# Tillåten åkallan efter iqāmah

> Profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – sunnah säger att den som hör iqāmah bör säga vad den som gör iqāmah säger.

- Författare: al-Ladjnah ad-Dā’imah (Den Permanenta Fatwa-kommittén)
- Källa: Muḥammad bin ´Abdul-´Azīz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 2. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 124 s. ISBN saknas
- Kategori: Blandat › Åkallan
- Originalsida: https://al-ibadah.com/blandat/akallan/tillaten-akallan-efter-iqamah/
- Licens: CC BY 4.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)

**Fråga:** Efter fredagsbönen berättade imamen för oss "att när vi gjort *iqāmah* bör vi inte läsa någon åkallan som inte har rapporterats från profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och det finns ingenting i Allāhs skrift eller i profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – *sunnah*. När *mu'aththin* nämner Allāh i *iqāmah*, då bör även du nämna Allāh och vara tyst till imamen säger: ’*Allāhu akbar*’ [tills han börjar bönen].” Nu för tiden har folket struntat i imamens ord. Vi ber om ett snabbt råd för att vi ska bli försäkrade.

**Svar:** Profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – *sunnah* säger att den som hör *iqāmah* bör säga vad den som gör *iqāmah* säger. Anledningen är att den är känd som det ”andra böneutropet” och därför bör den besvaras på samma sätt som det första böneutropet.

När den som gör *iqāmah* säger: ”*Hayya 'alas-ṣalāh, hayya 'alal-falah*” [skynda till bönen, skynda till framgång], då ska den som lyssnar säga: ”*La hawla wa la quwwata illa Billāh*” [det finns ingen kraft och ingen styrka utom i Allāh]. Och när han [som säger *iqāmah*] säger: "*Qad qamatis-ṣalāh, qad-qamatis-ṣalāh*" [bönen börjar, bönen börjar] bör den som lyssnar säga samma sak och inte säga: "*aqamahAllāh wa adamah*" [Allāh har etablerat den och gjort den evig] då detta grundas på en svag *ḥadīt̲h*.

Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”*Om du hör böneutroparen, säg vad han säger*.” [^1]

Detta gäller både böneutropet och *iqāmah*. De kallas ju båda för ”böneutrop”. Sedan sänder man böner över profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – när den som läser *iqāmah* säger: ”*Lā ilāha illAllāh*” [ingen är värd att dyrka utom Allāh], genom att säga: ”*Allāhumma Rabba hathihid-da'watit-tammah, was-salatil-qa'imah*…” etcetera. [^2]

Utöver det som vi har nämnt känner vi inte till något autentiskt bevis som påvisar att man bör säga någon åkallan mellan slutet av *iqāmah* och den första *takbīr* i bönen.

Genom Allāh uppnås framgång och må frid och välsignelser vara över vår profet Muḥammad, hans familj och följeslagare.


[^1]: *al-Buk̲hārī* 611 och *Muslim* 383
[^2]: *al-Buk̲hārī* 614 och 4719