Fråga: Vilket är utlåtandet om någon som dyrkar gravar genom att göra tawāf runt dem, åkalla dem som har begravts i dem, svär eder vid dem och liknande saker?

Svar: Denna fråga är mycket viktig och den kräver med Allāhs den Allsmäktiges hjälp ett detaljerat svar. Vi säger att de som har begravts är av två kategorier:

Någon som avled som muslim och som folket prisade. Denne hoppas vi får gott, men denne är i behov av att de muslimska bröderna ber Allāh om att denne skall förlåtas och visas nåd. Denne inkluderas generellt sett i Allāhs den Upphöjdes ord:

”De som kommer efter dem ber: ’Herre, Ge oss Din förlåtelse och förlåt våra bröder som gått före oss i tron, och låt inte ovilja mot [någon] troende bli kvar i våra hjärtan! Herre! Du ömmar, full av barmhärtighet, [för Dina tjänare]!’” [Koranen 59:10]

Denne är dock själv inte till någon mer nytta. Denne är en död kropp som varken kan skydda sig själv eller någon annan mot ont. Likaså kan denne varken hjälpa sig själv eller andra. I stället behöver denne tjänster från bröderna, men denne kan själv inte ge dem någonting.

Någon vars handlingar som har lett denne till synder som tar denne ur islam. Detta kan vara sådana som påstår att de är awliyā', att de har kunskap om det som är dolt för människor, att de kan bota de sjuka och att de kan hjälpa människor genom okända eller otillåtna metoder som inte är enligt den islamiska lagen. Det är inte tillåtet att åkalla för dem som har avlidit som icke-troende. Och likaså är det inte tillåtet att visa kärlek eller respekt för dem. Detta enligt Allāhs den Upphöjdes ord:

”Det anstår inte profeten och inte heller de troende att be om syndernas förlåtelse för avgudadyrkare, även om de hörde till deras nära anförvanter, sedan det klargjorts för dem att elden är sådana [människors] arvedel. Och Abrahams bön att hans far skulle förlåtas var ingenting annat än uppfyllelsen av ett löfte till denne, men när det blev klart för honom att fadern var en fiende till Gud, tog han avstånd från honom. Abraham var en ömsint och fördragsam [människa].” [Koranen 9:113-114]

De kan varken skada eller göra någon nytta och det är inte tillåtet att sätta sin tilltro till dem. Skulle det inträffa att någon såg ett mirakel [komma] från dem, som om det skulle verka finnas ljus runt deras gravar eller om en väldoft strömmade från dem när man vet att de avled som icke-troende, då är detta ett bedrägeri och trick från djävulen vars mål är att leda dessa människor på avvägar genom dem som ligger i gravarna.

Jag varnar mina muslimska bröder för att vara beroende av någon annan än Allāh. Han den Härlige, den Upphöjde har himlarnas och jordens herravälde i Sin hand och [till Honom] skall allt återvända. Ingen svarar en åkallan från den förtryckte utom Allāh och ingen kan skydda mot ont utom Han. Allāh den Upphöjde säger:

”Inget gott kommer er till del som inte är från Gud. Och när ett ont drabbar er är det Honom ni anropar om hjälp.” [Koranen 16:53]

Jag råder även dem att inte följa någon annan i religiösa frågor än Allāhs sändebud, [och det gör jag] med Allāhs den Upphöjdes ord:

”I Guds Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram emot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen.” [Koranen 33:21]

”Säg [Muhammad]: ’Om ni älskar Gud, följ mig och Gud skall älska er och förlåta er era synder. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.” [Koranen 3:31]

Muslimer måste noga studera dem som påstår sig vara awliyā' med Koranen och [profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser –] sunnah som måttstock. Om det som sker är enligt Allāhs skrift och [profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser –] sunnah finns det hopp om att denne är en av Allāhs awliyā'. Men om det [som sker] motsäger sig Allāhs skrift och [profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser –] sunnah är denne inte en av Allāhs awliyā'. I Sin skrift har Allāh nämnt en rättvis metod som awliyā' kan kännas igen genom när Han säger:

”Helt visst skall de som är nära Gud aldrig känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem, de som tror och ständigt har Honom för ögonen.” [Koranen 10:62-63]

Den som är en from troende är således en walī till Allāh och den som inte är det, är inte en walī till Allāh. Har denne någon tro och fruktan av Allāh, då har denne ett visst mått av wilayah i sig men vi säger inte något om en viss person utan vi säger att generellt sett så är en from troende Allāhs walī.

