarande antal dagar.” [Koranen 2:185]

Det enda som du behöver göra är att ta igen de dagar som du har missat att fasta.

Anledningen som du uppgav för att lämna bönen – att du inte kände till riktningen mot qiblah – och att du inte åt eller drack deras mat, den är inte korrekt. För det är obligatorisk för dig att be enligt din bästa förmåga och göra det så gott du kan. Anledningen är att Allāh har sagt:

”Gud lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära.” [Koranen 2:286]

”Frukta därför Gud efter måttet av er förmåga.” [Koranen 64:16]

Och profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Om jag kommenderar er att göra något, gör då så mycket som ni kan av det.” [al-Bukhārī 7288 och Muslim 1337]

Om någon då befinner sig någonstans och inte känner till riktningen mot qiblah, och det inte finns någon som denne litar på och kan fråga, då ber denne efter att ha försökt ta reda på den troligaste riktningen. Denne behöver inte ta igen den bönen efteråt.


Läs mer:

  • Författare:

    Muhammad bin Salih al-'Uthaymin
  • Källa:

    Muhammad bin 'Abdul-'Aziz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 4. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 51 s. ISBN saknas

    Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8