Säga takbīr för sujūd at-tilāwah

Fråga: Krävs takbīr vid sujūd at-tilāwah både under och utanför bönen? Behöver man göra taslīm utanför bönen? Jag ber om en förklaring. Må Allāh ge er framgång.

Svar: sujūd at-tilāwah är som nedfallandet i bönen. När man nedfaller i bönen, då bör man säga takbīr och när man reser sig upp, då bör man säga takbīr. Bevisen för detta finns i en ḥadīt̲h från Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – i vilken det sägs att han brukade säga takbīr i bönen då han bugade¹, nedföll och reste sig. När han nedföll, då sade han takbīr och när han reste sig upp, då sade han takbīr.

[…] Denna nedfallan är en del av bönen, vilket blir tydligt genom bevisen. Men om någon nedföll för tilāwah utanför bönen, då har ingen takbīr rapporterats utom i början av den. Detta är vad som är känt och som Abū Dāwūd och al-Hakim har återgivit.

Beträffande att säga det när man reser sig upp utanför bönen, då har varken takbīr eller taslīm rapporterats. Vissa lärde har sagt att man ska göra både takbīr och taslīm när man reser sig. Det har dock inte rapporterats något om detta. Därför behöver tjänaren inte gör så utom vid den första takbīr vid nedfallandet om det sker utanför bönen.

Och genom Allāh uppnås framgång.

Fotnoter

1. Ruku, bugningen när ryggen hålls parallell med marken. ↩