al-Ibadah

Innebörden av: ”Jag är hans hörsel som han hör med och hans syn som han ser med.”

al-Ladjnah ad-Dā’imah (Den Permanenta Fatwa-kommittén)

Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 1. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 60 s. ISBN saknas

Fråga: Vilken är innebörden vad Allāh säger i denna heliga ḥadīt̲h:

”Och om jag älskar honom, då kommer jag att vara hans hörsel som han hör med, hans syn som han ser med, hans hand som slår och hans ben som går.”

Svar: När en muslim uppfyller sina plikter och anstränger sig med frivillig lydnad och fortsätter att göra så, då kommer Allāh den Upphöjde att älska honom och stödja honom i allt han gör. När han hör kommer Allāh att hjälpa honom att endast höra det bästa, endast acceptera sanningen och hålla borta det falska. När han ser med ögonen eller sitt hjärta, då ser han genom Allāh ljus, för att därmed bli vägledd av Allāh med genomborrande insikt. Han ser sanningen som sanning och lögnen som lögn.

När han slår, då slår han med Allāhs kraft för att stödja sanningen. När han går, då är hans gång endast i lydnad av Allāh, för att söka kunskap eller för att strida för Allāh.

I allmänhet har alla hans inre och yttre handlingar sitt ursprung i Allāhs den Upphöjdes vägledning och kraft.

Därför är det klart att de inte finns något bevis i den ovan nämnda ḥadīt̲h för att Allāh reinkarneras i Sin skapelse, eller att Han förenas med den. Detta faktum klargörs även i slutet av ḥadīt̲h ovan då Allāh säger:

”… och om han ber Mig, då kommer Jag att ge honom och om han söker Mitt skydd, då kommer Jag att skydda honom.” [al-Buk̲hārī 6502]

I andra versioner nämns att Allāh den Upphöjde har sagt:

”Så genom Mig hör han och genom Mig ser han.” [Se: Fathul-Bāri 11:418]

Det är uppenbart att uttalandena i början av dessa aḥādīt̲h gör tydlig att det finns en som åkallar1 och en som åkallas, och en som söker skydd och en som skyddar. Denna ḥadīt̲h liknar en annan helig ḥadīt̲h i vilken Allāh den Upphöjde säger:

Minā tjänare! Jag var sjuk men ni besökte Mig inte”. [Aḥmad 2:404]

I dessa aḥādīt̲h förklaras uttalanden i början av uttalanden som följer efter. De som följer sina egna nycker, de håller sig till allegoriska texter och vänder sig bort från de som förklarar sig själva. På detta sätt viker de av från den raka vägen.

Allāh är den som ger framgång.

Fotnoter

  1. Du´ā