بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Riktlinjer för att besöka profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – Moské

Fråga: Jag känner till en grupp bröder som skall besöka profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – Moské efter pilgrimsfärden detta år. De skulle vilja ha några råd och riktlinjer från dig.

Svar: All lovprisan tillhör Allāh.Ni som kommer till Allāhs sändebuds stad, ni har kommit till en bra plats och ni kommer att få en stor belöning. Må Allāh acceptera era rättfärdiga handlingar och uppfylla era innersta förhoppningar. Välkommen till landet av hijrah och seger, den Utvalde profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – land, landet till vilket de rättfärdiga följeslagarna utvandrade och ansārs hem.

Här följer några ord som råd till dem som skall besöka profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – Moské:

  1. Ni som kommer till Medina, ni befinner er på den plats som är den bästa och ädlaste av alla platser efter Mecka. Respektera den så som den bör respekteras. Hedra dess helgd och bruka här den bästa etiketten. Ni skall veta att Allāh har varnat de som begår ont här med det strängaste straff. Det har återberättats från Abū Hurairah att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: “Medina är en helig plats. Den som begår ont där eller ger skydd till en missdådare, då må Allāhs förbannelse, änglarnas och hela människosläktet vila över denne. Allāh kommer inte att acceptera någon obligatorisk eller frivillig handling från denne på Återuppståndelsens Dag.” [al-Bukhārī 1867 och Muslim 1370] Den som då begår en ond handling eller erbjuder skydd till en missdådare som söker dennes hjälp exponerar sig inför ett förödmjukande straff och vreden från världarnas Herre. De allvarligaste av onda handlingar som kränker dess renhet är utövandet av innovationer i det öppna, att förstöra dess atmosfär med myter och falska ideer, att förorena dess rena land med texter som förespråkar innovation, böcker som innehåller shirk och alla former av förkastliga och förbjudna handlingar som går stick i stäv med den islamiska lagen. En missdådare och den som ger denne skydd är lika skyldiga till synd.
  2. Att besöka profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – Moské är sunnah. Det är inte en obligatorisk handling och det har inget att göra med pilgrimsfärden. Det är heller inte en handling som krävs för att pilgrimsfärden skall vara fullständig. Alla ahādīth som säger att besöket här har att göra med pilgrimsfärden, eller som säger att besök vid profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – grav är det, är påhittade och falska. Den som åker till Medina för att besöka profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – Moské och be i den, dennes avsikt accepteras och dennes ansträngningar kommer att belönase. Den som åker dit för att besöka gravar samt för att söka hjälp från dem i gravarna, dennes avsikt är otillåten och dennes handling är klandervärd. Det har återberättats från Abū Hurayrah att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: “Åk inte för att besöka någon moské utom tre: den Heliga Moskén [i Mecka], min Moské [i Medina] och Klippmoskén [i Jerusalem].” [al-Bukhārī 1189 och Muslim 1397] Det har återberättats från Jābir att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: “Den bästa plats som någon kan resa till är min Moské och det Gamla Huset [Ka’bah].” [Ahmad 3/350 och klassad som sahīh av al-Albāni i al-Silsilah al-Sahīhah 1648]
  3. Böner i moskén i Medina medför flerfaldiga belöningar. Detta gäller både obligatoriska och frivilliga böner, enligt den mest korrekta åsikten av de båda åsikterna som de lärde har. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: “En bön i min Moské är bättre än 1000 böner någon annanstans, utom den Heliga Moskén.” [al-Bukhārī 1190 och Muslim 1394] Men att be frivilliga böner hemma är bättre än att be dem i moskén, även om belöningen för att be dem i moskén är flerfaldig. anledningen är att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: “De bästa böner är de som utförs i ens hem, utom de föreskrivna [obligatoriska] bönerna.” [al-Bukhārī 731 och Muslim 781]
  4. En besökare i denna fantastiska Moské bör notera att det inte är tillåtet att söka välsignelser från någon del av den som pelarna, väggarna, dörrarna, mihrāb eller talarstolen genom att röra eller kyssa dem. Det är heller inte tillåtet att söka välsignelser från profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – hujrah [kammare] genom att röra, kyssa, stryka ens hand mot eller vandra runt den. Den som gör något av detta måste ångra sig och inte upprepa det.
