# Säga takbīr för sujūd at-tilāwah

> sujūd at-tilāwah är som nedfallandet i bönen. När man nedfaller i bönen, då bör man säga takbīr och när man reser sig upp, då bör man säga takbīr.

- Författare: Ibn ´Abdullāh Ibn Bāz
- Källa: Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 2. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 285 s. ISBN saknas
- Kategori: Bön › Nedfallan vid recitation
- Originalsida: https://al-ibadah.com/bon/nedfallan-vid-recitation/saga-takbir-for-sajdatut-tilawah/
- Licens: CC BY 4.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)

**Fråga:** Krävs *takbīr* vid *sujūd at-tilāwah* både under och utanför bönen? Behöver man göra *taslīm* utanför bönen? Jag ber om en förklaring. Må Allāh ge er framgång.

**Svar:** *sujūd at-tilāwah* är som nedfallandet i bönen. När man nedfaller i bönen, då bör man säga *takbīr* och när man reser sig upp, då bör man säga *takbīr*. Bevisen för detta finns i en *ḥadīt̲h* från Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – i vilken det sägs att han brukade säga *takbīr* i bönen då han bugade[^1], nedföll och reste sig. När han nedföll, då sade han *takbīr* och när han reste sig upp, då sade han *takbīr*.

[…] Denna nedfallan är en del av bönen, vilket blir tydligt genom bevisen. Men om någon nedföll för *tilāwah* utanför bönen, då har ingen *takbīr* rapporterats utom i början av den. Detta är vad som är känt och som Abū Dāwūd och al-Hakim har återgivit.

Beträffande att säga det när man reser sig upp utanför bönen, då har varken *takbīr* eller *taslīm* rapporterats. Vissa lärde har sagt att man ska göra både *takbīr* och *taslīm* när man reser sig. Det har dock inte rapporterats något om detta. Därför behöver tjänaren inte gör så utom vid den första *takbīr* vid nedfallandet om det sker utanför bönen.

Och genom Allāh uppnås framgång.

[^1]: Ruku, bugningen när ryggen hålls parallell med marken.