Sträckan en resenär måste resa för att kunna få förkorta bönen

Fråga: Hur långt måste en resenär färdas för att få förkorta sin bön? Är det tillåtet att slå ihop bönerna utan att förkorta dem?

Svar: Den sträcka då det blir tillåtet att förkorta bönen har vissa lärde angivit till 83 kilometer. Några har sagt att sträckan är det som vanligtvis uppfattas som en resa, även om sträckan inte är 83 kilometer. Det folk då inte anser är en resa är det heller inte, även om den är 100 kilometer.

Den senare åsikten är den som shaykh ul-Islām ibn Taymiyyah – må Allāh vara honom nådig – föredrar. Detta beror på att varken Allāh den Upphöjde eller profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har angivit en viss sträcka för att få förkorta bönen.

Anas bin Mālik har sagt: ”När profeten reste [ungefär] fem kilometer […] förkortade han sin bön och bad två bönecykler.” [Muslim 691]

Den åsikt som shaykh ul-Islām ibn Taymiyyah – må Allāh vara honom nådig – har är den mest korrekta.

Det finns ingen synd när det existerar olika åsikter om vad som är en resa om någon handlar efter åsikten att där finns en kortaste sträcka. Detta beror på att de lärde inom ijtihād har sagt detta och de har inte syndat på grund av detta, om Allāh vill. Men så länge frågan är fastslagen är det rätt att hänvisa till det som vanligtvis accepteras.

Beträffande frågan om det är tillåtet att slå ihop bönerna och när det är tillåtet att förkorta dem säger vi: Att slå ihop bönerna är inte sammankopplat med att förkorta dem. När bönerna slås ihop beror det på ett behov. När någon behöver slå ihop sina böner, oberoende av om det är under en resa eller i hemmet, då bör de slås ihop. Därför kan man slå ihop sina böner när det regnar och det blir svårt att gå till moskén.

Man slår ihop bönen om det blåser en kall och hård vintervind som skulle göra det svårt för en att gå till moskén. Man får slå ihop bönen om det finns rädsla för att egendomen skall gå förlorad, skadas eller något liknande. I Sahīh Muslim återges att 'Abdullāh bin ‘Abbās har sagt: ”Profeten slog ihop middagsbönen och eftermiddagsbönen, och kvällsbönen och nattbönen utan att han var rädd eller att det regnade.” [Muslim 703] De sade: ”Och vad avsåg han [därigenom]?” Han sade: ”Han avsåg att folket inte skulle utsättas för svårigheter.” Detta avser att de inte skulle utsättas för svårigheter genom att inte slå ihop bönerna.

Detta är rättesnöret. När någon person får svårigheter genom att inte slå ihop bönerna så får denne slå ihop dem. Finns det ingen svårighet för denne, då får denne inte slå ihop dem. Men svårigheter förväntas om man inte slår ihop bönerna när man reser. Därför får resenären slå ihop bönerna oberoende av om denne reser eller har stannat på vägen [går ett uppehåll under resan]. Men om denne reser är det bäst att slå ihop bönerna och om denne har stannat någonstans på vägen är det bäst att inte slå ihop dem.

Ett undantag gäller den som uppehåller sig i en stad där församlingsbönen hålls. I detta fall får denne inte slå ihop dem och inte heller förkorta dem. Men om denne missade en församlingsbön så får han förkorta dem utan att slå ihop dem, utom om denne behöver slå ihop dem.

Läs mer:

• Slå ihop bönerna utan att förkorta dem
• Fredagsbön som kombineras med eftermiddagsbönen och om det är tillåtet att kombinera böner om man är utanför sin stad
• Resenär som agerar imam