Beskrivning av böneutropet
Sammanställning
al-Sharh al-Mumti’, 2/51, 52; Majmū’ al-Fatāwa, 22/66-69
Fråga: Hur ropar man ut till bön?
Svar: Flera versioner av böneutropet har återberättats i fullgoda rapporter från profeten. För att sätta hela hans sunnah i bruk och för att få ett slut på de dispyter och meningsskiljaktigheter som väcks av de okunniga eller de som blint följer sin egen rättsskola är det sunnah att använda alla versioner som har berättats ifrån honom.
s̲hayk̲h Ibn ´Uthaymīn har sagt:
“Allting som finns återberättat om böneutropet i profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah är tillåtet. Det som bör göras är att en version reciteras vid vissa tillfällen och en annan vid andra tillfällen. Detta så länge det inte skapar någon förvirring eller fitnah.
Mālik har återberättat sjutton olika fraser som ska läsas. Man börjar med att säga ’Allāhu akbar’ två gånger. Därefter läser böneutroparen trosbekännelsen först för sig själv för att sedan läsa den högt och fortsätta med böneutrop.
Enligt al-Shāfa’i finns det nitton olika fraser med takbīr fyra gånger i början. Därefter läser böneutroparen själv först trosbekännelsen för att sedan säga den högt och fortsätta med böneutropet.
Detta finns återberättat i profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah. Om du då ropar ut till bön på ett sätt en gång och på ett annat sätt en annan gång är, då är detta det bästa. Den grundläggande principen om dyrkan som har återberättats på olika sätt är att det är fördelaktigt att utföra den på alla dessa sätt.”[al-Sharh al-Mumti’, 2/51, 52]
Imam Aḥmads och Abū Hanīfahs rättskolor säger att böneutropet består av femton fraser. Detta är Bilals böneutrop.
Det bevis som Mālik och al-Shāfa’i stödjer sig på är:
”Det har berättats ifrån Abū Mahdhūrah att Allāhs profet lärde honom detta böneutrop:
‘Allāhu akbar, Allāhu akbar, ash-hadu an lā ilāh ill-Allāh, ash-hadu an lā ilāh ill-Allāh, ash-hadu anna Muḥammadan rasūl-Allāh, ash-hadu anna Muḥammadan rasūl-Allāh. Sedan bör han läsa efter, ash-hadu an lā ilāh ill-Allāh, ash-hadu an lā ilāh ill-Allāh, ash-hadu anna Muḥammadan rasūl-Allāh, ash-hadu anna Muḥammadan rasūl-Allāh. Hayya ‘ala al-ṣalāh – två gånger; hayya ‘ala’l-falāh – två gånger; Allāhu akbar, Allāhu akbar, Lā ilāha ill-Allāh.’” [Muslim 379]
Denna ḥadīt̲h citeras som bevis för Māliks och al-Shāfa’is åsikt då den beskriver två sätt för att recitera takbīr i början av böneutropet – två gånger enligt Mālik och fyra gånger enligt al-Shāfa’i.
al-Nawawi har sagt:
“Denna ḥadīt̲h i Ṣaḥīḥ Muslim nämner att ’Allāhu akbar’ endast ska sägas två gånger i början. I andra källor än i Muslim står det att ’Allāhu akbar’ ska sägas fyra gånger.”
al-Qādi ‘Iyād har sagt:
“I några rapporter i Ṣaḥīḥ Muslim nämns det att det ska sägas fyra gånger. al-Shāfa’i, Abū Hanīfah, Aḥmad och en majoritet av de lärda har sagt att det ska upprepas fyra gånger. Mālik har sagt att det ska upprepas två gånger och han citerade denna ḥadīt̲h som bevis.”