  5. Det är föreskrivet att den som besöker profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – Moské ber två bönecykler i Rawdah eller vad denne känner för i form av frivilliga böner, för det har bevisats att det finns ett stort värde i att göra så. Det har återberättats från Abū Hurayrah att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: “Området mellan mitt hem och min talarstol är en av Paradisets trädgårdar och min talarstol är min damm [hawd].” [al-Bukhārī 1196 och Muslim 1391] Det har återberättats att Yazīd ibn Abi 'Ubayd har sagt: “Jag brukade komma med Salamah ibn al-Akwa' och han bad vid pelaren som fanns jämte mus-haf [Rawdah]. Jag sade: 'Abū Muslim, jag ser att du är förtjust i att be vid denna pelare!' Han sade: 'Jag såg att profeten gillade att be här.'” [al-Bukhārī 502 och Muslim 509] Att vara angelägen om att be i al-Rawdah rättfärdigar inte att man är aggresiv mot människor, knuffar svaga åt sidan eller kliver över dem.
  6. Det är föreskrivet att den som besöker Medina och dem som bor där går till Quba'-moskén och ber där. Då följer man profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – exempel och söker belöningen för ‘umrah. Det har återberättats att Sahl ibn Hanīf har sagt: “Allāhs sändebud sade: 'Den som ger sig av och kommer till denna moské [vilket avser Quba'-moskén] och ber där, det kommer att vara likväridgt med en ‘umrah.” [Ahmad 3/437 och al-Nasā'i, klassad som sahīh av al-Albāni i Sahīh al-Targhīb 1180 och 1181] Enligt Ibn Mājah: “Den som rengör sig i sitt hem, kommer till Quba'-moskén och ber där – denne kommer att få belöningen för ‘umrah.” [Ibn Mājah 1412] I al-Sahīhayn återges att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – brukade bege sig till Quba'-moskén varje söndag, gåendes eller ridandes. Han bad då två bönecykler där. [al-Bukhārī 1191 och Muslim 1399]
  7. Det inte föreskrivet att den som besöker Medina besöker någon annan moské i staden utöver dessa båda: Allāhs sändebuds moské och Quba'-moskén. Det är varken föreskrivet att besökaren eller för någon annan beger sig till någon speciell plats och hoppas på välsignelser eller för att dyrka Allāh vid den platsen. Det finns inte några bevis från Koranen, profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah eller följeslagarna för att besöka andra platser. Det är inte föreskrivet att bege sig till platser eller moskéer i vilka profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – eller hans följeslagare bad för att be eller dyrka Allāh genom att åkalla där. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – påbjöd eller uppmuntrade inte folk till att besöka dessa platser. Det har återberättats att al-Marūr ibn Suwayd har sagt: “Vi gav oss av med 'Umar ibn al-Khattāb och vi gick förbi en moské på vägen. Folket skyndade sig för att be i den och ‘Umar – må Allāh vara nöjd med honom – sade: 'Vad har det tagit fatt dem?' De sade: 'Detta är en moské i vilken Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – brukade be.' 'Umar sade: 'Troende! Dem som levde före er förbannades för att de gjorde på detta sätt tills de upprättade platser för dyrkan vid sådana ställen. Om tiden för bön kommer när ni befinner er där, be då, och om det inte är tid för bön, fortsätt då resan.'” [Ibn Abi Shaybah i al-Musannaf 7550] När 'Umar ibn al-Khattāb hörde att det fanns människor som kom till ett träd under vilket profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – mottagit bay'ah, då beordrade han att det skulle huggas ned. [Ibn Abi Shaybah i al-Musannaf 7545]
  8. Det är föreskrivet att män som besöker profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – Moské besöker profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och hans båda följeslagares – Abū Bakrs och 'Umars – gravar samt sänder salām över och åkallar för dem. Det där dock inte tillåtet för kvinnor att besöka gravar, enligt den mer korrekta åsikten av de båda åsikterna som de lärde har. Anledningen är att det finns en hadīth återberättad av Abū Dawūd [3236], at-Tirmithi [3236] och Ibn Mājah [1575] från Ibn 'Abbās i vilken profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – förbannade kvinnor som besökte gravar. Denna hadīth har klassats som sahīh av al-Albāni i Islāh al-Masājid. at-Tirmithi [1056] har återberättat från Abū Hurayrah att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har förbannat kvinnor som besöker gravar. at-Tirmithi har sagt att den är hasan sahīh. Den har även återberättats av Ahmad, 2/337; Ibn Mājah, 1574 och klassats som hasan av al-Albāni i Sahīh at-Tirmithi 843 och Mishkāt al-Masābīh 1770. profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – grav skall besökas genom att besökaren kommer till graven, vänder sig mot den och säger: “al-salāmu 'alayka ya Rasūl-Allāh.” Sedan bör denne röra sig en bit åt höger och säga salām till Abū Bakr: “al-salāmu 'alayka ya Abū Bakr.” Sedan rör denne sig en bit åt höger och säger salām till 'Umar ibn al-Khattāb: “al-salāmu alayka ya 'Umar.”
  9. Det är föreskrivet att män som kommer till Medina besöker de som ligger begravda i Baqī' al-Gharqad och martyrerna från Uhud, sänder salām över dem och åkallar för dem. Det har återberättats att Buraydah har sagt: “Allāhs sändebud brukade lära dem, när de begav sig till gravplatserna, att säga: 'al-salāmu 'alaykum ahl al-diyār min al-mu'minīn wa'l-muslimīn, wa innā in sha Allāh bikum lāhiqūn. Nas'al Allāh lana wa lakum al-'āfiyah.’”
