Tahiyyatul-Masjid under tidpunkter då bön är förbjudet

Fråga: Det talas mycket om hälsningsbönen till moskén¹. Vissa säger att man inte ska göra den vid de tidpunkter då det är förbjudet att be, som när solen går upp och ned. Andra säger att det är tillåtet då anledningarna till det inte har begränsats genom tidpunkter och att den bör göras även om solen är halvt nere. Jag ber om en detaljerad förklaring till detta.

Svar: Det finns vissa oenigheter bland de lärde. Den korrekta åsikten är dock att hälsningsbönen till moskén¹ är tillåten vid alla tidpunkter, även efter gryningsbönen och eftermiddagsbönen. Detta grundas på den allmänna betydelsen i profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – ord: ”Om någon går in i moskén, då bör han inte sätta sig förrän han har bett två bönecykler².” ³

Detta är även en bön som det finns anledningar till att be, som bönen efter ṭawāf [En två bönecykler lång bön som utförs när man har gått runt Ka’bah] och förmörkelsebönen [En bön vid sol eller månförmörkelse]. Denna korrekta åsikten om dessa böner är att de bör bes vid alla tidpunkter då bönen normalt sett är förbjuden.

Detsamma gäller om man tar igen en obligatorisk bön som man har missat. Detta grundas på vad profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt om bönen efter ṭawāf: ”Ni från ‘Abdi Manaf! Hindra inte någon att göra ṭawāf runt detta Hus och att be under vilken tid av dagen eller natten han önskar.” ⁴

Om förmörkelsebönen har han sagt: ”Sannerligen är månen och solen två av Allāhs tecken, de förmörkas inte för att någon människa har avlidit eller fötts, så om du ser dem, be och åkalla tills det du lider av har försvunnit.” ⁵

Han har sagt: ”Den som har sovit över en bön eller glömt den måste ta igen den så fort han kommer ihåg den. Det krävs ingen gottgörelse utöver detta.” ⁶

Dessa aḥādīt̲h sträcker sig till att räkna in de tidpunkter då det är förbjudet att be. s̲hayk̲h ul-islām Ibn Taimiyyah och hans student Ibn al-Qayyim – må Allāh vara dem nådig – föredrog denna åsikt.

Och Allāh är Den som ger framgång.

Fotnoter

1. Tahiyyatul-Msjid. ↩ ↩²

2. Rakah. ↩

3. al-Buk̲hārī 1163 och Muslim 714 ↩

4. Abū Dāwūd 1894, at-Tirmid̲hī 868 och Aḥmad 4:81 ↩

5. al-Buk̲hārī 1040 och Muslim 901 ↩

6. al-Buk̲hārī 597 och Muslim 684 ↩