بسم الله الرحمن الرحيم
I Allāhs den Barmhärtiges den Nåderikes namn

Visdomen i fastan

Fråga: Vilken är visdomen i skyldigheten att fasta?

Svar: Om vi läser Allāhs den Upphöjdes ord: ”Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er – kanske skall ni frukta Gud” [Koranen 2:183] får vi veta visdomen i skyldigheten i fastan. Den är att frukta och att dyrka Allāh den Härlige, den Upphöjde.

Att frukta Allāh innebär att man, utan undantag, överger otillåtna handlingar. Det innebär att man gör allt som Allāh har kommenderat. Och det innebär att man undviker det som Han har förbjudet. Profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har sagt: ”Den om inte överger falskt tal, handlar bedrägligt och beter sig okunnigt, då har Allāh inget behov av att denne överger sin mat och dryck.” [al-Bukhārī 1903]

Därför bekräftas den fastandes skyldighet att göra det som åligger denne och att avstå från det som inte är tillåtet, både i ord och handling. Den fastande baktalar inte, ljuger inte, sprider inte skvaller omkring sig, säljer inte förbjudna saker och undviker förbjudna handlingar. Gör någon detta under en hel månad kommer dennes själ att vara rättskaffens under resten av året.

Men tyvärr så ser många fastande ingen skillnad mellan dagar som de fastar och dagar som de inte fastar. De beter sig precis som vanligt. De lämnar deras skyldigheter och gör sådant som de inte får göra. Det går då inte att känna en fastandes högtidlighet i dem. Även om detta inte ogiltiggör fastan minskar det [ändå] belöning och möjligen, under den Dag när handlingarna vägs, då kommer dessa synder att överväga belöningen från fastan. Då har den förlorat sin nytta.


Läs mer:

  • Författare:

    Muhammad bin Salih al-'Uthaymin
  • Källa:

    Fahd bin Nasir bin Ibrahim as-Sulaiman(1424), Fatawa Arkanul-Islam. Volym 2. Libanon: Makbtaba Dar us-Salam. 625 s. ISBN 9960-892-66-2

    Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8