Beskriva Allāh som glömmande

Fråga: Kan Allāh beskrivas som glömmande?

Svar: Att glömma kan innebära två olika saker: Förbise något som är känt, som i versen:

”Herre! Ställ oss inte tills vars för glömska eller oavsiktliga fel.” [Koranen 2:286]

”[En gång i tiden] förmanade och varande Vi Adam, men han glömde [snart Våra ord]; och Vi fann hos honom ingen fasthet i föresatsen.” [Koranen 20:115]

Detta enligt en av de två åsikterna hos de lärde. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Jag är endast en människa. Jag glömmer som ni glömmer. Så om jag glömmer, påminn mig.”

Han har även sagt:

”Den som sover och missar en bön, låt personen be den när personen kommer ihåg den.”

Denna typ av glömska kan inte tillskrivas Allāh, grundat på två sorters bevis: textuella och rationella. Det textuella beviset är versen i vilken Han om Moses säger:

”[Moses] svarade: ‘Kunskapen om [vad som hänt] dem finns hos min Herre, [upptecknad] i ett beslut; min Herre begår aldrig ett misstag och Han glömmer ingenting.” [Koranen 20:52]

Det rationella beviset är att glömska är ett fel eller en brist och Allāh står högt över att ha några brister. Han beskrivs som perfekt när Han i Koranen säger:

”Enbart de mest upphöjda egenskaper kan nämnas i samband med Gud; Han är den Allsmäktige, den Allvise.” [Koranen 16:60]

Därmed är det inte tillåtet att under några omständigheter beskriva Allāh som glömmande med denna betydelse.

Den andra innebörden av att glömma är att avsiktligen och med vetskap bortse från något, som i versen:

”Och när de inte längre mindes läxan som de fått, öppnade Vi portarna till allt [livets goda] för dem.” [Koranen 6:44]

“[En gång i tiden] förmanade och varande Vi Adam, men han glömde [snart Våra ord]; och Vi fann hos honom ingen fasthet i föresatsen.” [Koranen 20:115]

Detta är enligt den andra åsikten bland de lärda om innebörden av denna vers.

Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har om olika sorters hästägare sagt:

”… och en man som håller dem [hästar] för att tjäna sitt levebröd för att inte behöva andra och som inte glömmer Allāhs rättigheter [gällande allmosa] och som inte lastar dem för hårt.”

Denna typ av ”glömska” tillskrivs Allāh när Han säger:

”[Och Han ska säga till syndarna:] ‘Pröva nu följden av att ni glömde [Vårt] möte denna Dag; Vi har [även] glömt er.” [Koranen 32:14]

Och Allāh säger om hycklarna:

”De glömmer Gud och då ska Vi glömma dem. De har sannerligen, dessa hycklare, förhärdat sig i trots och synd.” [Koranen 9:67]

Och i Ṣaḥīḥ Muslim [Kitāb al-Zuhd wa’l-Raqā’iq] återges att Abū Hurairah har sagt:

”De sade: ‘Allāhs sändebud, kommer vi att få se vår Herre på Återuppståndelsens Dag?’” … och i denna ḥadīt̲h sägs de: ”Allāh kommer att möta Sin [icke-troende] tjänare och säga: ‘Trodde du att du skulle möta Mig?’ Personen kommer att säga: ‘Nej.’ Han säger då: ‘Jag kommer att glömma dig som du glömde Mig.’”

Allāhs lämnande eller glömmande av någonting är en av Hans handlingar som sker genom Hans vilja och enligt Hans visdom. Allāh säger:

”… och lämnar dem i mörker så att de ingenting kan se.” [Koranen 2:17 – 18]

”Vi ska låta [människomassorna svalla] och bryta sig mot varandra som bränningar.” [Koranen 18:99]

”Och av [detta straff] har Vi efterlämnat spår som ett tydligt tecken.” [Koranen 29:35]

Det finns många välkända texter som bekräftar att Allāh lämnar eller överger saker. Texterna bekräftar även Hans andra handlingar som rör Hans vilja. Detta vittnar om perfektionen i Hans kraft och makt. Det sätt som Han utför dessa handlingar på är inte på det sätt som Hans skapelse gör, även om de delar samma grundläggande mening. Detta är välkänt bland ahlus-sunnah¹.

Fotnoter

1. Väg eller sätt… Hur profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – levde. Sunnahn tjänar som en förklaring av Koranen. ↩