Allmosa till den som studerar islam

Fråga: Vilket är utlåtandet om att betala allmosa till den som studerar islam?

Svar: Det är tillåtet att betala allmosa till den som studerar islam även om personen kan vara kapabel till egna förtjänster. Detta beror på att sökandet efter islamisk kunskap är en sorts djihād för Allāhs skull. Han den Härlige, den Upphöjde har förkunnat att djihād för Hans skull är något som förtjänar allmosor:

”Offergåvorna är avsedda enbart för de fattiga och de nödställda och för dem som har hand om insamlandet av dem och för att vinna hjärtan [för tron] och för att friköpa människor ur fångenskap och slaveri och [för att äta] de skuldtyngdas [bördor] och för [kampen för] Guds sak och för vandringsmannen. Detta har Gud föreskrivit; Gud är allvetande, vis.” [Koranen 9:60]

Men om den studerande är sysselsatt med att skaffa sig sekulär kunskap, då bör personen inte få allmosa. Vi säger till personen: Du arbetar nu för livet i denna värld. Det är möjligt att du kan tjäna något härifrån genom en anställning. Vi kommer inte att betala dig något av denna allmosa.

Hittar vi någon som kan tjäna tillräckligt till mat, dryck och boende men som behöver gifta sig och inte har resurser till det, är det då tillåtet att gifta personen [med någon] genom att använda allmosor? Svaret är: Ja, det är tillåtet att gifta [bort] personen genom att använda allmosefonder och att betala personen hela hemgiften.

Det har sagts: Vilka är orsakerna till att man säger att det är tillåtet att gifta [bort] en fattig man med allmosefonder även om summan som personen får från fonderna är mycket hög? Vi säger: Detta beror på att personens behov av pengar är stort. Ibland kan det vara lika stort som personens behov av att äta eller att dricka.

Som de lärde säger: Den som är ålagd att försörja någon person måste få personen gift om personens [personen som försörjer] tillgångar är tillräckliga för detta. Således måste fadern gifta [bort] sin son om personen son behöver gifta sig men inte har tillräckligt med pengar.

Men jag har hört vissa fäder som har glömt hur det var när de var unga när deras söner ber om att de ska gifta [bort] dem. De [fäderna] säger: Gift dig genom ditt anletes svett [de får kämpa själva]. Detta är inte tillåtet. Det är otillåtet för honom [fadern] om han har möjlighet att gifta [bort] sonen. På Återuppståndelsens dag kommer sonen att gräla med honom om han [fadern] inte gifter bort honom när han har möjlighet.

Här uppkommer en fråga: En man har ett antal söner och några har blivit giftasvuxna och han gifter bort dem. Det finns även unga söner bland dem. Kan mannen testamentera en del av sina tillgångar genom testamentet som en brudgåva till de yngre sönerna då han har gett till de äldre?

Svaret är att det inte är tillåtet för mannen, om han gift bort de äldre sönerna, att testamentera brudgåvan till de yngre sönerna. Men det är en skyldighet för honom, om någon av dem uppnår giftasvuxen ålder, att gifta bort dem på samma sätt som han gifte bort de andra. Men att testamentera något efter sin bortgång är inte tillåtet.

Beviset för detta finns i profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – ord: “Allāh har sannerligen skänkt varje fattig personens rätt, så det finns inget legat för en arvtagare.” ¹

Fotnoter

1. Abū Dāwūd och at-Tirmid̲hī ↩