Fråga: Vilket är straffet för att låta ens klädesplagg hänga nedanför anklarna om man avsåg att visa högmod och vilket är straffet om man inte avsåg att visa högmod och stolthet genom att göra så? Hur bör vi besvara dem som talar om att Abū Bakr – må Allāh vara nöjd med honom – gjorde detta?

Svar: Om någon avser att visa stolthet och högmod genom att låta klädesplagget hänga nedanför fotknölen är straffet att Allāh den Upphöjde på Återuppståndelsens dag inte kommer att titta på, tala till eller förlåta denne. Det kommer att finnas ett smärtsamt straff för denne.

Den som inte avsåg att visa högmod, dennes straff är att det som hänger nedanför ankeln kommer att straffas i Elden. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Det finns tre personer som Allāh inte kommer att titta på, ej heller kommer Han tala till dem, ej heller kommer Han att förlåta dem och för dem finns ett smärtsamt straff: Den vars klädesplagg hänger ned, den som utför goda handlingar och nämner dem ofta samt den som svär falskt för att sälja sina varor.” [Muslim]

Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har även sagt:

”Den som av stolthet och högmod drar sitt klädesplagg på marken kommer Allāh inte att titta åt på Återuppståndelsens dag.” [al-Bukhārī och Muslim]

 Detta gäller den som med stolthet drar sina klädesplagg efter sig.

Om den som inte avser att visa stolthet och högmod återges i Sahīh al-Bukhārī att Abū Hurairah har rapporterat att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Det som hänger nedanför vristen av izār kommer att vara i Elden.” [al-Bukhārī]

Han sammankopplade det inte med stolthet och högmod. Enligt den hadīth som har nämnts tidigare är det heller inte rätt att sammankoppla dem. Detta beror på att Abū Sa'id al-Khudri har berättat att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Den troendes izār är mitten av dennes smalben och där finns ingen synd [eller sade han: det finns ingen synd för denne] om den faller någonstans däremellan och ankeln. Och det som faller nedanför är i Elden. På Återuppståndelsens dag kommer Allāh inte att titta på den som med stolthet drar sin izār på marken.” [Ahmad 3:5, Abū Dawūd 4093 och Ibn Mājah 3573]

Detta har återgivits av Mālik, Abū Dawūd, an-Nasā’i, Ibn Mājah och Ibn Hibban i hans Sahīh och det har nämnts i at-Targhib wat-tahib i kapitlet ”Rekommendation för att bära qamis” [Sida 88, vol. 3]

Dessa båda handlingar är olika och så är även straffen för dem. När ett utlåtande och en orsak skiljer sig är det inte möjligt att sammankoppla det ovillkorliga med det villkorliga. Detta skulle kräva en motsägelse.

Om den som citerar hadithen från Abū Bakr – må Allāh vara nöjd med honom – som bevis mot oss säger vi: Av två anledningar finns det inga bevis i den:

1. Abū Bakr – må Allāh vara nöjd med honom – sade: ”En sida av min izār hänger ned om jag inte tar hand om den.” [al-Bukhārī] Men Abū Bakr lät inte sin izār hänga ned av egen fri vilja. I stället hängde den ned av sig själv och trots detta tog han hand om den. De som påstår att de inte avser att visa stolthet eller högmod genom att göra så, och då avsiktligen låter deras klädesplagg hänga ned, till dem säger vi: Om du avser att ha plagget nedanför ankeln utan att visa stolthet eller högmod, då kommer du att straffas i Elden för det som hänger nedanför den. Och om du drog ditt klädesplagg på marken på grund av stolthet och högmod, då kommer du att straffas för något värre än det. Allāh kommer inte att tala till dig på Återuppståndelsens dag, Han kommer inte att titta på dig, Han kommer inte att förlåta dig och du kommer att få ett smärtsamt straff.
2. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – förlät Abū Bakr och vittnade om att han inte är en av dem som gör det av stolthet eller högmod. Har någon av dessa fått denna förlåtelse och detta vittnesmål? Djävulen skapar en väg för dem som följer det som är tveksamt i bevisen i Allāhs skrift och i profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah för att frikänna sig själva för vad de har gjort.

Allāh vägleder den Han vill till den raka vägen. Vi ber Allāh att Han vägleder och förlåter oss alla.