بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Åkallan som inte besvaras trots att Allāh har sagt: ”Er Herre säger: ’Be till Mig, så skall Jag besvara er [bön].”

Fråga: Hur kan man åkalla och inte bli besvarad när Allāh säger: ”Er Herre säger: ’Be till Mig, så skall Jag besvara er [bön].” [Koranen 40:60]?

Svar: All lovprisan och tacksamhet tillhör Allāh – världarnas Herre – som jag ber skall sända frid och välsignelser över profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – Muhammad, hans familj och hans följeslagare. Jag ber Allāh den Upphöjde att han ger mig och alla bröder framgång med att uppnå en korrekt tro, [både] i tal och i handling.

Allāh den Allsmäktige säger:

”Er Herre säger: ’Be till Mig, så skall Jag besvara er [bön]. De som håller sig för goda för att tjäna Mig skall gå med böjt huvud in i helvetet.” [Koranen 40:60]

Frågeställaren säger att han åkallar Allāh den Allsmäktige men att Allāh inte svarar honom. Detta faktum tillsammans med denna ädla vers i vilken Allāh den Upphöjde lovar de som åkallar Honom att Han kommer att besvara deras åkallan, det ger honom tvivel. Allāh bryter dock inte Sitt löfte.

Svaret är att det finns villkor förenade med besvarandet av [denna åkallan] som måste uppfyllas. De är följande:

  1. Uppriktighet mot Allāh den Härlige, den Upphöjde. Detta betyder att man måste: vara uppriktigt i sin åkallan, hoppas på ett svar från Honom, vända sig till Honom den Härlige, den Upphöjde med ett berett hjärta och ha tillflykt till Honom i sanningen i vetskap om att Han den Allsmäktige är förmögen att besvara.
  2. När man åkallar skall man känna att man är i ett stort behov [av att göra det]. Man skall känna ett stort behov av Allāh och att det är enbart Allāh den Upphöjde som svarar åkallan och avvärjer ont från en person i nöd när denne åkallar Honom. Åkallar man Allāh när man inte känner att man är i behov av Honom och man enbart ber av vana, då är man inte värdig att besvaras.
  3. När man åkallar skall man undvika att använda det som är förbjudet [ränta, stulna pengar, etcetera]. Att använda det som är förbjudet är ett hinder mellan en och svaret på ens åkallan. I en autentisk hadīth från profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – bekräftas detta: ”Allāh är god och accepterar enbart det som är gott. Och Allāh kommenderade de troende som Han kommenderade sändebuden.” Han den Upphöjde säger: ”Troende! Ät av de goda ting som Vi skänker er för ert uppehälle och tacka Gud, om det är Honom ni [vill] dyrka.” [Koranen 2:172] ”Njut, ni sändebud, av allt [i livet] som är gott och sunt och lev rättskaffens; Jag har full vetskap om vad ni gör.” [Koranen 23:51] Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – berättade sedan om en person som reser långa sträckor och har sitt hår okammat och täckt med damm: Han höjer händerna mot skyn [för att åkalla] och säger: ”Herre! Herre!” medan hans mat är otillåten, hans dryck är otillåten, hans kläder är otillåtna och hans föda är otillåten. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade: ”Så hur kan hans åkallan då besvaras?” [Muslim]

Allājs sändebud har ansett att det är osannolikt att denne man, som har de yttre hjälpmedlen genom vilka en åkallan accepteras, skulle få den besvarad. Dessa yttre hjälpmedel är:

Att man höjer händerna mot skyn, mot Allāh den Allsmäktige. Detta beror på att Han den Upphöjde är ovanför himlarna och tronen, och att sträcka ut sina händer mot Allāh den Allsmäktige är ett hjälpmedel för att få sin åkallan besvarad [...] Denne man åkallade Allāh genom Herrens namn [Herre! Herre!] och att bönfölla Allāh genom Hans namn är ett sätt för att få åkallan besvarad. Detta beror på att Herren är Skaparen, Ägaren och Den som styr skapelsens ordning. I Hans hand finns nycklarna till himlarna och jorden och därför finner du att de flesta åkallan i Koranen är i Hans namn:

