بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Bön på vägar

Fråga: Inkluderas vägar bland de platser där det är förbjudet att be och vilka bevis finns för detta? Hur får vi det i samklang med profetens – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – uttalande:

”Jorden har gjorts till en moské [plats för bön] och som ett medel för rening.”

Svar: Ja, mitten på vägen där människor går inkluderas bland de sju platser som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har berättat att det är förbjudet att be på. Ibn Mājah har i sin Sunan återgivit från Ibn 'Umar att profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

”Det är inte tillåtet att be på sju platser: Ovanpå Allāhs Hus [Ka’bah], gravplatser, gödselstackar [soptippar], slakthus, toaletter, viloplatser för kameler och på vägens mitt.” [at-Tirmithi 346 och Ibn Mājah 747]

Även om rapportörskedjan är svag finns det andra ahādīth som har rapporterats som förklarar de platser som det är förbjudet att be på. Dessa ahādīth kombineras med denna hadīth från Jabir bin ’Abdullāh som har sagt att Allāhs sändebud – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt:

 ”Jorden har gjorts till en moské [plats för bön] och som ett medel för rening för mig. Så den som det blir dags att be för, låt denne be oberoende av var denne befinner sig.”

Detta har imam Ahmad, al-Bukhārī och Muslim återgivit. Den sammanslagna förståelsen mellan hadithen från Jabir och den hadith som tillåter bön på vilken plats som helst är att den sistnämnda är generell och att den förstnämda, som förbjuder bön på vissa ställen, är specifik. Således specificerar dessa ahādīth den generella innebörden av de ahādīth som tillåter bön på alla platser. Detta är ett användande som kommer från välkända principer när vi befattar oss med ahādīth som verkar motsägelsefulla. Men om det finns ett behov eller en nödvändighet som påtvingar att man behöver be vid en förbjuden plats, då är det tillåtet att göra så.


Läs mer:

  • Författare:

    al-Ladjnah ad-Da’imah (Den Permanenta Fatwa-kommittén)
  • Källa:

    Muhammad bin 'Abdul-'Aziz al-Musnad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 3. Libanon: Maktaba Dar us-Salam. 33 s. ISBN saknas