Den som inte är vid sina sinnens fulla bruk är inte skyldig att fasta

Fråga: Min dotter är 30 år och hon har barn. Hon har lidit av en mentalsjukdom under de senaste fjorton åren. I det förflutna har denna sjukdom påverkat henne under en tid och sedan har den försvunnit ett tag. Denna gång har den dock drabbat henne på ett annat sätt än normalt. Nu har hon lidit i nästan tre månader. Därför kan hon inte be korrekt eller tvaga sig rätt utom med hjälp från en annan person som visar henne hur och berättar för henne hur mycket hon har bett. Nu när den välsignade ramadan har kommit har hon enbart fastat en dag och hon kan inte fasta på ett korrekt sätt. De resterande dagarna har hon inte fastat. Vänligen ge mig råd om vad som är en skyldighet för henne och mig att göra. Ta med i beaktningarna att det är jag som är hennes förmyndare. Må Allāh belöna er.

Svar: Om hennes tillstånd verkligen är som du har beskrivit det, då är det inte en skyldighet för henne att fasta eller be. Hon behöver inte utföra dessa plikter och hon behöver heller inte gottgöra för dem så länge hon är i detta tillstånd. Av dig krävs det inget annat än att du tar hand om henne då du är hennes förmyndare. Sannerligen har man bekräftat att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Ni är alla förmyndare och ni är alla ansvariga för de under ert förmyndarskap.” [al-Bukhārī 893 och Muslim 1829]

Har det bestämts att hon ibland återfår sitt förstånd, då måste hon be den rådande bönen när som hon är vid sunda sinnen. Likaså om det har bestämts att hon återfår förståndet under en eller ett antal dagar under ramadan av de återstående dagarna, då fastar hon enbart under de dagar som hon mår bra.

Läs mer:

• Är tretton år gammal men fastar inte
• Blödningen återkommer under tiden som hon fastar
• Kan inte fasta pågrund av hög ålder