Välgörenhet och allmosa under ramaḍān

Fråga: Är välgörenhet och allmosa något som gäller speciellt för ramaḍān?

Svar: Välgörenhet är inte särskilt för ramaḍān. Den är rebefallad och föreskriven vid alla tidpunkter. Allmosa betalas när man har haft sina tillgångar under tillräckligt lång tid [ḥawl]. Man väntar inte till ramaḍān om den inte är nära. Är tiden för att betala [ḥawl] exempelvis i s̲ha´bān och man väntar till ramaḍān, då finns det ingen invändan mot detta.

Men om tiden för att betala för en tillgång exempelvis är i muḥarram, då är det inte tillåtet att man väntar till ramaḍān. Men det är tillåtet att man flyttar fram den till ramaḍān före muḥarram. Det finns ingen synd i detta. Men att försena den från den tid då den blir en skyldighet, det är inte tillåtet. Skyldigheter som är länkade till en viss orsak måste man klara av när orsaken uppstår. Det är då inte tillåtet att skjuta upp dem.

Skjuter man upp betalningen av sin allmosa från den utsedda tiden har man heller ingen garanti för att man kommer att leva tills då man har skjutit upp den. Man kan avlida och i så fall kommer allmosan att kvarstå som en ouppfylld skyldighet. Kanske betalar arvtagarna inte eftersom de inte kände till denna kvarstående skyldighet, eller på grund av någon annan anledning. Det finns då en rädsla att slarv med betalning av allmosa kan vara en orsak till att den inte blir betald.

När det gäller välgörenhet [ṣadaqah] så finns det ingen speciell tidpunkt för den. Den går bra att ge under alla årets dagar. Man väljer att ge sin välgörenhet och betala sin allmosa under ramaḍān då det är en tidpunkt fylld med godhet och generositet. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – var den generösaste och under ramaḍān, när [ängeln] Gabriel kom till honom och reciterade Koranen med honom, var han det som mest.

Men vi bör känna till att det goda i allmosa och välgörenhet under ramaḍān är något gott som hänger samman med tidpunkten. Så finns det inte något bättre än den, då är detta den bästa tiden. Men skulle det finnas en bättre tid än denna, som om de fattiga är i större behov vid andra tidpunkter [under en tidpunkt utanför ramaḍān], då bör man inte vänta till ramaḍān. I stället bör man betänka tidpunkten. Välgörenheten ges då när den gör folket mest nytta.

I de flesta fall är de fattiga i större behov vid andra tidpunkter än i ramaḍān. Detta beror på att under ramaḍān finns det gott om välgörenhet och allmosa. Vi finner då att de fattiga under denna tid har tillräckligt och klarar sig med vad de har fått. Men under årets andra dagar är de i desperat behov. Därför bör man tänka på detta och inte göra det goda i tidpunkten till en större prioritet än något annat gott.