Fråga: Vad ogiltiggör fastan?

Svar: Det som ogiltiggör fastan är det som bryter den och det är:

1. Intim samvaro,
2. att äta,
3. att dricka,
4. utlösning av sädesvätska pågrund av begär,
5. det som liknar mat och dryck,
6. avsiktliga kräkningar,
7. utflöde av blod pågrund av koppning och
8. utflöde av menstruationdblod eller det blod som kommer efter graviditeten.

När det gäller att äta, dricka och ha intim samvaro finner vi bevisen i Allāhs den Upphöjdes ord:

”Det är rätt om ni ligger hos dem och söker det som Gud har anvisat åt er; och ni får äta och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker. Återuppta då fastan och håll den tills natten faller på.” [Koranen 2:187]

Bevisen för utlösning av sädesvätska återfinns i en hadīth qudsi i vilken Allāh den Upphöjde om den fastande säger: ”Denne överger sin mat, sin dryck och sina begär för Min skull.” [Ibn Mājah 1638] Utlösning av sädesvätska är begär, enligt profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – ord: ”I mannens intima samvaro [med sin fru] finns det en välgörenhet.” De sade: ”Allāhs sändebud! Finns det en belöning för den av oss som tillfredställer sina sexuella begär?” Han sade: ”Säg mig, om denne skulle tillfredsställa sig på ett förbjudet sätt, skulle det då inte vara en synd från dennes sida? Likaså om denne tillfredsställer sig på ett tillåtet sätt, då skulle denne få en belöning.” [Muslim 1006]

Det som kommer ut är ingenting annat än en sädesavgång. Därför är den mest korrekta åsikten att prostatavätska inte ogiltiggör fastan, även om den kommer ut på grund av begär men utan att intim samvaro äger rum.

Det femte som ogiltiggör fastan är det som liknar mat och dryck. Här innefattas näringsinjektioner som gör att man kan klara sig utan mat och dryck. Detta beror på att även om det inte är mat eller dryck så har det samma egenskaper i form av att man kan klara sig utan att äta eller att dricka. Och det som har ett tings egenskap har samma utlåtande som det tinget. Detta betyder att kroppens överlevnad är beroende av dessa injektioner. Kroppen får då näring på detta sätt även om den inte får näring genom något annat. Injektioner som inte är närande och som inte ersätter mat och dryck, de bryter inte fastan oberoende av om den fastande får dem intravenöst, in i en muskel eller genom någon annan kroppsdel.

Det sjätte som bryter fastan är avsiktliga kräkningar, det vill säga att den fastande stöter upp det som finns i dennes mage så att det passerar genom munnen. Detta grundas på en hadīth från Abū Hurairah i vilken han uppger att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sade: ”Den som avsiktligen har kräkt måste ta igen [fastan] och den som ofrivilligt har kräkt är inte skyldig att ta igen den.” [at-Tirmithi 720] Visdomen här är att om denne kräker så töms magen på mat och kroppen kräver då att den ersätts. Därför säger vi att om fastan var obligatorisk, då får den fastande inte framtvinga en kräkning. Om denne gör så blir den obligatoriska fastan ogiltig.

Det sjunde som bryter fastan är utflöde av blod genom koppning. Detta grundas på profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – ord: ”Den som koppar och den som blir koppad har brutit fastan.” [al-Bukhārī 774]

Det åttonde som bryter fastan är utflöde av menstruationsblod eller det blod som kommer efter graviditeten. Detta enligt profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – ord om kvinnan: ”Är det inte så att om hon har sin månadsblödning så varken fastar eller ber hon?” [al-Bukhārī 304 och Muslim 79] De lärde är helt eniga om att en kvinna med månadsblödning inte har en giltig fasta. Detsamma gäller en kvinna som blöder efter graviditeten.

Det som bryter fastan gör den ogiltig men fastan blir inte ogiltig om inte tre villkor uppfylls. De är: 1) kunskap, 2) ihågkommande och 3) intention.

Fasta blir då inte ogiltig genom det som har räknats upp ovan om inte dessa tre villkor uppfylls:

Att den fastande känner till det laga utlåtandet och denne känner till omständigheterna, det vill säga tiden. Är denne okunnig om det laga utlåtandet eller tiden, då är fastan giltig enligt Allāhs den Upphöjdes ord: ”Herre! Ställ oss inte till svars för glömska eller oavsiktliga fel.” [Koranen 2:286] Allāh den Upphöjde har sagt: ”Jag har gjort så.” Och Allāh säger likaså: ”Om ni här begår ett misstag, skall ni inte klandras för detta – nej, [det som är av betydelse är] vad ni innerst inne syftar till.” [Koranen 33:5]

Dessa båda bevis är generella.

