Fråga: Vad finns det för anledningar till att man gör nedfallandet för glömska1?

Svar: Anledningarna till att man gör nedfallandet för glömska1 är tre:

1. Överskridande: Som när någon gör en extra bugning1, nedfallan1 eller sitter ned en gång för mycket.
2. Utelämnande: Som när någon utelämnar en av bönens obligatoriska pelare.
3. Tvivel: Osäker på hur många bönecykler man har förrättat, har man bett tre eller fyra?

Beträffande överskridande, om man avsiktligen gör en extra bugning1, nedfallan1 eller sittning1 blir bönen ogiltig. Detta beror på att man har överskridit i bönen när man utfört den på ett annat sätt än det som Allāh den Upphöjde och Hans sändebud har kommenderat. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Den som utför en handling som inte tillhör denna vår fråga [religionen] kommer att få den avvisad.” [Muslim och al-Bukhārī] Men om man på grund av glömska lade till något blir bönen inte ogiltig. I stället måste man nedfalla för glömska1 efter att ha gjort taslīm. Beviset för detta är en hadīth från Abū Hurairah om när profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – gjorde taslīm efter två bönecykler i en av eftermiddagsbönerna, antingen middagsbönen eller eftermiddagsbönen. När de påminde honom bad han det som återstod av bönen för att sedan göra taslīm. Därefter gjorde han två nedfallanden1. [al-Bukhārī och Muslim]

I en hadīth från Ibn Mas’ūd säger han att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – bad fem bönecykler medan han ledde dem i bön och när han var färdig frågade de honom: ”Har bönen utökats?” Han svarade då: ”Och varför frågar ni det?” De svarade då: ”Du bad fem [bönecykler].” Han böjde då sina ben, riktade sig mot qiblah och gjorde två nedfallanden1. [al-Bukhārī och Muslim]

Beträffande utelämnande, om man utelämnar en av bönens pelare hamnar man i en av följande kategorier:

Man kommer ihåg det innan man når dess plats i den andra bönecykeln. I det fall måste man gå tillbaka och utföra den pelaren och det som följer efter den. Eller så kommer man inte ihåg förrän man når dess plats i den andra bönecykeln. I detta fall kommer denna andra bönecykeln att ersätta den bönecykel där man utelämnade en pelare. Då blir denna bönecykel en ersättning för den första. I båda dessa fall måste man nedfalla efter taslīm.

Ett exempel på detta skulle vara om man reste sig upp efter att ha utfört det första nedfallandet i den första bönecykeln och man varken satt ned eller utförde det andra nedfallandet1. När man sedan börjar recitationen kommer man ihåg att man inte har nedfallt eller suttit mellan de båda nedfallandena1. I detta fall måste man gå tillbaka och sitta mellan de båda nedfallandena1, nedfalla och stå upp för att utföra det som återstår av bönen. När man är klar med bönen gör han nedfallandet för glömska efter taslīm.

Ett annat exempel skulle vara om man inte kom ihåg förrän när man nått dess plats i den andra bönecykeln. Man kommer då på att man stod upp efter det första nedfallandet1 i den första bönecykeln, att man varken utförde det andra nedfallandet1 eller satt mellan de båda nedfallandena1. Man insåg inte detta förrän man satt mellan de två nedfallandena1 i den andra bönecykeln. I detta fall skulle den andra bönecykeln vara den första. Man lägger då till en extra bönecykel till sin bön och gör taslīm efter att ha utfört nedfallandet för glömska1.

Beträffande att utelämna en obligatorisk handling, om man utelämnade den och rörde sig från dess plats till den nästa, som om man glömde att säga: Subhana rabbial a’la [Glorifierad är min Herre, den Högste] och man inte kom ihåg det förrän man höjt huvudet från nedfallandet1, då har man utelämnat en av de obligatoriska handlingarna i bönen. I detta fall måste man fortsätta i sin bön och göra nedfallandet för glömska1 innan man gör taslīm. När profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – utelämnade den första tashahhud fortsatte han därför med sin bön utan att gå tillbaka. Han gjorde sen nedfallandet för glömska1 innan han gjorde taslīm. [al-Bukhārī 829 och Muslim 570]

Tvivel är när man är osäker på om man har gjort för mycket eller för lite, som när man är osäker på om man har bett tre eller fyra bönecykler. I detta fall gäller en av följande två möjligheter:

Antingen är en av de båda möjligheterna sannolikare, gjort för mycket eller att ha utelämnat, och då utgår man från det som man anser sannolikast och ber klart efter det. Sedan utför man nedfallandet för glömska1 efter taslīm. Eller är det så att ingen av de båda möjligheterna är sannolikare än den andra. Då utgår man från det som man är säker på. Det är det lägre antalet och man ber efter det. Sedan utför man nedfallandet för glömska1 innan taslīm. Ett exempel på detta fall är om man ber middagsbönen och sedan blir osäker på om man befinner sig i den tredje eller fjärde bönecykeln men det verkar vara troligare att man befinner sig i den tredje. Då ber man en bönecykel, gör taslīm och nedfaller sedan för glömska.

Ett exempel på någon som inte kan avgöra vilket av de två fallen som är sannolikast är en man som ber middagsbönen och han blir tveksam över om det är den tredje eller fjärde bönecykeln. Han kan inte bestämma sig för om det är sannolikast att det är den tredje bönecykeln eller den fjärde. Han utgår då från vad han är säker på, vilket är det lägre antalet. Han gör det till den tredje bönecykeln, ber sedan den fjärde och gör nedfallandet för glömska1 innan taslīm.

Därmed är det klart att nedfallandet för glömska1 kommer innan taslīm när de obligatoriska handlingarna har utelämnats eller om man är osäker på antalet bönecykler och man inte kan bestämma sig för vilket som är sannolikast. Det är efter taslīm i fall där man har gjort för mycket i bönen, om man har tvivel eller om ett av de båda fallen verkar troligare för en.