  10. Besöken vid gravarna är föreskrivna av två stora syften: 1] För att besökaren skall lära sig en läxa och 2] för att dem som besöks skall dra nytta av den åkallan och de böner om nåd och förlåtelse som görs för dem. Tillåtelse för att besöka gravarna ges under villkoret att inga falska ord uttalas, där de värsta är shirk och otro. Det har berättats från Buraydah från hans far att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: “Jag brukade förbjuda er att besöka gravar, men nu kan den som vill besöka dem, men säg inte något falskt.” [al-Nasā’i 2033 och klassad som Sahīh av al-Albāni i al-Silsilah al-Sahīhah 886] Även Muslim har återberättat detta men utan frasen: “men yttra inte något falskt.” Det är inte tillåtet att vandra runt [som under tawāf] dessa eller andra gravar, att be mot eller bland dem eller att utföra dyrkan som att läsa Koranen eller åkalla vid dem. Anledningen är att det är medel för att sätta andra vid sidan av Herren, som har skapat allt, och att ta deras gravar till platser för dyrkan, även om det inte har byggts någon moské över dem. Det har återberättats att ‘A’ishah – må Allāh vara nöjd med henne – och 'Abd-Allāh ibn 'Abbās har sagt: “När döden närmade sig Allāhs sändebud, då lade han en mantel över sitt ansikte och när han kände sig varm tog han bort den och sade: 'Må Allāhs förbannelse vara över judarna och de kristna för att de tog deras profeters gravar till platser för dyrkan.” Detta sade han för att varna för vad de hade gjort. [al-Bukhari 436 och Muslim 529] Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har även sagt: “De ondaste människorna är de som Timmen kommer att drabba då de fortfarande är vid liv samt de som tar gravar till platser för dyrkan.” [Ahmad 1/405] Detta har även al-Bukhārī återgivit i en rapport som är mu'allaq i Kitāb al-Fitan, Bāb Zuhūr al-Fitan 7067. Den har också återberättats av Muslim i Kitāb al-Fitan, Bāb Qurb al-Sā'ah 2949, men utan att nämna gravar som platser för dyrkan. Det har återberättats att Abū Marthad al-Ghanawi har sagt: “Jag hörde Allāhs sändebud säga: 'Sitt inte på gravar och be inte i riktning mot dem.” [Muslim 972] Och det har återberättats att Abū Sa’īd al-Khudri har sagt: “Allāhs sändebud sade: 'Hela jorden är en plats för bön, utom gravplatser och toaletter.'” [Ahmad 3/83 och al-Tirmithi 317. Klassad som sahīh av al-Albāni i Irwa' al-Ghalīl 1/320] Enligt en hadīth återberättad av Anas förbjöd profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – bön mellan gravar. Återberättad av Ibn Mājah 1698, och al-Haythami har i Majma' al-Zawā'id [2/27] sagt: “Dess män är män av sahīh.” Det är inte tillåtet att nedfalla vid gravar då det är en sorts avgudadyrkan, okunskap, ett tecken på intellektuell avvikelse och underutveckling. Den som besöker de här eller andra gravar får inte söka välsignelser från dem genom att röra, kyssa, klänga med någon del av kroppen, söka healing genom att stryka händerna eller ansikte över jorden eller att ta något från dem för att spä ut det med vatten och tvätta sig med det. Den som besöker dessa eller andra gravar får inte begrava en del av sitt hår eller näsdukar i dem eller att placera sin bild eller något annat som denne person kan ha med sig för att söka välsignelser. Det är inte tillåtet att kasta pengar eller någon form av mat som gryn på dem. Den som gör något av detta måste ångra sig och inte göra det igen. Det är inte tillåtet att parfymera dem och det är inte tillåtet att be Allāh om något genom den begravdes dygd eller status. Detta är i stället en förbjuden bön till Allāh och något som leder till shirk. Det är inte tillåtet att bygga något över gravarna, för det är en sorts vördnad som leder still shirk. Det är inte tillåtet att sälja mat eller parfym till någon som kommer att använda det på fel sätt. Att söka hjälp från de bortgångna, be dem om stöd, åkalla dem och be dem att uppfylla ens behov och hjälpa en att lindra elände samt ge medgång och undanröja svårigheter – är alla former av större shirk som tar en utanför islams famn. Denne blir då någon som dyrkar avgudar, då ingen eller inget kan befria någon från oro eller nöd utom Allāh allena – utan någon medhjälpare. Allāh säger: “Detta är Gud, er Herre! Makten och herraväldet är Hans, och de som ni dyrkar vid sidan av Honom har ingen makt ens över dadelkärnans fina skal! Om ni ber till dem hör de inte er bön, och om de hörde den skulle de inte svara er. Och på Uppståndelsens dag skall de förneka att de haft något samröre med er. Och ingen kan låta dig veta [sanningen] så som En som är underrättad om allt.“ [Koranen 35:13-14] “Säg: 'Anropa dem sin ni tror [finnas] vid sidan av Honom, så [skall ni se att] de inte kan befria er från det onda [som tynger er] och inte heller lasta över det på andra. De som de anropar vill själva vinna sin Herres välvilja och komma Honom så nära som möjligt, och de hoppas på Hans nåd och fruktar Hans straff – [alla] måste frukta din Herres straff!” [Koranen 17:56-57]

Läs mer:

  • Författare:

    Shaykh Salāh al-Budayr

  • Källa:

    n/a