al-Ibadah

Tillfällena då händerna ska höjas

al-Ladjnah ad-Dā’imah (Den Permanenta Fatwa-kommittén)

Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 2. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 143 s. ISBN saknas

Fråga: I vår stad finns de två grupper. En grupp hämtar bevis från en ädel ḥadīt̲h och den andra följer Mālikis rättsskola i all dyrkan. Ett exempel är några som höjer sina händer när de bugar och när de reser sig från bugningen. Som bevis för detta citerar den en ädel ḥadīt̲h från profeten. Den andra gruppen gör inte detta och de säger: ”Imam Mālik gjorde inte det, är ni lika kunniga som imamen från landet av hijrah [Medina]?” Vilken är er åsikt om detta?

Muslimer måste känna till de islamiska utlåtandena i Allāhs skrift, profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah, konsensus och det som grundas på sådant som nutida jämförelser och så vidare. Detta gäller om han har förmåga att undersöka och göra ijtihād. Om han inte har det, då bör han fråga de som han litar till bland de lärde och följa dem utan fanatism mot en bestämd mujtahid1 [som utövar ijtihād].

profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – autentiska sunnah visar att det är tillåtet att höja händerna under den första takbīr, när man bugar och reser sig från den och när man står upp för den tredje bönecykeln. Det är inte tillåtet att motsäga sig profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah med folks uttalanden.

Må frid och välsignelser vara över profeten Muḥammad, hans familj och följeslagare.

Fotnoter

  1. Någon som utöver ijtihād.