All lovprisan tillhör Allāh.

Jag undrar om den som fastade fortsatte att vara så som denne var under ramadan, eller är denne ”likt den som trasslar upp tråden när han har spunnit den” [cf. al-Nahl 16:92]? Jag undrar om den som under ramadan fastade, reciterade och läste Koranen, gav i välgörenhet, bad om natten och åkallade kommer att vara likadan efter ramadan eller om denne kommer att följa en annan väg... Jag menar djävulens väg, så att denne syndar och gör saker som förargar den Nådrike, den Barmhärtige?

Om en muslim fortsätter att med tålamod handla rättfärdigt efter ramadan är detta ett tecken på att Herren har accepterat dennes fasta. Misslyckas denne med att handla rättfärdigt efter ramadan – och följer djävulens väg – är detta ett tecken på förödmjukelse, snålhet, låg status samt att vara berövad på Allāhs hjälp. al-Hasan al-Basri har sagt:

”De var inte längre av någon betydelse för Allāh, så de syndade. Om de hade spelat någon roll för Honom hade Han skyddat dem.” När någon blir oviktig för Allāh kommer Han inte längre att hedra denne. Allāh säger:

”Och den som Gud har förnedrat skall ingen hedra. Gud gör som Han vill.” [Koranen 22:18]

Det som är häpnadsväckande är att du under ramadan kan se människor som fastar och ber under natten, som ger i välgörenhet och dyrkar världarnas Herre, men precis när månaden kommit till sin ända förändras de totalt – och de börjar ha en dålig attityd mot deras Herre. Du ser dem strunta i bönen och undvika rättfärdiga handlingar, begå synder och vara olydiga mot Allāh på många olika sätt.

Vid Allāh – hur hemskt är inte detta när människor enbart vill kännas vid Honom under ramadan.

En muslim bör göra ramadan till en möjlighet att vända ett nytt blad, genom att ångra sig och vända sig till Allāh, hålla fast vid dyrkandet av Honom och alltid vara medveten om att Allāh hela tiden ser en. Så efter ramadan bör en muslim fortsätta att lyda Allāh, undvika synd och onda handlingar, som en fortsättning på hur denne var under ramadan och på vad denne gjorde för att komma närmare skapelsens Herre.

Allāh säger:

”Och förrätta bönen vid dagens början och dess slut och under nattens första timmar – de goda handlingarna driver bort de dåliga. Detta är en påminnelse för dem som vill minnas [Gud]!” [Koranen 11:114]

Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Följ en dålig handling med en god handling, för det kommer att stryka ut den. Och ha en god attityd och ett gott uppförande mot människor.”

Utan tvekan är syftet i att Allāh skapade alla att de skall dyrka enbart Honom utan någon partner eller medhjälpare. Detta är det ultimata syftet och det högsta målet – att uppnå ‘ubūdiyah [att vara en tjänare till Allāh i dess fullaste och sannaste mening]. Detta uppnåddes på det utsöktaste sätt under ramadan när vi såg människor i grupp och som individer gå till Allāhs hus och vi såg dem kämpa för att be de obligatoriska bönerna i tid och för att ge till välgörenhet, i kamp med varandra om att handla gott. Låt dem som strävar [mot höga mål] tävla för Gud stärker de troende med det ord vars sanning står fast i denna värld och i evigheten. Om dem som Allāh hjälper att hålla fast vid rättfärdiga handlingar efter ramadan säger Han:

”Den som står efter [jordisk] makt och ära [skall veta att] all ära tillhör Gud. De goda orden stiger upp till Honom och Han förhöjer [värdet av] varje god handling. Men de som i tysthet smider onda planer har ett strängt straff att vänta och deras planer skall slå fel.” [Koranen 35:10]

Utan tvekan är rättfärdiga handlingar de handlingar som för en människa närmare Allāh vid alla tidpunkter, och Herren av ramadan är även Herren av jumāda, sha’ban, dhu’l-hijjah, muharram, safar och andra månader. Detta beror på att den dyrkan som Allāh har påbjudet oss inkluderar fem pelare, varav en är fastan under en angiven tid som har kommit till sitt slut. Men det återstår pelare: pilgrimsfärden, bönen och allmosan som vi är ansvariga för inför Allāh. Vi måste utföra dessa plikter på ett sätt som glädjer Allāh och vi måste kämpa för att uppfylla det syfte som vi har skapats för. Allāh säger:

”Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.” [Koranen 51:56]

Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – lärde följeslagarna att tävla i goda handlingar och han sade:

”En dirham kan väga mer hos Allāh än en dinar och den bästa välgörenhet är den som en man ger när denne är rik.”