Beviset för Abū Hanīfahs och Aḥmads åsikt: Det har berättats att ‘Abd-Allāh ibn Zayd har sagt:
”När Allāhs sändebud beordrade att en bjällra skulle göras, för att man skulle slå i den för att kalla folket till bön, gick en man runt mig när jag sov [i en dröm] bärandes en bjällra i sin hand. Jag sade: ‘Allāhs tjänare, vill du sälja denna bjällra?’ Han frågade: ‘Vad vill du göra med den?’ Jag svarade: ‘Vi kommer att kalla folket till bön.’ Han svarade: ‘Skall jag inte berätta om något bättre än det?’ Jag svarade: ‘Ja.’ Han sade: ‘Säg: Allāhu akbar, Allāh akbar, Allāhu akbar, Allāh akbar; ash-hadu an lā ilāh ill-Allāh, ash-hadu an lā ilāh ill-Allāh; ash-hadu anna Muḥammadan rasūl-Allāh, ash-hadu anna Muḥammadan rasūl-Allāh; hayya ‘ala al-ṣalāh, hayya ‘ala al-ṣalāh; hayya ‘ala’l-falāh, hayya ‘ala’l-falāh; Allāhu akbar, Allāhu akbar; Lā ilāha ill-Allāh’.[…]Sedan gick han bort en liten bit ifrån mig och sade*:* ‘Och när bönen ska börja*[iqāmah1],* säg*: Allāhu akbar, Allāh akbar; ash-hadu an lā ilāh ill-Allāh; ash-hadu anna Muḥammadan rasūl-Allāh; hayya ‘ala al-ṣalāh, hayya ‘ala’l-falāh; qad qāmat il-ṣalāh, qad qāmat il-ṣalāh; Allāhu akbar, Allāhu akbar; Lā ilāha ill-Allāh*.’
Den påföljande morgonen gick jag till Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och berättade för honom om vad jag hade sett. Han svarade: ‘Detta är en sann dröm, om Allāh vill. Gå upp med Bilal och lär honom det du såg, för han har en mer välklingande röst än du.’ Så jag gick upp med Bilal och lärde honom, och han gjorde böneutropet. ´Umar ibn al-Khattāb hörde detta i sitt hem och han kom ut, dragandes sina kläder efter sig, och han sade: ‘Vid Den som sände dig med sanningen, Allāhs sändebud, jag såg samma sak som han såg!’ Allāhs sändebud sade: ‘All lovprisan tillhör Allāh.’”
Återberättad av Abū Dāwūd 499 och klassad som Ṣaḥīḥ av Ibn K̲huzaymah 1/191 och Ibn Hibbān 4/572. al-Tirmithi har berättat att imam al-Buk̲hārī ansåg att den var Ṣaḥīḥ, se Sunan al-Bayhaqī 1/390.
s̲hayk̲h ul-islām Ibn Taymiyah har sagt:
”Då så är fallet är den korrekta åsikten ahl al-ḥadīt̲hs2 och dem som är eniga med dem. Den är att acceptera allt som har återberättats ifrån profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och inte sätta sig emot några av dessa aḥādīt̲h. Skillnaderna i böneutropet och iqāmah är som skillnaderna vid recitationen av tas̲hahhud. Ingen får motsätta sig något som Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har ålagt för sitt samfund. De som för dispyter och delar sig i denna fråga till den grad att de ser människor som vänner eller fiender, eller strider i frågor där Allāh har godkänt olika åsikter, som några av de i öst gör, det är de som har splittrat sin religion och blivit sekter [de uppfann nya saker i religionen och följde sina fåfänga begär]. För att följa profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah fullt ut bör vi tillämpa den på ett sätt den ena gången och på ett annat sätt den andra gången; på ett sätt vid en plats och på ett annat sätt vid en annan plats – därför att överge det som har återberättats ifrån hans sunnah och att följa något annat kan leda till att något som är sunnah ses som innovation och att något som är rebefallt ses som obligatoriskt. Detta leder i sin tur till uppdelning och dispyter om andra gör på ett annat sätt. Muslimer bör därför uppmärksamma de grundläggande principer som kallar till ett efterföljande av profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah och jamā’ah [majoriteten av muslimer]. Detta speciellt gällande bönen i församlingen. Att säga trosbekännelsen två gånger med en låg röst och sedan upprepa den högt var den åsikt som Mālik och al-Shāfa’i föredrog, men Mālik ansåg att takbīr borde sägas två gånger och al-Shāfa’i ansåg att den borde sägas fyra gånger. Abū Hanīfah ansåg att trosbekännelsen inte borde sägas med en låg röst under böneutropet. Aḥmad har sagt att båda sätten är sunnah men han föredrog att inte göra det då detta var Bilals böneutrop.
När det gäller iqāmah sade Mālik, al-Shāfa’i och Aḥmad att fraserna bör sägas en gång, men Aḥmad sade att det var sunnah att säga dem två gånger. Tre av dem: Abū Hanīfah, al-Shāfa’i och Aḥmad föredrog att säga Qad qāmat il-ṣalāh två gånger, men Mālik gjorde det inte. Och Allāh vet bäst.” [Majmū’ al-Fatāwa, 22/66-69]