Det bör vara känt att Allāh den Allsmäktige kan pröva någon på detta sätt. En person kan komma an på en grav och åkalla den som ligger begravd i den. Denne kan också ta lite jord från den för att få välsignelser – och [faktiskt] få vad denne ber om. Detta är då en prövning från Allāh den Allsmäktige för denne. Vi vet ju att graven inte svarar åkallan och att jorden inte är ett sätt för att skydda mot ont eller hjälpa. Vi vet detta då Allāh den Upphöjde säger:

”Och vem begår ett större misstag än den som i Guds ställe anropar dem, som inte kan svara honom förrän på Uppståndelsens dag och som inte ens är medvetna om att de anropas? När människor samlas [inför Domen] skall de bli [sina tillbedjares] fiender och ta avstånd från deras dyrkan.” [Koranen 46:5-6]

”De som de anropar vid sidan av Gud skapar ingenting – de är ju [själva] skapade. Döda, livlösa, vet de inte när de skall uppväckas till liv.” [Koranen 16:20-21]

Verserna med denna innebörd är många och de bevisar att de som åkallar någon annan än Allāh inte kommer att bli besvarade. Det som eftersträvas och åkallas för kan dock uppnås ändå, om någon annan än Allāh åkallas, men detta är då en prövning. Vi säger då att han fick detta från åkallan vid denna tidpunkt, när han åkallade någon annan än Allāh, inte för att han åkallade det [som han åkallade]. Det är skillnad mellan att få något på grund av något och att få något vid tidpunkten för något. Vi är säkra på att det inte är ett sätt för att uppnå något bra eller för att skydda mot ont om man åkallar någon annan än Allāh. Vi känner till detta genom det flertalet verser i Koranen i vilka Allāh den Allsmäktige har nämnt detta. Man kan dock tänka sig att detta uppnås efter åkallan som en prövning. Allāh den Härlige, den Upphöjde kan pröva någon genom synder för att Han den Härlige, den Upphöjde skall kunna veta vem som tjänar Honom och vem som tjänar sina egna nycker.

Ser du inte hur Allāh förbjöd sabbatsfolket att fånga fisk under sabbaten? Allāh den Allsmäktige prövade dem när fisk kom i stora mängder under sabbaten medan det under andra dagar var få. Detta inträffade under en lång tid och de sade: ”Hur kan vi förbjuda oss själva att fånga dessa fiskar?” De tänkte, planerade, konspirerade och sade sedan: ”Låt oss göra ett nät och lägga ut det på fredagar för att sedan hämta in fisken på söndagar.” De gjorde detta, och det var ett trick för att kringgå Allāhs förbud. Allāh förvandlade dem då till apor, föraktade och avvisade. Allāh den Upphöjde säger:

”Och fråga dem om staden som låg vid havet och vars invånare inte iakttog sabbatsbudet: på sabbaten gick fisken nämligen till i vattenbrynet, medan de andra dagar inte syntes till. På detta sätt prövade Vi dem på grund av deras överträdelser av [Guds bud].” [Koranen 7:163]

”Ni vet att det bland er fanns sådana som kränkte sabbatshelgden och att Vi uttalade [denna dom] över dem: ’Bli [som] apor, föremål för [allas] hån och förakt!’ Vi gjorde detta för att ge ett varnande exempel för samtid och eftervärld och en allvarlig erinran till de gudfruktiga.” [Koranen 2:65-66]

Se hur Allāh gjorde det lätt för dem att fiska den dag som det var förbjudet men de – må Allāh skydda oss – var inte tålmodiga och därmed fullbordade de denna strategi för att ta sig förbi Allāhs förbud.

Se sedan vad som hände profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – följeslagare. Allāh den Upphöjde prövade dem när de inte fick jaga eftersom de befann sig i ihrām. Villebråd fanns dock tillgängligt men de vågade inte jaga. Allāh den Upphöjde säger:

”Troende! Gud skall sätta er på prov genom den vilt som ni under jakt kan fånga med era händer och fälla med era spjut, så att [ni får visa] Gud vem som fruktar Honom, trots att Han inte kan ses eller förnimmas. Den som hädanefter bryter mot [detta påbud] har ett plågsamt straff att vänta.” [Koranen 5:94]

Villebrådet var tillgängligt för dem och de kunde ha fångat djuren med deras händer och det flygande med deras stavar. Detta hade varit mycket lätt för dem men ändå försökte de inte att fånga något villebråd.

Blir metoderna för att göra något otillåtet åtkomliga måste man frukta Allāh den Allsmäktige och inte göra denna förbjudna sak. Man bör veta att när det blir lättare att göra någonting så är det en prövning. Då måste man avstå och vara tålmodig. Det lyckliga slutet tillhör ju de fromma.