Och [dennes fasta är giltig] enligt uttryckliga bevis som bekräftas om fastan i profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah. I Sahīh al-Bukhārī återges i en hadīth från 'Adi bin Hatim att han fastade och att han lade två 'iqal under sin kudde. En 'iqal är ett rep som används för att binda kamelens ben. Det ena var svart och det andra var vitt. Han åt och drack tills det vita kunde skiljas från den svarta. Därefter fastade han. Under morgonen gick han till profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och informerade honom om detta. Han [Profeten] förklarade för honom att innebörden av den vita och den svarta tråden i versen inte är vanliga trådar. Det som i stället avses med den vita tråden är dagsljusets vithet och den svarta tråden är nattens svarthet. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – kommenderade honom dock inte att ta igen fastan då han inte kände till utlåtandet; han trodde ju att detta var innebörden av denna ädla vers. [al-Bukhārī 1916 och Muslim 1090]

När det gäller okunskap om tiden återger al-Bukhārī i sin Sahīh med Asma' bint Abū Bakr – må Allāh vara nöjd med henne – som källa att hon sade: ”Under profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – tid bröt vi vår fasta under en molnig dag men sedan tittade solen fram.” [al-Bukhārī 1959] Profeten beordrade dem inte att ta igen fastan. Hade det varit en skyldighet att ta igen den hade han beordrat dem att göra det. Folket hade då fått reda på det. Allāh den Upphöjde har sagt: ”Det är Vi som har uppenbarat denna Koran steg för steg och Vi skall helt visst slå vakt om den.” [Koranen 15:9]

Då vi inte har fått det berättat för oss, trots att behovet för att det skulle ha berättats är stort, vet vi att det inte är en skyldighet. Ett exempel på detta skulle vara om någon reser sig från sin sömn och trodde att det var natt. Denne äter och dricker men sedan går det upp för denne att det är gryning. Denne behöver då inte ta igen den [fastan] då denne inte kände till det [att gryningen kommit].

Detta är när någon kommer ihåg, och motsatsen till att komma ihåg är att glömma. Om någon då åt eller drack ut ur glömska är dennes fasta ogiltig men den behöver inte tas igen, enligt Allāhs den Upphöjdes ord: ”Herre! Ställ oss inte till svars för glömska eller oavsiktliga fel.” [Koranen 2:286] Allāh den Upphöjde har sagt: ”Jag har gjort så.” Enligt en hadīth från Abū Hurairah har Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser sagt: ”Den som glömde medan denne fastade och åt eller drack, denne fullbordar fastan. Det var ju ingen annan än Allāh som livnärde denne och gav denne dricka.” [al-Bukhārī 1933 och Muslim 1155]

Intentionen, vilket innebär att den fastande väljer att göra något som gör fastan ogiltig. Om denne inte valde att göra det, då är dennes fasta giltig, oberoende av om det förekom tvång eller ej. Detta grundas på Allāhs den Upphöjdes ord om den som tvingas:

”Den som förnekar Gud efter att ha antagit tron – inte den som är utsatt för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin övertygelse, utan den som frivilligt öppnar sig för otron – sådana [människor] ådrar sig Guds vrede och ett hårt straff väntar dem.” [Koranen 16:106]

Med detta som grund: Om det kom in damm i den fastandes näsa och denne kändes smaken av det i sin hals, och det fortsatte ned i magen, då skulle det inte leda till att fastan bryts eftersom denne inte avsiktligen avsåg att göra så. Likaledes om den fastande tvingas att bryta fastan och då gjorde det på grund av detta tvång, då är fastan giltig då detta inte skedde avsiktligen. Och på samma sätt om den fastande hade en våt dröm under sömnen, då är fastan giltig då den sovande inte har någon intention. Och åter på samma sätt om en man tvingar sin fru till intim samvaro med honom under hennes fasta, då är hennes fasta giltig då hon inte valde detta själv.

Här föreligger något som vi måste förstå: Om en man bryter fastan, genom att dagtid under ramadan när fastan är en skyldighet, ha intim samvaro med sin fru, då finns det fem konsekvenser av denna otillåtna intima samvaro:

1. Synden,
2. skyldigheten att fasta under återstoden av dagen,
3. ogiltigheten i dennes fasta,
4. skyldigheten att ta igen den och
5. gottgörelsen.

Det spelar ingen roll om denne kände till vad som krävs efter denna otillåtna intima samvaro eller om denne var okunnig i frågan. Detta betyder att om en man har intim samvaro under ramadan då fastan är en skyldighet, men denne inte känner till att det finns ett krav i att gottgöra sig, då gäller det tidigare nämnda utlåtandet om intim samvaro för denne. Detta beror på att denne avsåg att göra fastan ogiltig och det som gör fastan ogiltig gör det nödvändigt att utlåtandet tillämpas på denne. Faktum är att det i en hadīth från Abū Hurairah nämns att en man kom till profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och sade: ”Och vad har förstört dig?” Han svarade: ”Under ramadan hade jag intim samvaro med min fru när jag fastade.” [al-Bukhārī 1936 och Muslim 1111] Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – beordrade honom då att gottgöra sig för detta trots att mannen inte kände till att han var skyldig till det […]