بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Misstags som begås under tawāf

Fråga: Vi märkte att somliga uttalar deras avsikt högt före tawāf. Vi märkte även att vissa knuffade sig fram för att nå den svarta stenen. Vilken är er åsikt om dessa handlingar?

Svar: All lovprisan tillhör Allāh. Nedan räknas några misstag upp som begås under tawāf.

  1. Yttrar avsikt högt när man vill göra tawāf. När pilgrimen vill göra tawāf står denne i riktning mot den svarta stenen och säger: ”Allāh, jag avser att göra sju rundvandringar tawāf för ‘umrah”, ”Allāh, jag avser att göra sju rundvandringar tawāf för pilgrimsfärden” eller ”Allāh, jag avser att göra sju rundvandringar tawāf för att komma närmare Dig.” Det är en innovation att uttala avsikten högt då sändebudet – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – aldrig kommenderade sitt samfund att göra det. De som dyrkar Allāh på ett sätt som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – inte dyrkade Honom eller kommenderade sitt samfund har infört en innovation som inte är en del av Allāhs religion. Att högt säga avsikten när man gör tawāf är ett misstag och en innovation. Det är både ett misstag sett ur en synvinkel som rör den islamiska lagen och ur en förnuftets synvinkel. Vilken är poängen med att säga avsikten högt när det är en fråga mellan dig och din Herre? Allāh vet vad som döljer sig i människans hjärta och Han vet att du skall vandra runt detta Hus. Om Allāh känner till det, då finns det inget behov av att säga det högt till Hans tjänare. profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – gjorde tawāf före dig och han uttalade inte avsikten högt när han utförde den. Även hans följeslagare gjorde tawāf före dig och de uttalade heller inte avsikten högt när det gjorde tawāf eller någon annan dyrkan. Detta är därmed ett misstag.
  2. Vissa som gör tawāf knuffas och trängs för mycket när de rör den svarta stenen och hörnet mot Jemen. De störs av trängseln och de stör andra. De kan knuffa samt tränga en kvinna och djävulen kan fresta dennes hjärta med begär till denna kvinna då det är så trångt. En människa är blott en människa och kan besegras av sin själ som uppmanar till ont och en ond handling kan då utföras i skuggan av Allāhs Hus. Detta är något som är än värre, från var handlingen äger rum, även om det är en fitnah som kan inträffa på andra platser. Det har inte sagts att man skall knuffas eller trängas när man rör den svarta stenen eller hörnet mot Jemen. Du får tvärtom enbart göra det om det går lätt för dig att göra det på ett lugnt och värdigt sätt. Är det inte lätt för dig, då bör du enbart peka mot den svarta stenen. När det gäller hörnet mot Jemen finns det ingen rapport som visar att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – pekade mot den och vi kan inte jämföra det med den svarta stenen. Den svarta stenen är förnämare än den och att det har bevisats att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – pekade mot den svarta stenen. Precis som trängsel inte är föreskrivet i denna situation och det finns en rädsla för att det kan orsaka fitnah när man trängs med kvinnor, på samma sätt kan det orsaka irritation, därför att under trängsel kan man oundvikligen få höra ord som man ogillar och man kommer att känna sig irriterad och arg när man lämnar denna plats. Det den som gör tawāf bör göra, för att denne skall ha det rätta sinnelaget när denne dyrkar Allāh, är att alltid hålla sig lugn och värdig. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Tawāf runt Huset och sā’i mellan al-Safa och al-Marwah samt steningen av Jamār har enbart föreskrivets för att åminnelse av Allāh skall vedertas.”
  3. Somliga tror att tawāf inte är giltig utom om man kysser den svarta stenen och att denna kyss är ett av villkoren för att tawāf, pilgrimsfärden och ‘umrah skall vara giltig. Detta stämmer inte. Att kyssa den svarta stenen är sunnah. Det är inte ens en självständig sunnah utan i stället är det en sunnah för den som gör tawāf. Jag känner inte till att det är sunnah att kyssa den svarta stenen utom under tawāf. Därmed, då kyssandet av stenen är sunnah och inte ett villkor för tawāf, säger vi inte att någons tawāf är ogiltig eller bristfällig eller att denne syndar. I stället är dennes tawāf giltig och om det är mycket trängsel är det bättre att peka mot den i stället för att röra den. Detta är var profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – gjorde när det var mycket trångt och på detta sätt undviker man att skada eller att skadas av andra människor. Skulle någon fråga: Om matāf [platsen för tawāf] är fylld med folk, är det då bättre att tränga sig och knuffas för att röra den svarta stenen eller skall man peka mot den? Då säger vi: Det är bättre att peka mot den, då det är sunnah. Detta har återberättats från Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och den bästa vägledningen är Muhammads.
