Bön på vägar

Fråga: Inräknas vägar bland de platser där det är förbjudet att be och vilka bevis finns för detta? Hur får vi det i samklang med profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – uttalande:

”Jorden har gjorts till en moské [plats för bön] och som ett medel för rening.”

Svar: Ja, mitten på vägen där människor går inräknas bland de sju platser som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har berättat att det är förbjudet att be på. Ibn Mājah har i sin Sunan återgivit från Ibn ´Umar att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Det är inte tillåtet att be på sju platser: Ovanpå Allāhs Hus [Ka’bah], gravplatser, gödselstackar [soptippar], slakthus, toaletter, viloplatser för kameler och på vägens mitt.” [at-Tirmid̲hī 346 och Ibn Mājah 747]

Även om rapportörskedjan är svag finns det andra aḥādīt̲h som har rapporterats som förklarar de platser som det är förbjudet att be på. Dessa aḥādīt̲h förenas med denna ḥadīt̲h från Jabir bin ´Abdullāh som har sagt att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Jorden har gjorts till en moské [plats för bön] och som ett medel för rening för mig. Så den som det blir dags att be för, låt personen be oberoende av var personen befinner sig.”

Detta har imam Aḥmad, al-Buk̲hārī och Muslim återgivit. Den sammanslagna förståelsen mellan ḥadīt̲h från Jabir och den ḥadīt̲h som tillåter bön på vilken plats som helst är att den sistnämnda är allmän och att den förstnämda, som förbjuder bön på vissa ställen, är särskild. Således specificerar dessa aḥādīt̲h den allmänna innebörden av de aḥādīt̲h som tillåter bön på alla platser. Detta är ett användande som kommer från välkända principer när vi befattar oss med aḥādīt̲h som verkar motsägelsefulla.

Men om det finns ett behov eller en nödvändighet som påtvingar att man behöver be vid en förbjuden plats, då är det tillåtet att göra så.