بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Fredagsbönen är obligatorisk med både en rättfärdig och syndig imam

Fråga: Vilket är utlåtandet om de som inte ber fredagsbönen med ursäkten att den inte är giltig utom bakom en rättvis imam?

Svar: Allāh den Upphöjde har gjort förrättandet av fredagsbönen till en skyldighet för muslimer som är hemma, oberoende av om de bor i stora städer eller byar. De lärde är oeniga om det lägsta antalet som behöver vara närvarande för att fredagsbönen skall kunna hållas. Det finns många olika uttalanden om detta. Den starkaste åsikten är dock att den bör hållas om det finns minste tre personer. Detta beror på att det inte finns några bevis för att det är ett villkor att det skall finns fler än så och de är eniga om att det inte är ett villkor för dess giltighet att det finns fler än tre personer. De är även eniga om att det inte är ett villkor för att bönen skall accepteras att imamen är rättvis eller fri från synd.

Fredagsbönen måste bes både med en syndig och en rättfärdig imam, så länge han är en muslim vars synder inte tar honom ur islam. Då är det klart att en grupp som inte ber fredagsbönen, utom om imamen är fri från synd, är skyldiga till innovationer i religionen. Detta är något som Allāh har förbjudit.

Vissa lärda anser att fredagsbönen inte behöver bes i små byar utan att den endast behöver bes i städer där det finns en stor och central moské. Denna åsikt är dock svag och det finns inga bevis i den rena islamiska lagen för detta. Detta har rapporterats från 'Abli bin Abi Talib, men det är inte autentiskt.

Fredagsbönen bads när de första muslimerna flyttade till Medina. Då var det inte en stad med en central moské utan det var enbart en by. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – bad den när han kom dit och han fortsatte med det tills han dog.

Under hans livstid bads den även i Bahrain i en by med namnet Juwatha. De lärde kritiserade inte detta.

Kortfattat kan vi säg att det är obligatoriskt att be fredagsbönen i byar och städer, enligt bevis från Skriften och profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah och för att uppnå de stora fördelar som folk får när de till exempel varnas för synder, påminns om Allāh, får lära sig om et som är till nytta för dem och de får samarbeta i rättfärdighet.


Läs mer:

  • Författare:

    Ibn 'Abdullah Ibn Baz
  • Källa:

    Muhammad bin 'Abdul-'Aziz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 2. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 458 s. ISBN saknas