Svar till dem som påstår att bra innovationer finns
Muḥammad bin Sālih al-´Uthaymīn
Fahd bin Nasir bin Ibrahim as-Sulaiman(1424), Fatawa Arkanul-Islam. Volym 1. Libanon: Makbtaba Dar us-Salam. 259 s. ISBN 9960-892-66-2
Fråga: Hur svarar vi de innovatörer som för att bevisa deras innovationer citerar följande bevis: “Den som inför en bra sunnah1 i islam…” 2?
Svar: Vi svarar dem genom att säga att den som sade: “Den som inför en bra sunnah1 i islam, personen kommer att få belöningen för den och belöningen för dem som handlar enligt den.” Är densamma som har sagt: “Ni måste hålla er till min sunnah1 och de korrekt vägledda kaliferna som följer mig. Var uppmärksamma på nypåfunna frågor för sannerligen är varje nypåfunnen fråga en innovation och varje innovation är villfarelse och var villfarelse är i Elden.” 3 Enligt denna ḥadīt̲h ska orden: “Den som inför en bra sunnah1 i islam…” förstås i ljuset av denna ḥadīt̲h.
Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – uppmuntrade folket att ge välgörenhet till dem som kom från Mudar då de var fattiga. En man kom då med en påse silver och lade den framför profeten, som då sade: “Den som inför en bra sunnah1 i islam, personen kommer att få belöningen för den och belöningen för dem som handlar enligt den till Återuppståndelsens dag.”
När vi känner till innebörden av denna ḥadīt̲h blir det klart och tydligt att det som avses med att stifta ett bra exempel är att agera enligt en befintlig sunnah – inte att stifta ett bra exempel genom att föra in något i den islamiska lagen. Detta beror på att det endast är Allāh och Hans sändebud som föreskriver.
Innebörden av denna ḥadīt̲h är att den som stiftar ett bra exempel, det vill säga börjar något från profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah som människor kan följa, personen kommer både att bli belönad för detta och få belöning för dem som följer personens exempel. Detta är den särskilda innebörden av denna ḥadīt̲h.
Likaså kan förståelsen av “Den som inför en bra sunnah…” vara den som förser med resurser genom vilka dyrkan uppnås, och som människor sedan handlar på samma sätt som. Detta kan vara genom att skriva böcker, kategorisera kunskap, bygga skolor och liknande saker som är sätt för att uppnå vad den islamiska lagen kräver. Om någon då tar initiativet till dessa sätt, som leder till att ett mål som inte uttryckligen har förbjudits uppnås, då innefattas det i denna ḥadīt̲h.
Skulle innebörden av denna ḥadīt̲h vara att det är tillåtet att föreskriva precis vad man vill, då hade islam varit ofullständig under profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – liv. Varje samhälle skulle ha sin egen lag och sitt eget sätt. Tror den som för in något [i religionen] att det är bra, då är personens tro felaktig då den motsätter sig profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – ord: “Allt som förs in [i religionen] är villfarelse.”