Mittvägen inom religionen

Fråga: Vad avser man med medelvägen i frågor som rör religionen?

Svar: En medelväg i frågor som rör religionen betyder att man inte bör överdriva, inte överträda Allāhs gränser och inte vara otillräcklig genom att inte uppfylla vad Allāh den Härlige, den Upphöjde har påbjudet.

En medelväg i religiösa frågor är att hålla fast vid profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sätt. Överdrift i frågor som rör religionen betyder att man går till överdrift. Bristfällighet innebär att man inte uppnår [vad man skall uppnå].

Ett exempel på detta är en man som säger: ”Jag vill stå i nattbön och jag kommer inte att sova något under den tiden. Bön är en av de bästa formerna av dyrkan och därför älskar jag att spendera hela natten i bön.” Vi säger: Detta är att gå till överdrift i Allāhs religion och det är inte rätt. Något liknande inträffade under profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – livstid när ett antal personer träffades och en av dem sade: ”Jag står i bön och jag sover inte.” En annan sade: ”Jag fastar och jag bryter inte min fasta.” Och en tredje sade: ”Jag gifter mig inte med kvinnor.” Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – informerades om detta och han sade:

”Vad är det för fel med människor som säger så här? Jag fastar och jag bryter min fasta. Jag står i bön och jag sover och jag gifter mig med kvinnor. Den som då ogillar min sunnah tillhör inte mig.” [al-Bukhārī 6101 och Muslim 1401]

Dessa avsåg att överdriva i religionen och sändebudet – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – förklarade att han var oskyldig till detta. De uttryckte ju överdrivenhet av hans sunnah som inkluderar fasta samt att bryta fastan, bön, sömn och giftermål med kvinnor.

Den som är otillräcklig är den som säger: ”Det finns inget behov av att jag utför frivillig dyrkan. Därför skall jag heller inte göra det. Jag gör enbart obligatoriska handlingar.” Denne kan till och med tänkas vara otillräcklig när det gäller obligatoriska handlingar. Detta är den otillräcklige.

En balanserad person är den som agerar enligt vad sändebudet – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och de korrekt vägledda kaliferna följde.

Ett annat exempel är ett med tre män framför vilka det står en syndig man och en av dem säger: ”Jag kommer inte att ge fridshälsningen till denne syndare. Jag kommer att hålla mig borta från honom och inte tala med honom.” Den andre säger: ”Jag kommer att ha följe med denne syndare, ge honom fridshälsningen, le mot honom, bjuda in honom i mitt hem och acceptera hans inbjudan. Enligt min åsikt är han en rättfärdig person.” Den tredje säger: ”Jag hatar denne syndare för hans synder och jag älskar honom för hans tro och jag kommer inte att hålla mig borta från honom utom när det förbättrar honom, men om det inte leder till en bättring utan han i stället blir än syndigare, då kommer jag inte att hålla mig borta från honom.”

Vi säger att den första personen är överdriven och extrem, den andra gör inte tillräckligt och den tredje är balanserad. Detta säger vi om alla former av dyrkan och beteenden. Människor är antingen otillräckliga, extrema eller balanserade.

Ett tredje exempel rör en man som slavar under sin fru. Hon talar till sin man på vilket sätt hon vill. Han hindrar henne inte från att göra ont och inte heller uppmuntrar han henne till att sträva efter att göra gott. Hon kontrollerar honom och hon blir till en herre över honom. En annan man är förtryckande och arrogant och anser sig själv vara sin fru överlägsen. Han bryr sig inte alls om henne och i hans ögon är hon mindre värd än en tjänarinna. En tredje man är balanserad och han behandlar henne som Allāh och profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har påbjudet honom att göra:

”Hustrun har, som sig bör, rättigheter [mot mannen] motsvarande [dem han har] mot henne; hans [rätt] ligger dock ett steg framför hennes. Gud är allsmäktig, vis.” [Koranen 2:228]

”En troende man bör inte hata en troende kvinna. Om det finns något karraktärsdrag i henne som han ogillar återstår där några andra karraktärsdrag i henne som gör honom nöjd.” [Muslim 1469]

Den sistnämnde är balanserad medan den förste är extrem i behandlandet av frun och den andre är otillräcklig. Du bör basera alla dyrkan på detta exempel.

Läs mer:

• Definitionen av tro enligt ahlus-sunnah wal-jamā’at och om den minskar och ökar
• Kan inte fasta pågrund av hög ålder
• Frivillig fasta kräver mannens tillstånd