Fråga: Imamen som håller fredagspredikan i vår moské avslutar alltid predikan med att säga: ”Jag ber om Allāhs förlåtelse för mig, för er och för alla muslimer.” Ibland säger han även: ”Jag ber Allāh om al-Firdaws al-A’la för er och för mig.” Detta är den bästa åkallan då profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Detta är vad vi talade om.” Men vissa säger: ”Detta är en stor dag och det är rätt tidpunkt för att få våra åkallan besvarade. Därför vill vi ha åkallan som passar rådande omständigheter; som åkallan för regn när det behövs, åkallan för muslimerna och de som styr över deras angelägenheter, åkallan mot muslimernas fiender och andra passande åkallan.” Predikanten har dock sagt: ”Profeten åkallade inte så och det gjorde heller inte kaliferna, följeslagarna eller de som kom efter dem. Jag följer deras väg.” Detta har lett till att några har lämnat denna moské för att ta sig till en annan. I den moskén avslutar imamen predikan med mycket åkallan som de säger ”āmīn” efter. De har ingen annan ursäkt än denna för att lämna moskén. Vilket är utlåtandet om detta?

Svar: Imamens åkallan i denna predikan är tillåten och profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – brukade göra detta. Imamen bör dock inte hålla sig till en viss åkallan utan i stället bör han variera dem efter omständigheterna. I fråga om hur lång de skall vara, då bör de vara enligt behoven. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – brukade då och då upprepa sin åkallan tre gånger och ibland två. Därför är det sunnah för imamen att följa vad profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – brukade göra i hans predikningar och åkallan.