بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Böner vid gravplatser

Fråga: Jag har argumenterat med några som anser att det är tillåtet att be vid gravplatser, i moskéer som innehåller gravar eller vid gravar. Jag försökte vinna över dem genom att använda klara och autentiska bevis, men de sade: ”Var bad ‘Ā’ishāh när profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – hade avlidit? Fanns hans grav inuti eller utanför huset?” De sade även: ”Hur kunde profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och följeslagarna be i den heliga Moskén där Hajar [Abrahams fru] och andra profeter är begravda där?” Är det sant att ‘Ā’ishāh – må Allāh vara nöjd med henne – bad i sitt rum efter profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser –  – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – bortgång och är det sant att Hajars, Abrahams och andra profeters gravar finns i den heliga Moskén?

Svar: I al-Bukhārī och Muslim återges att ‘Ā’ishāh – må Allāh vara nöjd med henne – har berättat att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – under hans sjukdom före hans bortgång sade:

”Allāhs förbannelse vilar över judarna och de kristna som omvandlade deras profeters gravar till platser för bön.” [al-Bukhārī 1330 och Muslim 531]

‘Ā’ishāh – må Allāh vara nöjd med henne – har sagt:

”Han varnade för vad de gjorde. Hade det inte varit för detta hade hans grav byggts upp, men han avskydde [tanken på att] den skulle tas som en moské.”

I en annan version: ”Men det fanns en rädsla för att den skulle tas som en moské.” Och i ännu en annan version från Bukhārī: ”Men jag fruktar att den skall tas som en moské.” [al-Bukhārī 1330]

Därmed vet vi att det inte är tillåtet att be i moskéer som innehåller gravar och det är även otillåtet att bygga dem [över gravar]. När det gäller frågeställarens fråga: ”Var bad ‘Ā’ishāh när profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – hade avlidit och om graven var innanför eller utanför huset?” Då är svaret att ‘Ā’ishāh – må Allāh vara nöjd med henne – var en av dem som återberättade ahādīth som understryker förbudet om att ta gravar som moskéer. Detta reflekterar onekligen Allāhs – den Upphöjdes – visdom. På detta sätt vet vi att hon inte bad i rummet som innehöll gravar. Hade hon bett i dem, då hade hon motsatt sig det som hon rapporterade och det stämmer inte in på henne. Om Hajar eller vissa profeter är begravda i den heliga Moskén känner vi inte till några bevis för.


Läs mer:

  • Författare:

    al-Ladjnah ad-Dā’imah (Den Permanenta Fatwa-kommittén)
  • Källa:

    Muhammad bin 'Abdul-'Aziz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 1. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 80 s. ISBN saknas