”Herre! Vi har hört rösten som kallar [oss] till tron: - ’Tro på er Herre!’ – och vi har blivit troende. Herre! Förlåt oss våra synder och utplåna våra dåliga handlingar och låt oss dö med de fromma, de som gör det goda och det rätta! Sänka oss, Herre, det som Du har lovat oss genom Dina sändebud och låt oss inte stå där med skammen på Uppståndelsens dag! Aldrig sviker Du Ditt löfte! Och Gud svarar dem: ’Jag skall inte låta någon av er som arbetar och strävar, vare sig man eller kvinna, se sin strävan gå förlorad – ni är [alla] av samma rot [och skall lönas på samma sätt].” [Koranen 3:193-195]

Att då bönfalla Allāh den Upphöjde genom Hans namn är ett av tillvägagångssätten för att få svar.

Denne man var på resande fot och resor är i de flesta fall sätt för att åkallan skall besvaras. När en person reser känner denne ju behov av Allāh den Allsmäktige och denne är angelägnare än om denne är tillsammans med familjen. Hans [mannen som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – talade om] hår var okammat och han var täckt med damm, som om han inte skulle bry sig om sig själv och som om det viktigaste för honom var att vända sig mot Allāh och åkalla Honom, oberoende av om hans hår var täckt med damm eller om han levde i bevkämliget. Ett okammat hår och att vara täckt med damm har en inverkan på om en åkallan besvaras. Detta bekräftas i en hadīth återberättad från profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – i vilken det uppges att Allāh stiger ned till den lägsta himlen under Arafat-dagens kväll och ståtar inför änglarna om dem som står där. Han säger: ”Närmande sig från vartenda håll med deras hår okammade och täckta i damm har de har kommit till Mig.” [Muslim 436] Medeln för att få ett svar på denna åkallan ledde inte till något enbart för att hans kläder var otillåtna och att hans levebröd kom från förbjudet håll. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade: ”Hur kan denna åkallan då besvaras?” Uppfylls inte villkoren för att få ett svar på en åkallan besvaras troligen heller inte denna åkallan. Uppfylls de men Allāh inte svarar den är det enbart på grund av någon visdom som Han den Allsmäktige känner till, något den som åkallar inte har vetskap om. Det kan vara så att du vill ha något som inte är bra för dig. Om dessa villkor uppfylls men Allāh inte svarar, är det antingen för att få bort ett värre ont eller så sparas denna åkallan till Återuppståndelsens dag och belöningen [för den] frambärs då till fullo.

Det kan vara så att den som åkallar uppfyller alla krav men att denne ändå inte får svar och inte heller avvärjs ett värre ont, trots att denne har använt sätten [som det talats om ovan]. Är det på detta sätt har svaret hindrats på grund av någon visdom och denne ges då en dubbel belöning: en för åkallan och en för att ha lidit utan att få den besvarad. En belöning som är större och fullständigare sparas då för denne hos Allāh den Allsmäktige.

Det är även viktigt att man inte tycker att svaret dröjer. Enbart detta kan vara en anledning till att den inte besvaras. Detta har nämnts i en hadīth rapporterad från profeten:

”En åkallan från någon av er kommer att besvaras så länge denne inte är otålig.” De sade: ” Allāhs sändebud! Hur är den otålige?” Han svarade: ” Denne säger: Jag åkallade, och åkallade, och åkallde och Han svarade inte mig.” [al-Bukhārī 6340 och Muslim 2735]

Det är då inte passande att man anser att svaret dröjer och överger åkallan. I stället bör man bönfalla Allāh i ens åkallan. Varje åkallan man gör till Allāh den Allsmäktige är en dyrkan som för en närmare Honom den Allsmäktige och ökar ens belöning.

Därför, min bror, bör du åkalla Allāh den Allsmäktige i alla dina förehavanden. Du gör det i stort som smått, när du har problem och när du har det lätt. Även om det inte kommer något resultat från din åkallan mer än att det är dyrkan av Allāh den Upphöjde, den Härlige skulle det fortfarande vara värt dina ansträningar om du sysselsätter dig med det.

Och Allāh är Beviljaren av framgång.


Läs mer:

  • Författare:

    Muhammad bin Salih al-'Uthaymin
  • Källa:

    Fahd bin Nasir bin Ibrahim as-Sulaiman(1424), Fatawa Arkanul-Islam. Volym 1. Libanon: Makbtaba Dar us-Salam. 81 s. ISBN 9960-892-66-2

    Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8