  4. Kyssa hörnet mot Jemen. Det finns inga bevis för detta från Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – och om en dyrkan inte bevisas från Allāhs sändebud, då är det en innovation och inte en dyrkan som för en närmare Allāh. Därmed är det inte föreskrivet att kyssa hörnet mot Jemen, då det inte har bevisats från Allāhs sändebud. Det som har återberättats är svagt och kan därmed inte tas som bevis.
  5. När vissa rör den svarta stenen eller hörnet mot Jemen rör de dem med den vänstra handen på ett ovarsamt sätt. Detta är ett misstag då den högra handen är bättre än den vänstra. Den vänstra handen används endast för orena saker som när man har varit på toaletten eller när man snyter sig. När det kommer till frågor om respekt och kyssar, då skall den högra handen användas.
  6. Somliga tror att man skall röra den svarta stenen och hörnet mot Jemen för att få välsignelser – inte att de rör dem som en del av tawāf – utan de rör dem för att få välsignelser från dem. Detta är utan tvekan att motsäga sig syftet, för syftet med att röra, stryka mot eller kyssa den svarta stenen är att lovprisa Allāh. När profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – rörde den sade han ”Allāhu akbar” som en antydan till att syftet med detta är att lovprisa Allāh och inte att söka välsignelser genom att röra den. När kalifen ‘Umar – må Allāh vara nöjd med honom – rörde den sade han: ”Vid Allāh, jag vet att du endast är en sten som varken kan ge med- eller motgång. Hade det inte varit för att jag hade sett Allāhs sändebud kyssa dig hade jag inte kysst dig.” Denna felaktiga uppfattning som vissa har – att syftet med att röra hörnet mot Jemen och den svarta stenen är att söka välsignelser – har lett till att de tar med sig deras§ barn och rör stenen med händerna för att sedan stryker händerna mot barnet. Detta är en felaktig tro som bör fördömas. Vi bör förklara att dessa båda stenar varken kan ge med- eller motgång och att syftet med att röra dem är att lovprisa och åminnas Allāh samt att följa Hans sändebuds exempel. Inget av detta är föreskrivet i den islamiska lagen. I stället är det en innovation som inte ger någon behållning för dem som gör det. Men om den som gör det är okunnig och inte inser att det är en innovation, då finns det hopp om att denne skall förlåtas. Om denne vet att det är en innovation eller om denne är försumlig och inte ställer frågor om sin religion, då syndar denne.
  7. Somliga reciterar en specifik åkallan vid varje varv. Detta är en innovation som inte har återberättats från Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – eller hans följeslagare. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – reciterade aldrig någon specifik åkallan vid varje varv och det gjorde heller inte hans följeslagare. Det mesta som kan sägas om detta är att han mellan hörnet mot Jemen och den svarta stenen brukade säga: ”Herre! Ge oss det goda i detta liv och det eviga livets goda och förskona oss från Eldens plåga!” [Koranen 2:201] Och han har sagt: ”Tawāf runt Huset, [sā'i] mellan al-Safa och al-Marwah och steningen av Jamār har endast föreskrivet för att åminnelse av Allāh skall vedertas.” Denna innovation är än värre när någon bär med sig en liten bok med åkallan med en åkallan för varje varv och denne läser denna bok utan att veta vad denne säger, antingen eftersom denne inte kan arabiska och då inte förstår innebörden eller trots att denne är arab och talar arabiska men inte förstår innebörden. Vi hör även att vissa åkallar på ett sätt som klart och tydligt avviker från islams lära […] Vi ser även att vissa läsa dessa små böcker och när de avslutar deras åkallan i varje varv, då slutar de och de reciterar ingen annan åkallan under resten av varvet. Finns det inte så mycket folk vid matāf avslutar de varvet innan de är färdiga med deras åkallan och de hinner därmed inte läsa hela. De avbryter då mitt i. Botemedlet mot detta är att förklara för pilgrimerna att man kan säga vilken åkallan man vill under tawāf och att man kan åminnas Allāh på det sätt man vill. Förklaras detta för folket, då kommer detta problem att försvinna.  

Utlåtande om den som faller i dessa innovationer

Gällande dessa handlingar är folk antingen:

  1. Helt okunniga och inser inte att vad de gör är förbjudet. I detta fall finns det hopp om att ingen skuld vilar på dem.
  2. De vet vad som är rätt men de går avsiktligen vilse och leder andra vilse. Dessa är utan tvekan syndare och kommer även att bära synderna för dem som har följt deras exempel.
  3. Det är ovetande, försumliga och bryr sig inte om att fråga de som vet. Det finns en rädsla för att dessa syndar på grund av deras förbiseende och att de inte frågar.

Dessa är de felaktigheter som vi har uppmärksammat under tawāf. Vi hoppas att Allāh kommer att vägleda våra muslimska bröder att ställa saker och ting till rätta så att deras tawāf kommer att var enligt Allāhs sändebuds sunnah, för den bästa vägledningen är Muhammads vägledning. Religionen baseras inte på känslor och böjelser utan i stället baseras den på det som har återberättats från Allāhs sändebud.


Läs mer:

  • Författare:

    Muhammad bin Sālih al-'Uthaymīn
  • Källa:

    Dalīl al-Akhta’ allati yaqa’ fiha al-Hāj wa’l-Mu’tamir

    Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8