Bönen för iḥrām är inte ett villkor för att den ska vara korrekt
Ibn ´Abdullāh Ibn Bāz
Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 4. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 117 s. ISBN saknas
Fråga: Är en muslims iḥrām för vallfärden eller ´umrah giltig även om personen inte ber två bönecykler för den? Är ett muntligt uttalande av avsikten ett villkor för att iḥrām ska vara giltig?
Svar: Det är inte ett villkor för iḥrām att man ber före den. Det är endast, enligt de flesta lärda, rebefallt. Det som är föreskrivet är att man i sitt hjärta avser vad man vill [vallfärd eller ´umrah].
Man uttalar detta genom att säga: “Allāh! Jag är här till Din tjänst för att utföra ´umrah”, eller “Allāh jag är här till Din tjänst för att vallfärda.” Man kan även säga det tillsammans om han vill göra ḥajjul-qirān, vilket profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och hans följeslagare gjorde. Att uttala avsikten är inte ett villkor; avsikten i hjärtat är tillräcklig.
Sedan säger han den föreskrivna talbiyyah, som lyder:
”Allāh! Jag är här till Din tjänst. Jag är här till Din tjänst. Jag är här till Din tjänst. Du har ingen medhjälpare. Jag är här till Din tjänst. Sannerligen, all lovprisan och välvilja tillhör Dig, och även enväldigheten. Du har ingen medhjälpare.”
Detta är profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – talbiyyah som bland annat har bekräftats i Ṣaḥīḥ al-Buk̲hārī och Ṣaḥīḥ Muslim.