Han förklarade att om någon ger till välgörenhet när denne är obenägen att göra det och vid god hälsa men fruktar fattigdom, då kommer denna välgörenhet att väga tungt hos Allāh i vågen som väger handlingar. Den som skjuter upp det och först börjar spenderar här och där när denne blir sjuk med rädsla för att dennes goda handlingar skall avvisas – här finns en fara att detta inte kommer att accepteras. Vi söker vår tillflykt hos Honom. Allāh säger:

”Ångerns väg är inte öppen för den som [ständigt] begår dåliga handlingar och först då döden når honom säger: 'Nu känner jag ånger', och inte heller för dem som dör som förnekare av sanningen; för dem har Vi ett plågsamt straff i beredskap.” [Koranen 4:17-18]

Den troende som är from och uppriktig, denne bör frukta Allāh och kämpa för att alltid lyda Honom, hålla ut i sin fruktan av Allāh, alltid kämpa för att göra gott, kalla andra människor till Allāh och påbjuda det goda samt förbjuda det onda. För den troende är dennes dagar och nätter i denna värld ett lagerhus, så låt oss se vad denne kan lagra där. Lagrar denne goda handlingar kommer det att vittna till dennes fördel inför Herren på Återuppståndelsens Dag. Lagrar denne motsatsen kommer det att vara en katastrof för denne. Vi ber Allāh att Han räddar oss ifrån denna förlust.

De lärde har sagt: ”Ett tecken på accepterande [utav goda handlingar] är att Allāh låter en god handling följas av en annan, för [den första] goda handlingen säger: ”Min syster, min syster!” En ond handling säger även den: ”Min syster, min syster!” – vi söker vår tillflykt hos Allāh. Om Allāh har accepterat någons ramadan och om denne har dragit nytta av denna period av andlig träning och hållit sig stadig i att lyda Allāh, då har denne slagit följe med dem som håller sig stadiga och som svarar till Allāh. Allāh säger:

”De som säger: ’Gud är vår Herre’ och som vill följa den raka vägen, till dem stiger änglarna ned [med hälsningen]: ’Ni skall inte känna någon fruktan och ingen sorg skall tunga er! Tag emot det glada budskapet att paradiset som ni har blivit lovade [väntar er]. Vi är hos er och vakar över er i detta liv och i detta liv som skall komma; och där skall allt som era själar längtar efter vara ert och det ni ber om skall ni få.” [Koranen 41:30-31]

”De som söker skydd hos Gud och Hans Sändebud och de troende, dessa Guds trogna är det som [till sist] skall vinna seger.” [Koranen 5:56]

”De som bekänner 'Gud är vår Herre' och så håller fast [vid detta] skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.” [Koranen 46:13]

Detta vidhållande bör vara från en ramadan till nästa. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sagt:

”Från en bön till nästa, från en ramadan till nästa, från en pilgrimsfärd till nästa – detta gottgör för vilka [synder] som än begicks ifrån den ena till den andra, så länge du undviker större synder.”

Och Allāh säger:

”Om ni, som ni befalls, undviker de svåraste synderna skall Vi utplåna era dåliga handlingar och föra er in [i evigheten] genom en äreport.” [Koranen 4:31]

Den troende bör slå följe med dem som står stadigt och borda frälsningens skepp, ifrån det att denne uppnår mogen ålder tills denne drar sitt sista andetag. Denne bör hålla sig i skuggan av ”Lā ilāha illAllāh” och njuta av Allāhs välsignelser. Denna religion är sanningen och det sätt som vi stadigt håller oss till den under ramadan är det som varigenom Allāh hedrar oss i Hans givande, välsignelser och stora favörer för att vi kanske skall fortsätta med att be nattbön och dyrka Honom efter ramadan. Glöm inte – min bror – att Allāh har välsignat dig med i'tikāf, Allāh har välsignat dig med att ge till välgörenhet, Allāh har välsignat dig med fastan och Allāh har välsignat dig med åkallan som har accepterats. Glöm inte – min bror – att ta till vara på dessa goda handlingar och detta stöd ifrån Allāh och låt dem inte strykas ut av dåliga handlingar. Kämpa för att så godhet och lycka i din väg, för att vara i följe med dem som håller sig stadiga i islam och som söker Allāh och boningen i det Nästkommande. Där kommer det att sägas till dig: ”Ta emot budskapet om Paradiset utsträckt som himlarna och jorden, förberett för den fromma för att du svarade till Allāhs kall. Du som söker det goda – fortsätt – för Allāh har några människor som kommer att frias från Helvetet. Du som söker det onda – låt bli att göra detta. Och ni svarade till profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – ord: 'Den som ber nattetid under ramadan av tro och hopp om belöningar, dennes tidigare synder kommer att förlåtas. Och den som ber under Allmaktens Natt i tro och hopp om belöningar, dennes tidigare synder kommer att förlåtas.'”

Jag ber Allāh som har välsignat oss med fastan, i'tikāf, ‘umrah och välgörenhet att välsigna oss med vägledning, fromhet och acceptans av våra goda handlingar. Må Han hjälpa oss att fortsätta handla gott och att hålla oss stadiga, för vidhållande i goda handlingar är ett av de största medlen för att närma sig Allāh. En man kom till profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och sade: ”Ge mig råd.” Han svarade: ”Säg: 'Jag tror på Allāh' och håll dig stadig.” [Muslim och Bukhārī] Enligt en rapport återberättad av Ahmad sade han: ”Säg: 'Jag tror på Allāh', håll dig sedan stadig.” [Mannen] sade: ”Allāhs sändebud, alla människor säger det.” Han svarade: ”Några av de som kom före dig sade det, men de höll sig inte stadiga.” Så den troende måste hela tiden vara stadig i sin lydnad av Allāh:

”Gud stärker de troende med det ord vars sanning står fast i denna värld och i evigheten; men de orättfärdiga låter Han gå vilse. – Gud gör vad Han vill.” [Koranen 14:27]

Den som är stadig i sin lydnad av Allāh är den vars åkallan kommer att besvaras, den åkallan som han upprepar mer än 25 gånger: ”Led oss på den Raka Vägen” [Koranen 1:6], som vi säger i al-Fātihah. Varför är det så att vi säger och starkt tror att om vi är stadiga så kommer Allāh att förlåta oss, men att vi är för lata för att tillämpa detta i praktiken? Vi bör frukta Allāh och tillämpa detta i handling, tanke och ord. Vi bör sträva i ”ihdinā al-sirāt al-mustaqīm [led oss på den raka vägen] och vi bör resa på vägen av ”iyāka na’budu wa iyyāka nasta’īn [Dig tillber vi; Dig anropar vi om hjälp.]” [Koranen 1:5], i skuggan av ”ihdinā al-sirāt al-mustaqīm” [led oss på den raka vägen], följandes den väg som kommer att leda oss till Paradiset med en vidd av himlarna och jorden och vars nyckel är ”Lā ilāha illAllāh”. Jag ber Allāh tilldela oss och dig ett gott slut.

När ramadan har gått till ända delas folket i olika grupper. Två av de mest framstående kommer jag att beskriva här. Den första typen är de som du i dyrkan ser kämpa hårt under ramadan. Du ser dem aldrig, men de nedfaller, står i bönen, läser Koranen eller gråter så mycket att de påminner om några av salaf, och du känner en medkänsla för dem på grund av deras ansträngningar. Men månaden har knappt tagit slut, innan de går tillbaka till försumlighet och synd, som om de vore fångar i denna dyrkan. De riktar deras uppmärksamhet mot deras begär och begår synder som de tror skall få deras nöd och bedrövelse att försvinna. Men dessa stackare glömmer att synder är en orsak till dom, för synder är som krigsskador – en kan visa sig vara dödlig. Hur ofta har inte synd hindrat en människa ifrån att säga ”Lā ilāha illAllāh” när denne ligger inför döden.

Efter att ha spenderat hela månaden i tro, läsandes Koranen och med annan dyrkan – faller de tillbaka, lā hawla wa lā quwwata illa Billāh. Detta är spontant dyrkande som endast erkänner Allāh vid speciella tillfällen eller vid svårigheter, men därpå finns det ingen lydnad eller dyrkan. Detta är en dålig vana.

”En dyrkande bad efter det som han ville ha och när frågan var avgjord, varken bad eller fastade han.” [Arabisk poesi]

Jag undrar vad meningen med dyrkan i en hel månad är, om den skall följas av en återgång till detta ohedervärda sätt?

Den andra typen är de som känner sig bedrövade vid ramadans slut, då de smakat sötman i att vara fri ifrån synder och bitterheten av tålamod blev oviktig för dem; därför kom de att inse den sanna naturen i deras svaghet, behovet av deras Herre och behovet av att lyda Honom. De fastade i sann mening och stod av kärlek i bön under nätterna. När de sade farväl till Ramadan rann deras tårar och deras hjärtan brast. De som tyngts med synder hoppas på att frias ifrån dem och få slå följe med den grupp som är accepterad. Fråga dig själv – min bror – vilken av dessa grupper vill du tillhöra?

Vid Allāh, är de lika? All lovprisan tillhör Allāh, men de flesta vet inte.

Du bör veta att de handlingar som Allāh håller kärast är de som är återkommande, även om de är små. Sändebudet – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Troende! Ni måste göra så mycket gott ni kan, för Allāh blir inte trött förrän ni blir trötta. De handlingar som Allāh älskar mest är de som är upprepade, även om de är små. När Muhammeds familj gjorde något brukade de fortsätta att göra det.” [Muslim]

När profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – tillfrågades om vilka handlingar som Allāh älskar mest, sade han: ”De som är fortlöpande, även om de är små.”

'Ā’ishah tillfrågades om vad Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – gjorde och om han brukade göra särskilda saker på speciella dagar. Hon svarade: ”Nej, hans goda handlingar var fortlöpande. Vem av er kan göra vad Allāhs sändebud brukade göra?”

Må Allāh välsigna vår profet Muhammed, hans familj och följeslagare – och bevilja dem frid.